logo

REPORTAGE

AURORA - Morgonrodnad, revolutionssymbol och krigsövning

2017-04-18

Under den svenska insatsen i Afghanistan var Rickard Wissman ansvarig för en grupp soldater utrustade med så kallade combat cameras, stridskameror. Deras uppgift var att förmedla den rätta bilden av det impopulära kriget. Nu är Rickard Wissman hemma igen och arbetar som planeringsofficer vid Försvarsmaktens högkvarter. Fram till i höst är det han som är kommunikationsansvarig för krigsövningen Aurora 17. När jag till sist når honom på telefon är han mitt i lunchen.

Sist jag pratade med övningsledaren Bengt Andersson var det ganska mycket som var oklart. Exempelvis var det oklart vilka som skulle delta. Vad är det sista budet?

– Finland, Frankrike, USA, Estland, Danmark och Norge. Syftet med de här utländska deltagarna är framför allt att kunna ha en större övning med fler motståndare. Så att man slipper ta halva armén till motståndare.
Ska man förstå det här som att de som kommer hit främst ska spela motståndare?

– Ja.

Och det gäller även dem som ska tas emot inom ramen för värdlandstödet?

– Jo, nej, men… Det stora skälet till varför vi har utländskt deltagande är för att de ska kunna vara just motståndare. Men ingen kommer att vara ena laget hela tiden. Man byter plats beroende på vad man ska träna på.

Men finns det inte en geografisk faktor här? Anfallet väntas ju enligt scenariot från öster och de amerikanska trupperna tas emot i Göteborg.

– Det finns ingen sådan riktig logik. Försvarsmakten har i uppgift att både kunna ge och ta emot militärt stöd och då har man bestämt att vi ska öva det nu. För att vi ska lära oss lite mer om hur det fungerar. Sedan är Göteborg en bra plats. Det är Nordens största hamn.

Jag har gått igenom många hundra sidor av utbegärda dokument. Bilden är samstämmig: värdlandsavtalet är centralt och det är inom ramen för det som utländska trupper ska tas emot i Göteborg. I ett tilläggsdirektiv till verksamhetsuppdraget står exempelvis följande: ”Inom ramen för Aurora 17 ska ett Värdlandsstödsmoment genomföras i Göteborg”.

I mina öron låter Rickard Wissmans svar alltså som ett sätt att undkomma kritiken. Ett intryck som förstärks av att han fortsätter att svara samma sak på alla mina frågor: de är här för att agera motståndare. Först när jag omformulerar frågan för sjunde gången får jag ett svar som i någon grad hör till frågan. 

När amerikanska trupper kommer till Göteborgs hamn är det alltså enligt övningens scenario Försvarsmaktens uppgift att slå undan dem?

- Nej, det är det inte. Scenariot är inte det intressanta. Det som är intressant är att på riktigt ska Försvarsmakten kunna ge och ta emot militärt stöd. Därför har man bestämt att man ska träna på det under det här momentet. Det man ska titta på när vi får ett utländskt förband till Sverige. Vad behöver de hjälp med? Vad behöver vi synka? Använder vi samma typ av diesel? Eller behöver vi ha någon särskild elsäkerhet? Såna saker. Scenariot är inte det viktiga.

Men så är det väl inte riktigt. Enligt scenariot är ju värdlandsavtalet centralt liksom den roll de amerikanska förbanden ska spela. Det är också det intryck som din kollega Bengt Andersson har gett mig vid tidigare samtal. Men det här låter som något helt annat.

- Huvudbeställningen är att vi återkommande ska göra större försvarsmaktsgemensamma övningar. Att armén, flygvapnet och marinen ska öva tillsammans. Sedan lägger man på några saker till. Till exempel värdlandsstöd.

Påståendet att vare sig värdlandsstödet eller scenariot är det centrala utan snarare ska ses som betydelselösa utanverk återkommer sedan flera gånger. I slutet av intervjun framkommer det mellan raderna ändå något intressant om scenariot.

Kan man säga att det enligt scenariot är Ryssland som anfaller Sverige?

– Nej, det kan man inte.

I scenariot finns det ju ett land som heter A-land och som väl är Ryssland. Eller?

– Nej, de här är bara påhittade utifrån det övningsbehov vi har.  Det finns inga sådana kopplingar annat än hur kartan är.

Men där finns också ett annat land som heter B-land. Det finns inte alls i verkligheten. Det finns inget land som har en stor rysk minoritet, som inte är med i Nato, men som är med i EU. Om man nu ska ha ett realistiskt scenario för att träna sådant som man kan behöva förbereda sig för, varför har man då hittat på ett sådant här land?

– Alltså det som är… Det bygger bara på… Alltså vi har bara utgått från saker som vi behöver träna på. 

Svaret fortsätter i en utläggning om att det vore vettigt att öva på hur vi ska säkra försörjning av livsmedel och energi i ett krisläge, men att det inte är Försvarsmaktens uppdrag. Med andra ord återigen ett svar ganska långt från frågan. Alltså frågar jag igen.
Så varför lägger man till ett sådant här påhittat land i ett scenario som ju då gör att scenariot inte alls stämmer överens med verkligheten?

– Det där scenariot som du har har ju också förändrats under resans lopp efter att de här sakerna har begärts ut. Och vi tittade på andra typer av scenarier.

Nu säger du att scenariot har ändrats. När har det tagits?

– Jag tror att vi gjorde ett uppdaterat scenario för kanske två veckor sen.

Och var det kritiken som föranledde det?

– Nej, det minns jag faktiskt inte vad skälet var.

Tre dagar senare dimper det uppdaterade scenariot ned på hallmattan. Det påhittade B-landet finns kvar. Liksom värdlandsstödet i Göteborg. Däremot saknas flera händelser i den tänkta kedjan. Debatten om värdlandsavtalet i Sveriges riksdag, Rysslands klagomål i FN och den svenska styrkedemonstrationen i tredje land är till exempel borta. Gissningsvis återfinns de i samma papperskorg som de bilder från Afghanistan som inte visar beslutsamma soldater, tacksamma barn och handskakande byäldstar.

Lyssna på hela intervjun här

Läs det gamla scenariot här

Läs det nya scenariot här

Pelle Sunvisson

REPORTAGE

Vilhelm Moberg – omstridd fredsvän

Christer Lundgren

Författaren Vilhelm Moberg är aktuell och omstridd. Det visade sig då moderattidningen Barometern i Kalmar den 9 december i polemik mot ”den lokalt kände Växjöprofilen Ulf Nilsson” ryckte ut för att i en ledare lägga Mobergs ord till rätta.

REPORTAGE

Med avslaget i Sverige försvann hoppet

Hanna Strid

Mustafa har kvar kortet som visar att han har varit asylsökande i Sverige. I matkön vid barackerna i Belgrad visar han upp LMA-kortet från Migrationsverket som gick ut i oktober. Sedan fick han inte vara kvar längre. Nu tänker han stanna i Serbien och vänta på att något ska ändras.

REPORTAGE

Så länge det finns liv finns det hopp

Jan Bjerkesjö

I februari kallade Barnombudsmannen till akut krismöte med flera myndigheter sedan uppgifter hade gjort gällande att ensamkommande barn planerat att ta sina liv tillsammans. En som har träffat dessa barn är psykoterapeuten Ulf Gustavsson i Uppsala, under många år verksamhetsledare vid Röda Korsets behandlingscentrum.

REPORTAGE

Insamlingsbössa i ena handen och plakat i den andra

Hans O Sjöström

Varje fredag eftermiddag står hon i myllret av människor vid Resecentrum eller Uppsala C, som det också heter, med en insamlingsbössa i ena handen och ett plakat i den andra med Ship to Gazas emblem – en båt med segel i de palestinska färgerna – och swishnumret till insamlingen för nästa båt.