logo

KULTUR

Bokrecension: Lucy

2018-02-06

Lucy
Jamaica Kincaid
Övers. Lena Fagerström
Bokförlaget Tranan

 
Författaren Jamaica Kincaid är uppvuxen på den karibiska ön Antigua. I romanen Annie John beskriver hon moderns och hennes kärleksfulla relation, som efterhand, när hon blir äldre, förändras till dess motsats. Kincaid flyttar till USA vid 16 års ålder. Alltsedan dess är hon bosatt där. Hon innehar numera en professur vid Harvard. Det är från den första tiden i USA som materialet till romanen Lucy är hämtat.

Tonårsflickan Lucy flyttar till New York för att arbeta som au pair. Hennes dröm är att komma bort från den miljö där hon vuxit upp, ”bli någon annan” och skapa sig ett eget liv. Redan från början har hon bestämt sig för att aldrig återvända hem. Hon besvarar inte några av de brev hennes mor skickar – hon inte ens öppnar dem – och hon är hemlighetsfull vad beträffar sitt förflutna.  Den familj Lucy kommer till består av Lewis och Mariah; föräldrar till de fyra döttrar hon ska ta hand om. Familjen är till synes berikad med skönhet, lycka, pengar och goda förutsättningar men så småningom genomskådar Lucy denna yta. Även den här familjen har sina kors att bära. Lucy och Mariah får en fin kontakt, i likhet med den Lucy en gång hade med sin mor. Mariah visar Lucy allt som hon själv uppskattar av amerikansk vardag och kultur. Men allt det nya står i skarp kontrast till vad hon är van vid från Antigua och uppväxten där och det är inte alltid hon imponeras. Det som dock fascinerar henne är de fyra årstiderna; något som hittills varit ett främmande fenomen i hennes värld.

Kincaids språk är enkelt men rikt. Hon har en stilistisk begåvning, som gör att det är lätt som läsare att ryckas med redan från första stund. Språket flyter på det sätt som man kan se hos författare vana vid muntlig berättartradition. Med små medel skildrar Kincaid, på ett levande och trovärdigt sätt, den egensinniga, frispråkiga Lucy, utan någon underton som antyder om jagpersonen har rätt eller fel. Hon beskriver hennes frisläppta sätt att, i den miljö hon nu befinner sig, pröva sin uppvaknande sexualitet i mötet med män i det nya landet. Hon målar hela Lucys personlighet i naturliga och starka färger.

 ”Kincaid är en värdig kandidat för Nobelpriset”, ansåg någon jag talade med.
Något jag gärna instämmer i.
 
 

Teckna en prenumeration här

Agneta Willans

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.