logo

KULTUR

Bokrecension: Lucy

2018-02-06

Lucy
Jamaica Kincaid
Övers. Lena Fagerström
Bokförlaget Tranan

 
Författaren Jamaica Kincaid är uppvuxen på den karibiska ön Antigua. I romanen Annie John beskriver hon moderns och hennes kärleksfulla relation, som efterhand, när hon blir äldre, förändras till dess motsats. Kincaid flyttar till USA vid 16 års ålder. Alltsedan dess är hon bosatt där. Hon innehar numera en professur vid Harvard. Det är från den första tiden i USA som materialet till romanen Lucy är hämtat.

Tonårsflickan Lucy flyttar till New York för att arbeta som au pair. Hennes dröm är att komma bort från den miljö där hon vuxit upp, ”bli någon annan” och skapa sig ett eget liv. Redan från början har hon bestämt sig för att aldrig återvända hem. Hon besvarar inte några av de brev hennes mor skickar – hon inte ens öppnar dem – och hon är hemlighetsfull vad beträffar sitt förflutna.  Den familj Lucy kommer till består av Lewis och Mariah; föräldrar till de fyra döttrar hon ska ta hand om. Familjen är till synes berikad med skönhet, lycka, pengar och goda förutsättningar men så småningom genomskådar Lucy denna yta. Även den här familjen har sina kors att bära. Lucy och Mariah får en fin kontakt, i likhet med den Lucy en gång hade med sin mor. Mariah visar Lucy allt som hon själv uppskattar av amerikansk vardag och kultur. Men allt det nya står i skarp kontrast till vad hon är van vid från Antigua och uppväxten där och det är inte alltid hon imponeras. Det som dock fascinerar henne är de fyra årstiderna; något som hittills varit ett främmande fenomen i hennes värld.

Kincaids språk är enkelt men rikt. Hon har en stilistisk begåvning, som gör att det är lätt som läsare att ryckas med redan från första stund. Språket flyter på det sätt som man kan se hos författare vana vid muntlig berättartradition. Med små medel skildrar Kincaid, på ett levande och trovärdigt sätt, den egensinniga, frispråkiga Lucy, utan någon underton som antyder om jagpersonen har rätt eller fel. Hon beskriver hennes frisläppta sätt att, i den miljö hon nu befinner sig, pröva sin uppvaknande sexualitet i mötet med män i det nya landet. Hon målar hela Lucys personlighet i naturliga och starka färger.

 ”Kincaid är en värdig kandidat för Nobelpriset”, ansåg någon jag talade med.
Något jag gärna instämmer i.
 
 

Teckna en prenumeration här

Agneta Willans

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.