logo

DEBATT

Bostadskris med mänskliga konsekvenser

Sverige befinner sig mitt i en bostadsbubbla som hotar ekonomin, men många hoppas att den försvinner bara man inte låtsas om den, menar Malcom Kyeyune. Men bubblan påverkar även de sociala relationerna i samhället, men ingen pratar om den mänskliga aspekten av bostadsbristen.

Ekonomiska relationer är alltid, i grund och botten, sociala relationer. Så uttryckte Marx det. För oss moderna människor är det dock ofta svårt att tänka på det viset; vi ser siffror, statistik, och skenande huspriser, och tänker att detta måste vara resultatet av någon objektiv, omänsklig process, en "marknadslag" eller något dylikt.

Sverige är i dag mitt uppe i en gigantisk bostadsbubbla. Många hoppas nog att att saker och ting den här gången är annorlunda, att bubblan inte spricker den här gången. Människor har alltid hoppats på det viset, och de har alltid haft fel: bubblor spricker, förr eller senare.

En bubbla av detta slag har många mänskliga konsekvenser. Den strukturerar på sitt eget sätt om samhället och hur människor inom det relaterar till varandra. I dag verkar det plötsligt vara en bra affär att bygga studentbostäder med en månadshyra norr om femtusen kronor för en etta, och kommunala bostadsbolag tycks alltmer ivriga att "renovera" bostäder, så länge värdet på dem går upp och hyran således kan höjas. Var någonstans de människor som inte längre har råd att bo faktiskt ska bo, tja, det är väl någon annans problem?

Den ekonomiska aspekten av skenande bostadspriser går att få ut lite var som, det är bara att läsa Svenska Dagbladet eller Dagens industri. Den mänskliga aspekten är det dock färre som talar om. Den enes skuld är den andres tillgång, och i dag verkar det nästan som om det enda riktiga sättet att tjäna stora pengarpå är att få andra människor att skuldsätta sig i alltmer omöjliga proportioner. Antagligen har den utvecklingen gått allra längst i USA, där är människor inte bara tvungna att skuldsätta sig bortom all rimlig betalningsförmåga för att ha någonstans att bo, utan de är dessutom tvungna att gå i skuld för att kunna erhålla en högre utbildning (något som konventionell visdom hävdar är helt nödvändigt för att ens kunna drömma om att få ett jobb i dag) och ett oförsäkrat besök på sjukhuset efter en olycka kan i värsta fall kosta tusentals eller tiotusentals dollar.

Vi går helt enkelt mot ett samhälle där skuldsättning – grav, permanent skuldsättning – har blivit ett slags minimikrav för att kunna leva det liv vi fått höra att man tydligen "ska" leva. Men även för den som gör allt rätt: pluggar rätt linje, kammar in bra betyg, väljer rätt sommarkurser så hotar alltid utslagningen: arbetslösheten och ett sorts permanent livegenskap under ett skuldberg som inte går att betala tillbaka och inte går att fly undan.

Det är lätt att skylla allting på bankerna, att säga att det enda problemet vi har är giriga kapitalister och korrupta politiker. Och det ligger nog mycket i en sådan diagnos, men å andra sidan: sedan när har kapitalister inte varit giriga? Gissningsvis var människor intresserade av att tjäna pengar även på 1960-talet, och det som måste förklaras är varför vi inte såg den här sortens helt ohållbara rovdrift på människor som går att pracka på skulder som aldrig kommer att betalas tillbaka och tids nog försätter både låntagare och långivare i konkurs.

Kanske är det helt enkelt så att många aspekter av det liv vi tog för normalt och vanligt inte går att upprätthålla i en värld som präglas av resursbrister, överbefolkning och klimatförändringar. I en sådan värld talar alla högt och mycket om ekonomiska problem och ekonomiska aspekter och låtsas som om allt som sker gör det på grund av opersonliga "marknadslagar" av olika slag, saker som människor inte har någon kontroll över. Och i det tysta, utan att vi vill eller orkar tänka på det, så ritas villkoren om för människornas sociala relationer – för jämlikhet och ojämlikhet, för privilegium och underkastelse, makt och maktlöshet.

Malcom Kyeyune

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Ingemar Folke

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Så blev vi blåsta på våra pensioner

Jan Hagberg

Dagens offentliga pensionssystem, som ersatte ATP-systemet, tillkom genom ett principbeslut 1994 i samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga. Sedan dess har den allmänna pensionen försämrats ytterligare. Med utgångspunkt i Inga-Lisa Sangregorios nyutkomna bok Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla kommenterar försäkringsmatematikern Jan Hagberg striden om våra pensioner.