logo

KULTUR

Bokrecension: Förlåten

2018-05-15

Förlåten
Agnes Lidbeck
Norstedts
 
Agnes Lidbeck debuterade 2017 med sin kritikerrosade roman Finna sig. Den handlar om de disparata roller dagens kvinnor har och också accepterar – älskarinnan, modern, vårdaren – den självutplånande, som därmed ständigt är missnöjd med sin situation, men tycks ha svårt att bryta det invanda mönstret. Fången och stelnad i genussystemet. 

Lidbecks episka stil i Finna sig är enkel och knapphändig och balanserar mellan telegramstil och ett språk liknande dagboksanteckningar.

Hon ger nu, ett år senare, ut sin andra bok, som bär titeln Förlåten. Den handlar om de två systrarna, Ellen och Maria, vilka som vuxna lever helt olika liv. Ellen är en karriärist medan Maria är ensamstående mamma till Dag och arbetar på ett äldreboende. Ingen av de båda systrarna förstår den andra och inte heller den andras livsval. De förringar varandra och deras kontakt sker pliktskyldigast och är mycket begränsad. När deras far plötsligt dör, måste de båda syskonen tillsammans, under några sommarveckor, reda i det hus där han tillbringade sina sista år, ett hus där de båda vistades under uppväxtens somrar. Svåra minnen, som innebär sorg, ilska och avundsjuka, väcks till liv och viljan att närma sig varandra finns inte. 

Även i Förlåten använder sig författaren av ett återhållsamt språk, oftast med korta, tre- eller femords-meningar, vilket bidrar till en platthet i berättandet och stundtals försvårar förståelsen av händelseförloppet. 

Agnes Lidbeck behandlar i båda sina romaner intressanta, svårdefinierade fenomen. I Finna sig framkommer det hur de flesta kvinnor, i teorin, är överens om att jämlikheten mellan könen borde vara större än den för närvarande är. Trots detta faller kvinnor, i praktiken, lätt in i den självutplånande rollen, trots att de känner stort missnöje med en sådan roll. I den nu aktuella romanen Förlåten, behandlar hon människors oförmåga (och kanske också ovilja) att försöka förstå varandra. Här problematiserar hon syskonskap, men fenomenet att försöka förstå en annan människa gäller självklart generellt. 

Det jag mest saknar i Förlåten är en berättelse med ett rikare, vackrare och mera målande språk, lättare att ryckas med i, och som därför ökar möjligheten för läsaren att leva sig in i skeendet.


   

Teckna en prenumeration här

Agneta Willans

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.