logo

KULTUR

Bokrecension: Det förlorade barnet

2017-09-28

Det förlorade barnet
Elena Ferrante 
Övers Johanna Hedenberg    
Norstedts

Det har blivit sent sjuttiotal i den fjärde och därmed sista delen av Elena Ferrantes tetralogi om de båda väninnorna Lila och Elena. Boken börjar med att Elena, bokens jagperson, som har skilt sig från Pietro, den framgångsrike, unge professorn som hon har två döttrar tillsammans med, har bestämt sig för att leva med sin ungdomskärlek, Nino. Hon flyttar tillbaka till Neapel, där också han är bosatt med sin familj. Elena slits mellan önskan att fortsätta sin karriär som författare och att samtidigt kunna vara en god mor, en kombination som hon inte helt tycker sig klara av. Nino i sin tur lever ett dubbelliv med fru och son parallellt med livet tillsammans med Elena och hennes två döttrar, som han behandlar som sina egna.

För Elena är det en stor omställning att återvända till sin barndomsstad. Kvarteret hon vuxit upp i har inte förändrats särskilt påtagligt. Hennes föräldrar har blivit gamla, hennes yngsta syster har gift sig och fått en son, och bröderna Solara har fortfarande både makten i kvarteret och pengarna. Elena återknyter kontakten med Lila, väninnan från barndomen. Lila är egenföretagare inom databranschen och har ett mycket gott anseende i kvarteret. Men trots de egna framgångarna som författare och samhällsdebattör känner sig Elena ofta underlägsen Lila. Lila är, trots endast fem år i skolan, den intelligenta av de två, anser Elena.

Både Elena och Lila blir gravida, nära varandra i tid. De föder var sin flicka och liksom de själva alltid har jämfört sig med varandra, fortsätter de att jämföra sina flickor. Lilas flicka Tina utvecklas snabbare, är mera verbal och framåt än Imma, Elenas dotter. 

Elena Ferrantes bok fortskrider fram till en bit in på 2000-talet. Den behandlar dessa båda kvinnors medelålder och åldrande. I kvarteret i Neapel sker mord, svek, byte av partner, drogmissbruk och droghandel, konflikter och falskspel. Elenas äldsta döttrar börjar studera i Boston dit deras far nu flyttat och hennes yngsta dotter, Ninos och hennes kärleksbarn, bosätter sig i Paris.

Denna sista bok, Det förlorade barnet, lyckas inte trollbinda på samma sätt som de tre övriga böckerna.  Den trampar vatten och kan inte riktigt ta sig vidare. Dessutom lämnar den läsaren med två viktiga men obesvarade frågor: Vad hände med det förlorade barnet? Och vad hände med barnets mor, Lila?

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

    

Agneta Willans

KULTUR

Klassiker-tipset: Per Anders Fogelström

Mattias Arreborn

2017-12-13

I augusti i år var det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes i Matteus församling i Stockholm. Större delen av sitt liv bodde och verkade han dock på Södermalm i samma stad, och det är denna stadsdel som spelar en viktig roll som fond för flertalet av de händelser som skildras i Fogelströms mest populära romaner; från Mina drömmars stad (1960) till Stad i världen (1968).

KULTUR

Bokrecension: Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Solveig Giambanco

2017-12-12

Sigrid Combüchens senaste roman pendlar mellan två tidsplan; nutid och krigsåren 1944-45. De unga kvinnorna Sidonie och Nathalie kommer ofrivilligt att göra sällskap på flykten från norra Frankrike under andra världskriget. En flykt till Sverige över Öresund, på osäkra båtar, i mörker och ovisshet.

KULTUR

En historisk utblick på temat ord och inga visor

Mattias Arreborn

2017-12-12

Recensionsansvarige Mattias Arreborn tar en titt på tre titlar under temat ord och inga visor. De tre han sätter under sin lupp är Léon Bloy: Otrevligheter,  August Strindberg: Det nya riket samt Mary Wollstonecraft: Till försvar för kvinnans rättigheter.

KULTUR

Ryska revolutionen i Berlin

Margareta Zetterström

2017-12-11

Förra säsongen visades på Deutsches Historisches Museum i Berlin en utställning som, i ett inhemskt tyskt perspektiv, måste betecknas som banbrytande. Utställningen hette kort och gott "Tysk kolonialism" och skildrade Tysklands framfart som kolonialmakt vid 1800-talets slut och 1900-talets början, framför allt i Tyska Sydvästafrika. I oktober i år öppnade samma museum portarna för en lika stort upplagd utställning om Ryska revolutionen. Den heter "1917. Revolution. Ryssland och Europa" och är en både bred och djupgående skildring av revolutionens orsaker, förlopp och följdverkningar. Det skriver Margareta Zetterström.