logo

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Nationaldagsfirande på Skansen 1965. Foto: Andy Eick, via Wikimedia Commons.

2018-09-04

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

Kyrkokörerna i församlingen där vi bor, Katarina i Stockholm, firade nationaldagen med en ”Sommarkonsert”. På programmet stod bland annat Sverige, Sverige av Joakim Berg, medlem av det numera upplösta rockbandet Kent. Sången publicerades 2002. Första versen lyder:

”Sverige, Sverige älskade vän/ En tiger som skäms/ Jag vet hur det känns/ När allvaret har blivit ett skämt/ När tystnaden skräms/ Vad är det som hänt/ Välkommen, välkommen hit/

Vem du än är var du än är”

Ytterligare två verser följer. Men författaren ger inget klart besked om vad det är som Sverige ska skämmas för. Sångare i en av kyrkokörerna ifrågasatte att texten var lämplig på nationaldagen. Ansvariga kyrkomusiker vidhöll emellertid att sången skulle framföras, omedelbart följd av Stenhammars Sverige med text av Heidenstam, en text som enligt kyrkomusikerna också innehåller rader som kan uppfattas som ”stötande”, till exempel ”bliv vår strid, vår ro”.

Att den raden skulle kunna uppfattas som stötande är inte lätt att inse. I ett demokratiskt land måste medborgarna givetvis ha frihet att utkämpa sociala och politiska strider. För Heidenstam 1899, då texten skrevs, var striden för allmän rösträtt särskilt aktuell. Dikten ingår ju i sviten Ett folk tillsammans med Medborgarsång, där det heter ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner/ att medborgarrätt heter pengar”.

I Heidenstams Sverige finns således ingenting som skulle kunna så att säga ”kvittas” mot Joakim Bergs tiger som skäms. Men när jag undersökte saken närmare, insåg jag att Bergs text ingår i en minst hundraårig i vårt land vida spridd tanketradition, som vi skulle kunna benämna den Sverigemasochistiska.

Redan 1896 påtalar Heidenstam den Sverigemasochistiska diskursen, då han inleder sin pamflett Om svenskarnas lynne med att konstatera att ”utlandet har /i Sverige/ upphöjts till högsta auktoritet”. Enligt professor Martin Kylhammar är ”huvudtesen i Om svenskarnas lynne att vi systematiskt underskattar de egna förtjänsterna samtidigt som vi idylliserar och beundrar allt tänkbart utländskt”.

Sextio år senare noteras den här tendensen av Pär Rådström. I sitt radiokåseri Sverige Medelvägen från 1958 talar han om ”den svenskätande svensken Antisvensken född av svenska föräldrar”. Han fortsätter: ”Det är få nationer som håller sig med så många antisvenskar som Sverige. Givetvis anser dom som så tycker att dom själva då ingår i en högre form av människa. Nämligen den svensk som är osvensk. Högre form av människa finns inte. Jag skulle vilja säga att det är kännetecknet för den kvasiintellektuelle svensken.”

Vi kan alla komma på ett och annat som Sverige står för och som vi skäms för. Men det som en svensk skäms för är det säkert en annan svensk som är stolt över. Vissa tycker att Sveriges utrikespolitik under andra världskriget var feg, medan andra anser att samlingsregeringen hade all heder av att hålla kriget borta från Sveriges territorium. Vissa uppfattar Sveriges deltagande i Natooperationerna mot Afghanistan, Irak och Libyen som skamligt, medan andra menar att Sverige härigenom gör värdefulla insatser för fred och mot terrorism.

Och så måste det vara i ett land där folk åtnjuter åsiktsfrihet. Det är oss främmande att upprätta en ”kanon” över företeelser i Sverige som det är påbjudet att skämmas för.

Det är kanske det som är poängen med otydligheten i Bergs Sverige, Sverige: Var och en får fylla texten med innehåll genom att tänka på något som han eller hon tycker är skamligt och som Sverige har del i. På så sätt kan sången bli ett inslag i vårt firande av nationaldagen. Norge ”elsker, elsker, elsker” och organiserar barntåg med blåsorkestrar den 17 maj. Sverige firar den 6 juni med flagellanttåg och med att be om ursäkt.

Ingemar Folke

DEBATT

Varför ska SVT få håna kineser?

Torbjörn Wikland

Komikern Jesper Rönndahl har i SVT fått håna kineser. Han och och de programansvariga på SVT får nu finna sig i att kallas tvättäkta rasister av kineserna. Och varken etablerade massmedia eller politiker verkar förstå att Sverige och "Västerlandet" inte längre är världens "kungar i baren" skriver FiB/Kulturfronts Torbjörn Wikland i ett träffsäkert debattinlägg. Missa det inte!

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.