logo

KULTUR

Bokrecension: Medborgare

2017-09-11

Medborgare
Claudia Rankine
Övers. Marie Silkeberg och Jenny Tunedal
Bonniers

 
Bokens titel bär det stolta ordet Medborgare. Den färgade amerikanska författaren Claudia Rankine introduceras här på svenska med en hybridbok som är en diktsamling, essä och ett collage av röster och bilder. Jag försöker ringa in vad denna tokhyllade bok handlar om och skriver ord som avhumanisering, utradering, osynlighet och identitetens tillfälliga skal. Språket som ett rasistiskt verktyg.

Konkret handlar den även om Serena Williams, svart mästare i den vitaste av sporter, tennis, och om den fransk-algeriska fotbollsspelaren Zinedine Zidanes svar på rasistiska provokationer, då han skallade sin motståndare och i sin sista landskamp i VM-finalen 2006 blev utvisad. Zidanes agerande fördömdes av en hel fotbollsvärld. Men Rankine ser i Zidanes reaktion ett svar på århundraden av förnedring av de färgade folken. Serena Williams har länge varit den främsta tennisspelaren i världen, men även hon var varit tvungen att hantera regler som skrivits av andra, men inte gällt henne, den färgade.
 
Boken är skriven i en stämning av en vrede, fylld av anklagelser, smärta, skam och sårbarhet och känslor av osynlighet och utradering. Det handlar om vad kroppen bär, vad språket utsäger. Det är en krävande text att läsa. Texten känns ögonblicklig och oavslutad. Tilltalet är genomgående ett Du. Men att det ändå handlar om den skrivande författaren är lätt att inse. Inte bara henne. I lika hög grad handlar det om alla som sett och upplevt orättvisan, diskrimineringen och rasismen. 
 
Ett avsnitt handlar om polisens misshandel av den färgade Rodney King, 1992. Misshandeln filmades av en civilperson och filmen lades ut på nätet. Det kom att bli den tändande gnistan för upploppen i Los Angeles 1992. Filmen finns på YouTube och den visar polisens exempellösa övervåld. Rankines vrede framstår i detta sammanhang som helt rimlig. Men oftare uppehåller sig Rankine vid rasismens subtilare delar. Det medvetna eller kanske omedvetna sättet att osynliggöra de svarta.  Att avslöja detta spel gör dig ensam, men är inte desto mindre nödvändigt, betonar Rankine.

Bokens bilder är hämtade från olika håll och samspelar på ett övertygande sätt med texten.

  

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan Bergsten

KULTUR

Konstauktion - lägg ett bud på träsnitt av Mats Eriksson

Agnes Käll

2017-09-15

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under september ligger ute till försäljning är Mats Erikssons Sundsvallsstrejken (1979), ett trä- och linoleumsnitt som skapades till 100-årsjubileet 1979.

KULTUR

En urusel poet av mycket hög klass

Mats Parner

2017-09-13

Skickliga imitatörer är typiska snyltgäster, låt vara snyltare som förtjänar såväl respekt som beundran. Pianisten Victor Borge, Bosse Parnevik och Olof Buckard är klassiska namn i genren. Men deras artisteri stod och föll, törs jag hävda, med värddjurens – de efterapades – lyskraft och publika anseende. För så är det ju: aldrig så lyckade imitationer av ”icke-kändisar” ger tyvärr inga skrattpoäng eller några poäng över huvud taget. Nils Adolf Elias Hasselskog (1892–1936) från Broddetorps komministerbostad någon mil från Hornborgasjön och lika långt från Billingen var på sin tid en väl så fullfjädrad imitatör som de nyssnämnda storheterna, kanske rent av strået vassare.

KULTUR

Second opinion: Dunkirk – en pyrrhusseger

Carl Henrik Svenstedt

2017-09-12

Om en ung man i början av en krigsfilm eller en western ljuger om sin ålder för att komma med ut i fält, och sen vid ett givet tillfälle säger att ”hemma i byn var det ingen som trodde på mig”, då vet man att han är dödens lammunge innan filmen är slut.

En klassisk kliché. Den engelske regissören Chris Nolan missbrukar minst fem av den sorten i sitt jättespektakel om det historiska slaget vid Dunquerque.

KULTUR

Satir: Med pressveck på kalsongerna

Jan-Erik Back

2017-09-08

Politiska kommentatorer i tv är lika gammalt som tv-mediet. Det skulle man kanske inte kunna tro, men dra er till minnes ”de tre O-na” – Orup, Olivercrona och Ortmark – som när tv fortfarande sände i blyerts frågade ut politiker och kommenterade läget. Dessa bistra män höll väl ingen större show utan envisades med att analysera konsekvensen av lagda politiska förslag. Utvikningarna från ämnet var obefintliga, det fanns inte så många alternativa scenarion till Gunnar Strängs ”milljarrder” eller till socialdemokratin överhuvudtaget. Med ett stenansikte som Orups i rutan blev inte heller tv-sändningarna stort mer intressanta än radio.Nu är det andra tider!