logo

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Nationaldagsfirande på Skansen 1965. Foto: Andy Eick, via Wikimedia Commons.

2018-09-04

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

Kyrkokörerna i församlingen där vi bor, Katarina i Stockholm, firade nationaldagen med en ”Sommarkonsert”. På programmet stod bland annat Sverige, Sverige av Joakim Berg, medlem av det numera upplösta rockbandet Kent. Sången publicerades 2002. Första versen lyder:

”Sverige, Sverige älskade vän/ En tiger som skäms/ Jag vet hur det känns/ När allvaret har blivit ett skämt/ När tystnaden skräms/ Vad är det som hänt/ Välkommen, välkommen hit/

Vem du än är var du än är”

Ytterligare två verser följer. Men författaren ger inget klart besked om vad det är som Sverige ska skämmas för. Sångare i en av kyrkokörerna ifrågasatte att texten var lämplig på nationaldagen. Ansvariga kyrkomusiker vidhöll emellertid att sången skulle framföras, omedelbart följd av Stenhammars Sverige med text av Heidenstam, en text som enligt kyrkomusikerna också innehåller rader som kan uppfattas som ”stötande”, till exempel ”bliv vår strid, vår ro”.

Att den raden skulle kunna uppfattas som stötande är inte lätt att inse. I ett demokratiskt land måste medborgarna givetvis ha frihet att utkämpa sociala och politiska strider. För Heidenstam 1899, då texten skrevs, var striden för allmän rösträtt särskilt aktuell. Dikten ingår ju i sviten Ett folk tillsammans med Medborgarsång, där det heter ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner/ att medborgarrätt heter pengar”.

I Heidenstams Sverige finns således ingenting som skulle kunna så att säga ”kvittas” mot Joakim Bergs tiger som skäms. Men när jag undersökte saken närmare, insåg jag att Bergs text ingår i en minst hundraårig i vårt land vida spridd tanketradition, som vi skulle kunna benämna den Sverigemasochistiska.

Redan 1896 påtalar Heidenstam den Sverigemasochistiska diskursen, då han inleder sin pamflett Om svenskarnas lynne med att konstatera att ”utlandet har /i Sverige/ upphöjts till högsta auktoritet”. Enligt professor Martin Kylhammar är ”huvudtesen i Om svenskarnas lynne att vi systematiskt underskattar de egna förtjänsterna samtidigt som vi idylliserar och beundrar allt tänkbart utländskt”.

Sextio år senare noteras den här tendensen av Pär Rådström. I sitt radiokåseri Sverige Medelvägen från 1958 talar han om ”den svenskätande svensken Antisvensken född av svenska föräldrar”. Han fortsätter: ”Det är få nationer som håller sig med så många antisvenskar som Sverige. Givetvis anser dom som så tycker att dom själva då ingår i en högre form av människa. Nämligen den svensk som är osvensk. Högre form av människa finns inte. Jag skulle vilja säga att det är kännetecknet för den kvasiintellektuelle svensken.”

Vi kan alla komma på ett och annat som Sverige står för och som vi skäms för. Men det som en svensk skäms för är det säkert en annan svensk som är stolt över. Vissa tycker att Sveriges utrikespolitik under andra världskriget var feg, medan andra anser att samlingsregeringen hade all heder av att hålla kriget borta från Sveriges territorium. Vissa uppfattar Sveriges deltagande i Natooperationerna mot Afghanistan, Irak och Libyen som skamligt, medan andra menar att Sverige härigenom gör värdefulla insatser för fred och mot terrorism.

Och så måste det vara i ett land där folk åtnjuter åsiktsfrihet. Det är oss främmande att upprätta en ”kanon” över företeelser i Sverige som det är påbjudet att skämmas för.

Det är kanske det som är poängen med otydligheten i Bergs Sverige, Sverige: Var och en får fylla texten med innehåll genom att tänka på något som han eller hon tycker är skamligt och som Sverige har del i. På så sätt kan sången bli ett inslag i vårt firande av nationaldagen. Norge ”elsker, elsker, elsker” och organiserar barntåg med blåsorkestrar den 17 maj. Sverige firar den 6 juni med flagellanttåg och med att be om ursäkt.

Ingemar Folke

DEBATT

En bok om det nya klassamhället i Sverige!

Torbjörn Wikland

FiB/K:s Torbjörn Wikland läser Göran Therborns Kapitalet, överheten och vi andra – Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommande och välkomnar en intressant bok om de ökade klassklyftorna i Sverige.

DEBATT

Wallströms lögnaktiga svar!

Christer Lundgren

Utrikesminister Margot Wallströms uttalande om krisen i Venezuela är inte bara slirigt. Det är direkt lögnaktigt!

DEBATT

Miljön kan inte räddas i ett ojämlikt samhälle!

Lars Drake

Imorgon lördag fortsätter de Gula västarna att demonstrera i Frankrike. Den tändande gnistan för demonstrationerna var höjningen av bensin- och dieselskatter – en punktskatt som slår mot fattiga. Lars Drake, adjungerad professor i miljöekonomi och medlem i FiB/K skriver om varför miljön inte kan räddas i ett ojämlikt samhälle.

DEBATT

Kan Gula västarna bli verklighet i Sverige?

På Facebook finns redan minst två svenska grupper som heter Gula västarna. En med liknande budskap som Gula västarna i Frankrike. De ska ha en manifestation den 2 februari. Men det finns också en grupp med högerextrem och främlingsfientlig ton. De ska ha möte imorgon i Stockholm.   Men kommer vi att få se några Gula västar här i Sverige à la modell Frankrike? FiB/K har frågat runt.