logo

KULTUR

Bokrecension: Medborgare

2017-09-11

Medborgare
Claudia Rankine
Övers. Marie Silkeberg och Jenny Tunedal
Bonniers

 
Bokens titel bär det stolta ordet Medborgare. Den färgade amerikanska författaren Claudia Rankine introduceras här på svenska med en hybridbok som är en diktsamling, essä och ett collage av röster och bilder. Jag försöker ringa in vad denna tokhyllade bok handlar om och skriver ord som avhumanisering, utradering, osynlighet och identitetens tillfälliga skal. Språket som ett rasistiskt verktyg.

Konkret handlar den även om Serena Williams, svart mästare i den vitaste av sporter, tennis, och om den fransk-algeriska fotbollsspelaren Zinedine Zidanes svar på rasistiska provokationer, då han skallade sin motståndare och i sin sista landskamp i VM-finalen 2006 blev utvisad. Zidanes agerande fördömdes av en hel fotbollsvärld. Men Rankine ser i Zidanes reaktion ett svar på århundraden av förnedring av de färgade folken. Serena Williams har länge varit den främsta tennisspelaren i världen, men även hon var varit tvungen att hantera regler som skrivits av andra, men inte gällt henne, den färgade.
 
Boken är skriven i en stämning av en vrede, fylld av anklagelser, smärta, skam och sårbarhet och känslor av osynlighet och utradering. Det handlar om vad kroppen bär, vad språket utsäger. Det är en krävande text att läsa. Texten känns ögonblicklig och oavslutad. Tilltalet är genomgående ett Du. Men att det ändå handlar om den skrivande författaren är lätt att inse. Inte bara henne. I lika hög grad handlar det om alla som sett och upplevt orättvisan, diskrimineringen och rasismen. 
 
Ett avsnitt handlar om polisens misshandel av den färgade Rodney King, 1992. Misshandeln filmades av en civilperson och filmen lades ut på nätet. Det kom att bli den tändande gnistan för upploppen i Los Angeles 1992. Filmen finns på YouTube och den visar polisens exempellösa övervåld. Rankines vrede framstår i detta sammanhang som helt rimlig. Men oftare uppehåller sig Rankine vid rasismens subtilare delar. Det medvetna eller kanske omedvetna sättet att osynliggöra de svarta.  Att avslöja detta spel gör dig ensam, men är inte desto mindre nödvändigt, betonar Rankine.

Bokens bilder är hämtade från olika håll och samspelar på ett övertygande sätt med texten.

  

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan Bergsten

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.