logo

KULTUR

Bokrecension: Om bildning

2017-12-05

I sin nya essäsamling, som handlar om konsten att bilda sig, om vad bildning innebär för en människa, återknyter enmansuniversitet Carl-Göran Ekerwald till en rad i sig så olikartade författare och diktare som Celine, Goethe, Sara Lidman, Tolstoj, Vilhelm Ekelund, Olav H Hauge och Evelyn Waugh; vidare 1600-talsmystikern Madame Guyon och tonsättaren Jean Sibelius. Här finns också författarens sena livskamrat Sigrid Kahle. Genom att närläsa deras dagböcker, som inte alltid var skrivna för offentligheten, undersöker han hur de i dagböckerna brottats med sina egon och sina självtvivel. Alla utom möjligen den solige Goethe.

Utbytet av att läsa Ekerwald ligger inte så mycket på det litterära planet som i den smittsamma glädje som han förmedlar. Som en lust att leva och som lust till läsning. Att bilda sig i Ekerwalds mening är att göra sig nyttig, vara användbar för sig själv – och för andra.

Ekerwald måste nog anses vara det mest opolitiska som man kan tänka sig. Innebär detta att han är reaktionär? Ingenting kunde vara felaktigare än ett sådant påstående. Han står på fri grund; han är sin egen. Han är vid sidan av sådana beteckningar som vi annars använder oss av. Han står utanför alla planhalvor.

För att ta ett exempel: Ekerwald skriver att ingen kan säga vad kärlek är, men att den som drabbats vet.  Nog finns det områden i det emotionella livets sfär där svaret inte står att söka i politiken, eller hur? Ekerwalds ämne handlar om dig själv. Vem är du? Är du den du utger dig för att vara?

Bildning är, skriver han, ett sätt att förhålla sig till sig själv; att rannsaka sig själv och sina handlingar. Det är avsikten bakom handlingen som bestämmer handlingens karaktär. Det är inom sig själv som man vet vad som är rätt och fel.

Kanske betraktar många ett sådant sätt att se på saken som strunt eller som idealism av renaste slag. Jag tycker inte det. I stället tycker jag att Ekerwald lyfter fram något av det finaste vi äger, nämligen förmågan och skyldigheten att vara oss själva.

I essän om ett av den svenska litteraturens mest egenartade författarskap, Vilhelm Ekelund, noterar Ekerwald: ”Hela Vilhelm Ekelunds produktion är vid sidan av de lärorika reflektionerna en skattkammare av litterära glädjefynd”.

Just detta kan med lika stort eftertryck sägas om Carl-Göran Ekerwalds författarskap.


 
 
  
Teckna en prenumeration här

Jan Bergsten

KULTUR

Bok: Operation Barbarossa – Världshistoriens största fälttåg

Sisela Björnsson

2018-01-16

Att invadera Sovjetunionen var Hitlers huvudplan under andra världskriget, konkretiserad i ”Generalplan Ost” och ”Plan Oldenburg”. Samtliga östeuropeiska territorier fram till Uralbergen, samt Kaukasus, skulle koloniseras och 45 miljoner slaver och judar förintas eller fördrivas.

KULTUR

Bokrecension: Blixt från oklar himmel

Olof Rydström

2018-01-16

Men vad står det egentligen? Det är en i bästa mening överraskande samhällskunskapsbok av Sara Granér. Rimmen håller samman tre olika saker, begrepp eller företeelser. Du tvingas själv fundera över samband – om det alls finns.

KULTUR

Film: Lyser med sin frånvaro på svensk biografscen

Joacim Blomqvist

2018-01-15

Ännu lyser den Oscarsnominerade haitiske Raoul Pecks film om de unge Karl Marx, Le jeune Karl Marx (Den unge Karl Marx) med sin frånvaro på den svenska biografscenen. Att filmen i huvudsak diskuterar Kommunistiska manifestets (Manifest der Kommunistischen Partei, 1848), tillblivelsehistoria verkar inte så intressant trots att det i år har gått 170 år sedan Karl Marx och Friedrich Engels, efter Kommunisternas förbunds beslut, inledde arbetet med denna klassiker. Att det dessutom har gått 100 år sedan ryska revolutionen slutligen populariserade Marx och Engels idéer, som elegant formulerades i Manifestet borde kanske ha ökat intresset för Raoul Pecks film.