logo

KULTUR

Bokrecension: Klass

2017-11-10

Elise Karlsson
Klass
Natur & Kultur

I sin förra bok Linjen beskrev Elise Karlsson skärpt och stringent arbetslinjen och prekariatet, vad som händer med människor i ett allt osäkrare arbetsliv och ofrivilligt företagande. Den här boken har en annan miljö och skildrar ett annat liv. Miljön är Rinkeby och Stockholms Universitet. Språket är knappt och precist, lite dystert och lakoniskt men har också vid några tillfällen en lite skruvad humor. 

Huvudpersonen Hélène växer upp i Rinkeby med en svensk mamma och fransk (?) pappa. Hon är impopulär i skolan, utanför och närmast mobbad. Hon börjar på universitetet och känner sig obekväm även där. Först bor hon kvar hemma men så småningom köper föräldrarna en bostadsrätt till henne. Hon har en pojkvän, från Bromma och förhållandet är svalt, en ”bättre-än-ingenting”- relation. Småningom får hon reda på att hennes favoritlärare från Rinkeby skrivit en bok om sitt arbete som eldsjäl och frälsare i förorten. Hélène vill hämnas och planerar en riktig bok som berättar hur det verkligen är. Projektet fallerar emellertid, historien tappar fart och mitt intresse svalnar. 

Elise Karlsson har skrivit en bok om en ung människas identitetssökande, lyhört gestaltat ett vuxenblivande och insiktsfullt skildrat ungdomens självupptagenhet: ”Det finns värre saker än ensamhet, men ensamheten gör det omöjligt att upptäcka det. Man är aldrig nära nog att se någon annan.” Hélène passar inte in i Rinkeby och hon passar inte in på universitetet men till skillnad från de flesta klasskamraterna har hon möjligheter att fortsätta studera och kan låtsas vara vit medelklass. 

Jag tycker att titel Klass är något missvisande. Bortsett från Hélènes tafatta försök att passa in på en familjemiddag hos pojkvännen känns hennes tillkortakommanden inte klassmässigt betingade. Boken är inte en undersökning av klass, snarare beskriver den en allmän upplevelse av att inte höra till. 

Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Pia Karlsson

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.