logo

KULTUR

Bokrecension: Exkluderande design

2018-01-12

Fredrik Edin: Exkluderande design.
Förord: Paula Wahlgren.
(Verbal Förlag)

Jag har alltid varit negativ till design. Men medan vanlig design, åtminstone i högtidstalen, säger sig sträva efter att göra förbättringar – så vill exkluderande design istället göra försämringar. Den är formgivning som medvetet försöker öka klassklyftorna.

Exkluderande design kan vara många olika saker: obekväma parkbänkar så att inte uteliggarna kan sova där, spikar i marken mot hemlösa som vill sitta, musik som spelas högt eller bara störande ljud som gör det obehagligt att vistas på platsen, olika hinder för skateboardåkare, att ta bort träd och buskar för att människor inte ska få sitta ifred – men även att ställa fram stora blomkrukor som hindrar folk att sätta sig till exempel under utskjutande tak, att ta bort toaletter eller att stänga dem nattetid, att ha konsumtionskrav för att få vistas på en plats, att sätta obekväma skydd över saker – täcka över trappor nattetid eller ringa in bänkar med staket. Och skulle inget av detta funka kan du helt enkelt sätt upp en sprinkler med fotoceller så att vatten sprutar om någon står still på en plats.

Fredrik Edin har granskat fenomenet exkluderande design under flera år som journalist och på sin blogg Skumrask. Där berättar han även om hur bostadsbolaget MKB ville få bort tonåringar genom att spela upp radions P1 på hög volym. Försöket misslyckades dock och Edin skriver:
“När fattiga ungdomar ska köras bort används uppenbarligen P1. När fattiga missbrukare ska köras bort används klassisk musik. Jag misstänker att det finns ett dubbelt klassförakt hos beslutsfattare vid sådana här tillfällen. Först i själva valet att köra iväg människor. Sedan i fördomarna om samma människors smak.”

Som boken påpekar är problemet med alla dessa exkluderande designåtgärder att de inte löser de sociala grundproblemen. Designen exkluderar utan att integrera. Den förflyttar bara problemen bort från rika konsumenter och makthavare. Edin går även igenom olika ideologiska infallsvinklar på denna exkludering och jämför Marx-Engels ideologidefinition med Zygmunt Baumans:
“Skillnaden mellan Marx och Engels trasproletariat och Baumans underklass är att de förra är otillräckliga producenter medan de senare är otillräckliga konsumenter. Men det är slående hur mycket beskrivningarna av grupperna påminner om varandra.”

Det här är en viktig liten bok om hur samhället fascistifieras. Ekonomiskt svagare människor får allt svårare, även rent fysiskt, att delta i samhället.
 


Teckna en prenumeration här

Olof Rydström

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.

KULTUR

Två ting äro vita - oskuld och arsenik

Mats Parner

2018-05-28

En tidig sommarmorgon år 1851 avvek en 57-årig man av medellängd spårlöst från sitt hem i kungliga huvudstaden. Stockholmspolisen, som leddes av den nyutnämnde Wilhelm Stråle, engagerade sig per omgående i ärendet: husrannsakan genomdrevs, handlingar beslagtogs, förhör hölls med de närmast berörda och en rad tänkbara flyktvägar kartlades.