logo

DEBATT

Att bli fiende i sitt eget land

Det sägs att djävulen sitter i det finstilta. Så kan det mycket väl vara. Den som söker militarismens djävulskap behöver emellertid varken leta efter fotnoter eller små bokstäver. För att tränga bakom den polerade ytan krävs oftast ett enda. Scenariot. Det är kring det varje slipad kommunikationsstrategi och rå krigsövning byggs.

Foto: Pexels.com

Under förra årets flygövning ACE, Arctic Challenge Exercise – den som var tänkt att bli världens största, var scenariot en FN-sanktionerad intervention i arktisk miljö. Vem de skulle intervenera mot var uppenbart. Det enda icke-allierade landet i världen med territorium norr om Polcirkeln är Ryssland. Hur de skulle göra det med FN-mandat samtidigt som Ryssland har veto i Säkerhetsrådet är mer oklart. Att övningen tolkades som en träning i direkt anfall på Ryssland var därmed inte helt ologiskt.

Nästa år ska Försvarsmakten genomföra den största övningen sedan kalla kriget. Den går under beteckningen Aurora. 20 000 kontraktssoldater och hemvärnsfrivilliga kommer att delta till en beräknad kostnad av 583 miljoner kronor. Militärt stöd från Nato inom ramen för det kritiserade värdlandsavtalet kommer att vara centralt och upp till 1 000 amerikanska soldater ska enligt övningsledaren landsättas i Göteborg. Förutom USA deltar alla länder runt Östersjön. Ja, undantaget Ryssland naturligtvis.

I scenariot finns i själva verket inte Ryssland alls. I dess ställe finns A-land och B-land. B-land följer i stort gränserna för ryska Karelen. A-land är resten av den landyta som vi annars känner som Ryssland. Att döma av beskrivningen är A-land Ryssland. Eller åtminstone Ryssland så som militaristerna ser landet. B-land är en något märkligare skapelse.

”B-land är inte medlem av Nato, men uppfattas av A-land likt Sverige och Finland vara Nato-vänligt och är ett PFP-land (Partnerskap för fred) samt medlem i EU och omfattas därmed av den svenska solidaritetsdeklarationen. B-land har även under det senaste året ratificerat ett HNS-avtal (Host Nation Support – värdlandsstöd) med Nato. B-land har ett flertal gränsnära områden med minoriteter från A-land och även delar av huvudstadens områden är bebodda av huvudstadens minoriteter. B-land är även beroende av A-land då en betydande del av landets energitillförsel erhålls via A-land.”

Att ett sånt här land inte finns är uppenbart för alla med någorlunda kunskaper om närområdet. Varför det kan finnas ett behov av att skapa ett land med just B-lands egenskaper kommer vi att återkomma till. Först ska vi emellertid granska de länkar som enligt scenariot ingår i den händelsekedja som leder fram till öppet krig. Allt börjar (eller kanske snarare började) så här:

”Tecken på en misstänkt undervattensfarkost upptäcktes i Stockholms skärgård i maj 2016. Försvarsmakten inledde en ny underrättelseoperation. En händelse som fick stor uppmärksamhet medialt och på sociala medier där Sveriges regering och militära ledning förlöjligades.”

Om problemet är den eventuella u-båten eller det faktum att Försvarsmakten förlöjligas går inte att klart utläsa av scenariot. Temat med sårad stolthet återkommer emellertid. När A-land sedan kränker ett antal Östersjöländers gränser och offentligt ber alla utom Sverige om ursäkt tas det som ytterligare en intäkt för det annalkande kriget.

”I Sveriges riksdag inleddes debatt kring en motion som föreslog att HNS-avtalet, värdlandsavtalet, med Nato ska avbrytas. Efter debatten uppstod informationsspridning om att Sverige genomför topphemliga möten med Nato på såväl politisk som militär nivå. Baserat på den informationsspridningen lämnade A-land in en protest till FN och EU där A-land hävdade att samarbetet mellan Nato, Sverige och B-land allvarligt påverkar säkerheten i norra Europa.”

Om det är debatten, informationsspridningen (som ju inte ens här påstås vara falsk) eller protesten till FN som är problemet är inte helt lätt att förstå. Det som blir alltmer uppenbart är att den militära planen snarare handlar om att skydda värdlandsavtalet än folkväldet. Och ju längre det tänkta scenariot fortsätter desto mer fientligt inställt blir det till den egna befolkningen.

”I Sverige har ett flertal upplopp startats, bilar har bränts, butiker har rånats och vägspärrar har upprättats. Likt de upplopp som genomförts i B-land är det högerextrema grupper som initierat upploppen och de vill hävda det nationella oberoendet och faran med att samarbeta med Nato.”

Att militarismen, den mest högerextrema av alla rörelser, här utmålar motståndet som högerextremt får kanske snarast ses som ett dåligt skämt. Mindre skämtsamt är det faktum att vi i ett läge då de styrande är på väg att förlora makten har ett värdlandsavtal som snabbt möjliggör truppförstärkningar från USA. Om våra makthavare trots folkligt motstånd är på väg att leda oss i krig kommer de alltså ha den starkaste av militärmakter i ryggen. Och för att räknas till fienden behöver ditt motstånd inte ens vara våldsamt.

”I samband med Almedalsveckan genomfördes ett antal demonstrationer vid militära anläggningar i södra Sverige och på Gotland där FM:s (Försvarsmaktens) agerande vid genomförda beredskapskontroller kritiseras som krigshets.”

Så långt den egna befolkningen. Nästan värre är synen på minoriteterna i militaristernas påhittade B-land. De beskrivs genomgående som säkerhetsproblem. Det betonas från den inledande beskrivningen av landet till en av de sista händelserna innan kriget.

”I B-land genomfördes i början av september på nytt demonstrationer likt de som genomfördes i Sverige under sommaren. Ytterligare informationsspridning i A-landsmedia påvisade att minoritetsbefolkningen utsatts för hot och förföljelse.”

Att rysktalande minoriteter har nekats medborgarskap och lever statslösa i en utsträckning som bara kan jämföras med Europas romer är ett verkligt problem. I de baltiska staterna räknar de ryska minoriteterna en miljon invånare. De allra flesta känner inte något annat hemland än det de fötts i. I Lettland saknar 300 000 invånare, de flesta etniska ryssar, medborgarskap och därmed rösträtt i såväl nationella val som i val till EU-parlamentet. Det här en potentiell konflikt som länge har pockat på en lösning. Lösningen är, och kan bara vara, politisk.

Men inte ens utmålandet av minoriteter som fiender är det värsta med det för militarismen så avslöjande scenariot.

”Sveriges regering fattade beslut att FM (Försvarsmakten) skall genomföra en styrkedemonstration för att möta de påtryckningar som A-land utövar mot Sverige men även i syfte att de-eskalera situationen i gränsområdet A-land och B-land … Förberedelser är påbörjade för att kunna möta en eskalation och allmän mobilisering, men även för att kunna ta emot stöd från tredje part vilket genomfördes som en HNS-samövning med Natoförband i Göteborgstrakten.”

I händelse av en ännu inte väpnad konflikt mellan Ryssland och ett grannland ska Sverige alltså dra på för fullt med hela krigsmaskineriet. Musklerna ska dessutom inte bara spännas inom Sveriges gränser. Det är genom att bjuda in Natotrupper och visa upp sig längs själva konfliktlinjen som kriget ska undvikas. Om det nu alls är det som är tanken.

Det är nämligen inte helt lätt att skaka av sig tanken att det här är militaristernas våta dröm. De går att anklaga militaristerna för mycket, men inte ens de vill ha krig i sitt eget land. De vill kunna skjuta (eller som det heter ”praktisera det de lärt sig”) utan att riskera att familj och vänner träffas av egna eller andras kulor. Afghanistan var ju bra på det sättet. Det lilla landet B är ännu bättre. Att det existerar lika lite som det Afghanistan man föreställde sig innan invasionen verkar spela mindre roll.

Pelle Sunvisson

DEBATT

Mainstream-medierna och Jemen: I förvirringens och likgiltighetens tjänst

Roland Hedayat

Sedan över två år har Saudiarabien & Co stödda av USA, Storbritannien och EU ödelagt Jemen i ett oprovocerat angrepp som har framkallat världens för närvarande största humanitära katastrof.  Det råder likgiltighet inför detta inferno i den västliga opinionen.  Det är till synes svårt att framkalla empati för lemlästade, förbrända, sjuka, svältande och döende barn när katastrofen är skapad av våra "allierade".

DEBATT

Svenska FN-förbundet angriper folkrätten

Christer Lundgren

Att försvara fred och folkrätt betyder att värna mindre nationers suveränitet, att slå vakt om staters likhet inför lagen och motsätta sig lagtolkning som öppnar för krig och godtycke. Ett sådant försvar för folkrättens grundprinciper ligger i Sveriges och andra små nationers intresse.

DEBATT

Sverige borde höja sin röst i Säkerhetsrådet och kritisera skammens resolution

Roland Hedayat

Den 26 mars 2015 anfölls Jemen, ett av världens fattigaste länder, från luften av Saudiarabien och några andra petrodollar-stinna furstendömen inom organisationen GCC, Gulf Cooperation Council. Angreppet kallades Operation Decisive Storm och skulle vara en quick fix för att återinsätta en ex-interims-president som hade suttit på övertid och som till sist hade avsatts och flytt till Saudiarabien.

DEBATT

Central Intelligence Agency och Phoenixprogrammet

Ulla Johansson

De första kapitlen i Douglas Valentines The CIA as Organized Crime skildrar de ohyggligheter som USA utsatte Vietnams befolkning för under det långdragna anfallet på landet genom det av CIA planerade och iscensatta Phoenixprogrammet, som skapades för att neutralisera  motståndsrörelsen. Programmet innebar en människojakt, där offren fördes till förhörscentrum och tortyr, sådana centrum inrättades i Sydvietnams alla distrikt. De vietnameser som CIA bedömde ha en ledande funktion inom FNL hamnade många gånger i tigerburarna på ön Con Son.