logo

KULTUR

Bokrecension: En onödig debattbok?

2018-05-11

Allt fler, även folk som inte läser ledarsidor, kultursidor och djupare politiska analyser i våra media, har förstått att Kina blivit en stormakt, framför allt ekonomiskt men även politiskt. Efterhand växer därför fram ett intresse för att bättre förstå och även bevaka Kinas roll i världen och världspolitiken. Men hittills är det väldigt få böcker som fokuserar på detta – än mindre på svenska.  Just därför blev jag nyfiken på boken ”Är Kina ett imperialistiskt land?” – utgiven av det pånyttfödda Oktoberförlaget 2017. Det är en svensk översättning av en bok av N.B. Turner 2014.

Jag har nu läst boken. Hm, tyvärr är jag både konfunderad och besviken. Då bortser jag från att den är skriven med en vänsterjargong med rötter i 70-talsvänstern och som fick mig att konsumera flera koppar kaffe för att inte somna under läsningen. Jag ska försöka förklara mer utförligt.

Boken huvudtes är att bevisa att Lenins teori om imperialismen som kapitalismen högsta stadium numer även gäller Kina som stat och stormakt och samtidigt kritisera några mindre kända och okända auktoriteter på vänsterkanten som uttalat sig i frågan och inte helt delat denna åsikt.

För den som inte är insatt i vad Lenin behandlade i sin bok om imperialismen 1916 var den en kritik av de socialdemokratiska partiernas uppslutning bakom sina staters krigföring under första världskriget. De krigförande staternas politik var, menade Lenin, ett direkt resultat av utvecklingen av den dåvarande kapitalismen, ledd av de utvecklade staterna i Europa.

OK, men kopplingen till Kina idag? Jo, den bok jag läst gör en ganska grundlig genomgång av de fem kriterier som Lenin ställde upp för marxister för att karaktärisera imperialismen. Inte helt oväntat finner författaren att Kina idag uppfyller alla fem kriterierna för att kallas imperialistiskt. Jag har inte lusläst källorna för dessa påståenden, men så vitt jag översiktligt kan bedöma så förefaller slutsatserna underbyggda.

MEN vad säger oss detta? Rimligen bör man fråga sig om Lenins drygt hundra år gamla perspektiv ger oss som ogillar den skadliga stormaktspolitiken någon vägledning för att konkret motsätta oss detta. Men då tittar författaren bara upp i himlen och talar om att alla imperialister är lika stora kålsupare som ska förgöras genom socialistisk revolution. Vi serveras alltså en slags hägring eller ett slags tungomålstalande i vänsterdräkt. Det är därför jag är genuint besviken på boken.

Med sådana utgångspunkter blir det helt obegripligt varför inte bara vänstern utan många andra motsatte sig Hitlers politik före och under andra världskriget. Inte bara Tyskland utan England, Frankrike och USA var också stormakter som kan kallas imperialister. Ändå var det en självklarhet, efterhand, att inte bara vänstern utan en bred opinion långt ut mot höger, motsatte sig och var beredda att med sina liv bekämpa Hitler-Tyskland. Det är alltså skillnad på imperialism och imperialism, men den frågan går författaren helt förbi.

Personligen menar jag att Kinas agerande i världspolitiken än så länge är en försiktigt och mycket framgångsrik utmanare av den amerikanska krigspolitiken runt om i världen. Och hittills visar det också att Kina i det stora hela varit en gynnsam faktor för alla de nya stater som frigjort sig från kolonialismens bojor efter andra världskriget. Att det verkligen varit och är så bekräftas när Kina allt oftare pekas ut av ”den djupa statens” företrädare i USA såsom dess huvudfiende.

Självklart behövs en djupare analys av Kinas roll och utveckling i världen. Och Kina kan även komma att bli en ny supermakt som tar över USA:s roll i världen. Där är vi inte idag, men visst vore det bra att diskutera det. I ett sådant arbete är tyvärr boken värdelös som startpunkt.

 

Torbjörn Wikland

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.