logo

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

2018-04-06

Kvinnor och kungar – Om krig och fred
Ove Bring
Atlantis

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok. Min skepsis avtar inte då han på förordets första sida talar om den dåvarande svenske tronföljaren Karl Johan Bernadottes ”militära infall” i Norge sensommaren 1814 som ”Sveriges (förhoppningsvis) sista krig” – och därmed blundar för det svenska deltagandet i de nutida krigen i Afghanistan, Libyen och Irak.

Denna bok visar sig emellertid vara en både angelägen och välskriven skildring av bakgrunden till Karl XIV Johans trontillträde och av svensk utrikespolitik under perioden fram till och med första världskriget – den epok som lade grunden till den svenska alliansfriheten, då kungarna ännu hade det avgörande inflytandet över landets politik. Det är också en belysning av kvinnor i kungarnas närhet och kvinnliga författare och opinionsbildare, som påverkat synen på krig och fred. Man kan kalla det ett feministiskt perspektiv, men de kvinnor som skildras företräder inte någon enhetlig politisk hållning.

Här möter vi människorättsaktivister som Olympe de Gouges och Mary Wollstonecraft, det litterära salongslejonet Madame de Staël, rättskämpar och fredsförespråkare som Fredrika Bremer, Bertha von Suttner, Ellen Key, Elin Wägner, Marika Stiernstedt och Selma Lagerlöf, vilka ingick i en bredare fredsbevarande opinion, men också krigsaktivister som drottning Victoria. I efterordet vidgas perspektivet fram till kampen mot kärnvapen, med Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) och namn som Alva Myrdal och Inga Thorsson.

Karl Johans ”system av sträng och oberoende neutralitet” 1834 var en självvald och pragmatisk hållning av en självsäker regent, beredd att agera som medlare i storpolitiken. Det var ”en medveten politik för politisk avspänning till skydd för landets säkerhet, ekonomi, handel och sjöfart”, som kom att lägga grunden till en långsiktig svensk neutralitetslinje av modernt slag – den svenska neutralitetspolitik som gällde fram till EU-inträdet. Denna hållning var inte och blev inte heller senare underställd stormakters garantier. Däremot utsattes den för stora prövningar, särskilt under Krimkriget och det dansk-tyska kriget om Schleswig-Holstein samt inför första världskriget.

Ove Bring är en god berättare med liberal grundhållning. Hans bok med undertiteln ”fredsaktivism och kungamakt på Bernadotternas tid” är grundläggande för att belysa rötterna till den svenska neutralitetspolitiken. Den bör utan tvekan inspirera till motstånd mot den kursomläggning som dagens krigsaktivister driver.
 

Teckna en prenumeration på FiB/K här

 
 

Christer Lundgren

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.