logo

KULTUR

Alexander är en konstruktion

Illustration Carl Krantz

2018-03-09

Alexander Bard föddes 1961 i Motala kommun som Bengt Magnus Bard, Alexander kom till senare. Precis om allt annat. Alexander är en konstruktion, inte en person. Jag ska berätta varför.

Min första kontakt med Bard var när jag stötte på honom i en grupp som hette Barbie. Det var1985, Bard turnerade då på diskon som transvestit under namnet Barbara Hitchcock. Som pr-trick påstods det att hen var det illegitima barnet till John F Kennedy och Marilyn Monroe, inte till farbror Fester och Marge Simpson som jag trodde. 

I ett moln av kokaindamm och champagnekorkar bildades så gruppen Army of Lovers. En grupp som med glitter, glamour, exotism och lite provokation turnerade runt mimande till förinspelad eurodisco. Medlemmarna, som förutom Bard varierade, var bara en glättig kuliss till musiken. Efter diverse kontroverser och återföreningar verkar gruppen av åldersskäl ha lagts på hyllan. 

Alexander Bard, som är en andlig person, har gjort en vandring från att vara söndagsskolekristen, via satanismen till zoroastrism. En religion med så många komplicerade termer att den måste passa Bards konstruerade personlighet perfekt. Varför vara satanist när det finns en religion som knappt någon ens kan stava till?

Bard har flitigt debatterat sex, droger, prostitution på ett sätt som får den skeptiske att misstänka att debatterandet liksom tidigare musikgrupper är en konstruerad provokation. Som självutnämnd internetexpert har han debatterat just internet och han har, trots sin ålder, gjort sig till talesman för ungdomar. Han har anmält sitt intresse till Liberalerna och Centerpartiet, men har ledsnat och övergett dem. Även Piratpartiet har väckt Bards något uppenbarligen ljumma engagemang.

Eftersom Alexander Bard konstruerar så konstruerade han det virtuella nätverket Liberati, vilket skulle bli ett parti med namnet Liberaldemokraterna. Som kraschade och brann. Bard är/var (?) helt självklart engagerad i e-post- och mobbninglistan Elit.

Numer kör han som psykoanalytiker, i tv som domare i en talangtävling och som författare med en medförfattare. I samtliga fall är det konstruerade titlar, inget av dessa jobb kräver utbildning. Hans senaste projekt är att samla gubbar i en grupp och vägleda dessa till att hitta sin inre man. Törhända blir detta en lång resa utan vare sig karta eller kompass.

I mina ögon är Bard och har alltid varit en liten gnällig oompaloompier (nåväl, jag tycker att han trots sina 177 centimeter ser ut som en munchkin i sina lederhosen) med Oscar Wilde-komplex. Han byter dock ut Wildes vitterhet och kvickhet mot bitterhet och dryghet. I stället för att med bildning och humor betrakta världen så delar Bard skägg med Hanif Bali – som förmodligen är hans snällare tvilling – och öser etter över andras tillvaro och ansträngningar. För att fortsatt kunna provocera har han blivit en person som man inte bjuder på kalas, han får sitta hemma på verandan och skrika på grannungarna i stället. Hans något träiga och onödigt aparta åsikter är så uttjatade att Bard har blivit det han minst av allt vill bli: en vanlig bitter gubbe! 

Så nu måste Bard konstruera om sig själv! När han står där hemma med laddaren inkopplad (jag tror inte han sover, han laddas som en mobil) och skägget på en hylla på grund av brandfaran om laddaren kortsluter, så måste han hitta en ny identitet. ”Vanlig” vill han inte vara! En gissning är att han kommer att ta en ny look, jag föreslår kapten Onedin-looken med borstiga polisonger, vegamössa och skepparkavaj! Uniformsliknande persedlar är ju Bards grej dessutom! Åsikter kan han ju fiska lite varsomhelst, men varför inte haka på den nuvarande påvens filosofi och i all ödmjukhet ägna sig åt altruistiska verksamheter? Det är ju jätteute numer! En munk i Onedinskepnad vore något, Barden!

Orkar du omkonstruera dig igen Bard? Kanske inte? Kanske kommer du i stället att dra ur laddaren, lägga dig i fosterställning och drömma dig tillbaka till en enklare värld? En värld där du åter kan ordna Fia med knuff-VM, be aftonbön och vara Bengt Magnus. Vi får väl se!

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Jan-Erik Back

KULTUR

Novell: Stationen är obemannad

Carl Krantz

2018-04-10

Jag är 19 år. Jag vaknar tidigt av att väckarklockan på min Nokia 3310 ringer. Det är dagen efter studenten, och jag har ställt klockan tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort för att kunna gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.

KULTUR

Tre godbitar på årets bokrea

Mattias Arreborn

2018-04-09

Tre böcker, februari 2018: Tre godbitar på årets bokrea:

Franz Werfel: En kvinnas blekblå handstil (Ersatz)

Don DeLillo: Amerikana (Modernista)

Stefan Zweig: Amok (Ersatz)

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

Christer Lundgren

2018-04-06

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok.

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Mattias Arreborn

2018-04-05

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.