logo

REPORTAGE

Bokmässan: Laddad helg i Göteborg

Foto: Jens Eliasson

2017-10-13

Bokmässan, nazistdemonstrationen, de som demonstrerade mot och uppgörelsen mellan hemmalaget GAIS och Brommapojkarna. Folk kom långväga, inte bara från Västra Götaland utan från hela riket och även utlandet, för denna laddade helg i Göteborg. Många trodde att Sveriges framsida skulle bli en stad i kaos. FiB har träffat en av de som såg till att det inte blev så.

Polisen lyckades se till att alla arrangemangen som var planerade till samma helg som bokmässan kunde genomföras. Folket i Bild pratade med Hans Lippens, chef för länskommunikationscentralen i Västra Götaland, om orsaker till polisinsatsens goda utfall och lärdomar sen hans tid som insatschef under Göteborgskravallerna 2001.

- Vad jag vet så var det inget av de tillståndsgivna arrangemangen som ställdes in. Bokmässan hölls öppen under hela demonstrationen, visserligen mindre besökt än normalt men öppen och tillgänglig. De som valt att inte komma dit har gjort det av eget val, konstaterar Hans Lippens.

Precis utanför mässan vid Liseberg drabbade demonstranter och motdemonstranter samman. Lippens berättar att det gjordes utbrytningsförsök från båda sidor. Det är en polistaktisk fråga att inte gå ut med hur många mannar som ingår i en insats men Lippens bekräftar att poliser från hela landet kallades in - och att man väntat länge på detta scenario.

- Det var poliser från i stort sett hela myndigheten, vi gjorde en uppskattning av hur många som behövdes och det verkar som att den överensstämde med verkligheten. Förberedelserna inför demonstrationen har egentligen försiggått i många år. Sedan 2001 har svensk polis utbildats och jobbat på ett annat sätt, nu har vi mycket lättare att samarbeta inom myndigheten och ta in folk från andra ställen när det behövs inför arbeten med demonstrationer, säger Hans Lippens. 

Du säger sedan 2001. Jag förmodar att det var Göteborgskravallerna som innebar en förändring? 

- Ja, precis. 

Har ni lärt er av misstagen som begicks då?

- Ja, det kan man absolut säga och det handlar om att vi efter dem fått vara beredda på att jobba med stora folksamlingar och den här typen av yttranden i allt högre grad. Det handlar om att ha en gemensam utbildning, en grund, i hur man hanterar demonstrationer. Vi satsar pengar på inköp av gemensam utrustning som alla vet att använda. Vi har rutiner för att hämta folk till olika insatser där de delas in i avdelningar och stationer för att kunna beskydda de demonstrationer som förekommer.  

Vad gäller våldsamheterna så förklarar Lippens att det såklart var väntat men att det trots allt blev mycket mindre än vad polisen hade räknat med. En förklaring till det enligt Lippens, är att svensk polis numera har en helt annan beredskap än vad de tidigare haft, till exempel 2001. 

- Det är också en helt annan typ av konflikthantering som polisen sysslar med numera, som är en del i vad vi kallar SPT - Svensk Polistaktik. Den är mer kommunikativ än vad den var då. I det här fallet börjar kommunikationen redan innan folksamlingarna, med de grupper som ingår i demonstrationerna. Vi berättar vad det är som kan komma att hända och vilken typ av våld som kan väntas. Vi berättar vad som blir konsekvenserna, både kort- och långsiktigt, av att man gör på ena eller andra sättet eller inte följer anvisningarna polisen ger när demonstrationerna hålls. Mycket förenklat kan man säga att vi jobbar med att så långt som möjligt underlätta genomförandet av en demonstration och att det mesta arbetet sker genom just kommunikation. 

Var det för att de inte följde anvisningarna som NMR:s demonstration stoppades?

- Nej, egentligen var det nog inte det som var ingångsvärdet för att det stannade upp, det var nog snarare konfrontation. Det kom demonstranter från andra sidan och det tog "stopp" som du säger. Att det stoppade beror på flera olika skäl: det var stenar och annat som kastades och det gjordes yttranden från bägge sidor som gjorde att vi valde att stanna på platsen. Sen blev det utbrytningsförsök från NMR och inbrytningsförsök från andra sidan.

Och konfrontationen som sådan var vad som stoppade demonstrationen?

- Ja, en konfrontation där polisen stod emellan helt enkelt. 

Vilken roll hade ni?

- Vi stoppade en direktkonfrontation och vi gjorde gripanden vilka vi rubricerar som våldsamt upplopp.

Hur utvärderade ni insatsen efteråt?

- Polisen är aldrig nöjd om vi inte helt lyckas med att genomföra demonstrationer och yttranden som är tillståndsgivna men med verkligheten som utgångsläge får vi ändå säga att vi är rätt så nöjda. Det är inget uppenbart som vi ångrar just nu eller skulle velat göra annorlunda - men vi kommer givetvis se på det ur massa vinklar och se vad som kan bli bättre nästa gång. 

- Vad gäller brotten som begicks så hade vi väldigt mycket filmkameror på plats och materialet från dem ska givetvis analyseras i samråd med åklagaren. För vår egen del så tycker vi att det är beklagansvärt att det blir konfrontation men kanske är det oundvikligt när det handlar om så stora folkmassor. Vi får ändå vara glada över att vi var såpass många poliser, att de som utövade våld blev tagna och att de som blev skadade var relativt få, däribland en polis. 

Var våldet från NMR, i och med deras utbrytningsförsök, det som var mest omfattande?

- Den största delen av de som blev gripna kommer från NMR-sidan och än så länge utgör de flertalet av de brottsmisstänkta, även om det är en rimlig gissning att fler från den andra sidan kommer hamna där med allteftersom utredningen går framåt. 
- Polisen hade instruktioner att ha mestadels av personalen runt NMR:s demonstration, den som var tillståndsgiven utav dem. Det mesta av vårt fokus var därför på dem och det kanske inte blir så konstigt att vi sköter det så i det läget: att vi tar hand om NMR före de andra demonstranterna som kom sen. Men vi har mycket kvarstående arbete att göra, som rör just dem, de som kom mot demonstrationståget. 

De såg ut att attackera er poliser just när ni var i färd med att få in nazisterna i polisbussarna...?

- Vår uppgift var att ta de som demonstrerade till den plats där de hade tillstånd att demonstrera, oavsett vad de heter och oavsett vad de har för tillhörighet. Begås det brott så ska det åtgärdas oavsett var det kommer från. Sen är det en rent praktisk och kanske taktisk fråga när och hur det ska åtgärdas, vilket får mig att tro att det kommer bli fler från mot-sidan som kan komma att bli frihetsberövade än vad det är nu. 

Är det svårt att bortse från åsikterna hos de ni beskyddar?

- Vi poliser sköter bara vår arbetsuppgift, vi är opolitiska. Det är bara grundlagen vi har att gå efter och vi vill såklart att den efterlevs av alla – oavsett åsikter i övrigt.

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Sigge Andersson och Emmelie Carlsson

REPORTAGE

Finner inspiration i Indiens spänningar

Hans O Sjöström

2018-03-26

Zac O´Yeah är något så ovanligt som en svensk författare bosatt i Indien. 17 år har det blivit i Bengaluru. Han skriver både på svenska och engelska, vilket kräver sin tid och han gör inga regelrätta översättningar av sina böcker från engelska till svenska eller tvärtom. De engelska versionerna är i huvudsak riktade till en indisk publik, som inte vill ha våldsamma och tragiska slut. Det vill däremot den svenska.
Hans O och Lill Sjöström träffade Zac O´Yeah på den stora järnvägsstationen i den före detta brittiska delen av staden.

REPORTAGE

”Viktigt steg mot fred i Syrien”

Christer Lundgren

2018-03-20

I januari 2018 hölls en dialogkonferens om Syrien i den ryska staden Sotji vid Svarta havet, där olympiska vinterspelen genomfördes 2014. Talal Imam, bosatt i Stockholm och medlem i styrelsen för Syriensolidaritet, deltog som oberoende politisk aktivist utan att företräda någon organisation. Han var en av tre deltagare från Sverige.

REPORTAGE

IRAK och de obarmhärtiga krigen

Gunnar Svensson

2018-02-26

För femton år sedan demonstrerade folk över hela världen mot USA:s planer på att invadera Irak. I Stockholm mars 2003 står jag tillsammans med 50 000 ungdomar, barn och äldre (enligt polisen) på Norra Bantorget i väntan på avmarsch mot amerikanska ambassaden. Råkallt, talkörer håller värmen uppe, långsamt rör vi oss framåt, trängseln är stor.