logo

KULTUR

Bokrecension: Varför vi älskar att hata Ryssland

2017-11-27

Guy Mettan:

Varför vi älskar att hata Ryssland

Karneval förlag

Efter andra världskriget inledde USA en stor ideologisk kampanj mot Sovjetunionen och kommunismen. Den syftade bland annat till att säkra USA:s dominans över Västeuropa. Med Sovjetunionens kollaps, sovjetblockets upplösning och kalla krigets slut såg det ett tag ut som om västvärldens relationer till Ryssland skulle normaliseras, men istället har vi fått ett nytt kallt krig. De länder i östra Europa som tidigare utgjorde en sovjetisk buffertzon har EU och Nato nu lagt under sig, samtidigt som Ryssland beskylls för att vara expansionistiskt och påstås vilja återerövra områden det nyss släppt ifrån sig utan strid.

Att utmåla Ryssland som fiende för att motivera egen dominans och expansion är en härskartradition med djupa rötter, som framgår av undertiteln på denna bok; ”Russofobi från Karl den store till Barak Obama”. Den sätter in svartmålningen av Ryssland i ett historiskt perspektiv, alltifrån brytningen mellan Bysans och Rom och det fula politiska och teologiska spel (striden om filiokus!) som då splittrade kristenheten, och ökar därmed insikten om de värderingar och fördomar som idag formar den europeiska självbilden. I det historiska avsnittet ingår också ett ryskt perspektiv, med ständiga polska och svenska invasionsförsök alltsedan slaget vid Neva den 15 juli 1240, och naturligtvis även Napoleons och Hitlers invasioner. I Ryssland, men knappast i väst, är man väl medveten om att Natos och EU:s agerande idag ingår i denna långa tradition av aggression.

Boken granskar ingående de föreställningar om Ryssland som politiker, akademiker och media i Frankrike, Storbritannien, Tyskland och USA ger uttryck för och sprider. Vinklingarna är välbekanta också från svenska media, politiker och akademiker. Som författaren påminner oss: ”Medierna har aldrig varit oberoende och journalisterna vet att objektivitet är något som bara existerar i de etiska handböckerna.”

Demonisering av fienden och dess ledare är en mycket gammal företeelse, påpekar Guy Mettan: ”Väst har försett Ryssland med en lång rad tsarer som varit ’grymma, despotiska och besatta av att återställa den ryska storheten och imperiets expansion’: Ivan IV – den förskräcklige, Nikolai I, Stalin och idag Putin, som fyller denna funktion.” Henry Kissinger citeras: ”Det är inte vad som är sant som räknas, utan vad som uppfattas som sant.”

Men den negativa uppfattningen av Ryssland har under vissa epoker fått lämna plats åt en helt annan bild, särskilt åren 1944-45, då den allierade pressen, till exempel tidskriften Time, hyllade Zjukov och Stalin med porträtt på förstasidorna. Det är en historia som Hollywood och andra åsiktsfabriker vill radera ur det allmänna medvetandet.

Boken bjuder på en nyttig genomgång av det antiryska nyspråkets ordförråd och grammatik och ”lögnens dialektik”.

Som helhet är detta en mycket väldokumenterad och detaljerad analys av en av de politiska huvudfrågorna i dagens värld; en fråga som i hög grad berör vårt eget lands säkerhet.


Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Christer Lundgren

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.