logo

DEBATT

Debatt: Sunvisson har fel om Imperialismen

I nummer 12-2016 av FiB/K skriver Pelle Sunvisson om ordet Imperialism, och att det försvunnit ur samhällssamtalet. Men han har fel, menar Anders Romelsjö och Ulf Karlström.

Pelle Sunvisson skriver i artikeln i FIB Kulturfront nr 12 2016”Finns imperialismen”? att ”Ett ord som ingen använder, innebär det att fenomenet som ordet beskriver inte längre finns”. Artikeln baseras mest på intervjuer/samtal med några personer. En presentation av begreppet ”imperialism” saknas, fast en av de tre parollerna för Folket i Bild-Kulturfront är antiimperialism. Men imperialismen lever och frodas som aldrig förr, och begreppet används ibland av företrädare för USA:s officiella politik. NATO:s aggressiva politik, globaliseringen, krigen i Mellanöstern, statskuppen i Ukraina och försöken att införa de odemokratiska handelsavtalen TTP och TTIP är uttryck för imperialismen, liksom Sveriges uppslutning vid NATO och USA:s utrikespolitik.

På Google hittar man drygt 70 miljoner poster på ”imperialism” – termen är alls inte död.

Och 15/12 2016 skriver DN i sin ledare ”En triumf för barbariet” att ”Där står sig ”USA-imperialismen” slätt.

Wikipedia ger en närmast vilseledande definition. ” Imperialism är en strävan hos vissa stater eller nationer att bilda imperier som omfattar områden av främmande folkslag och nationer.” Wikipedia förväxlar kolonialism med imperialism, som bl.a. innebär strävan efter kontroll av marknader, på ekonomisk basis.

Detta är den första artikeln om ”Imperialism”, som främst behandlar hur begreppet använts över tid, av USA-eliten och andra, och historik.

Vi vill hävda att den sannolikt minskade användningen av begreppet ”imperialism” i Sverige har att göra med ökad acceptans för brutala USA:s krig i Mellanöstern, förnekandet av statskuppen i Kiev, demoniseringen av Ryssland, ökad acceptans av NATO, och med etablerade massmedias anpassning till USA-imperialismens information/propaganda. Det är länge sedan tiotusentals människor demonstrerade i Stockholm mot USA:s planer på krig mot Irak, som i FN:s säkerhetsråd stoppades av Frankrike. Detta var faktiskt en demonstration mot USA-imperialismen, och en uppslutning bakom FN-stadgan och folkrättens principer om nationellt oberoende.

Användningen av termen ”imperialismen” varierar med trender i den internationella politiken.

Att använda termen imperialism som något positivt var närmast omöjligt politiskt under decennier efter andra världskriget då många kolonier gjorde sig fria. I kriget mellan USA och länderna i Sydostasien fram till 1975 aktualiserades och studerades begreppet av bl.a. den starka svenska solidaritetsrörelsen De Förenade FNL-grupperna (DFFG), som hade ”Bekämpa USA-imperialismen” som en av sina huvudparoller. Under 90-talet försvann termen i stort sett även inom vänstern, trots interventioner av USA i länder som Nicaragua, Grenada, El Salvador, Honduras och Guatemala, kanske ett uttryck för en initial framgång för neoliberal ideologi. Men under senare år har flera publikationer om imperialism kommit. De spänner över ett kontinuum, alltifrån de som förnekar att imperialism finns (Hardt & Negri, 2000,2004), över dem som menar att imperialism finns men att den ändrats sedan Hobsons och Lenins dagar (se nedan) till de som menar att Lenins inflytelserika snart hundra år gamla karakteristik håller än idag.

Men globalisering då – är det inte detsamma som imperialism? Kan ”globalisering” ersätta ”imperialism”? Nej, imperialismen är ett mer grundläggande och vidare begrepp. Vi tycker att globalisering i betydelsen av ökat ekonomiskt, kulturellt och socialt utbyte under likvärdiga villkor är bra. Men imperialism innebär globalisering under orättvisa villkor.

Begreppet imperialism används sedan millennium-skiftet då och då av förespråkare för USA:s politik. Imperialism ger hos många negativa associationer till krig, erövringar och kolonialism, och begreppet används säkert medvetet med försiktighet. Efter attacken på World Trade Center i september 2001 hördes frasen ”ett amerikanskt imperium” oftare och inte alltid nedsättande, inte minst bland neokonservativa till höger (PNAC 2010).

I november 2000 höll Richard Haass ett föredrag om ”Imperial America”. Haass var medlem av nationella säkerhetsrådet under president GW Bush, är nu ordförande i världens mäktigaste tankesmedja Council on Foreign Relations och kolumnist i Dagens Nyheter. Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (”surplus of power”) omvärderar sin roll från vanlig nationalstat till imperialistisk makt. Han använde termen ”imperial” i stället för ”imperialism”, kanske för att termen ”imperialism” upplevdes ge negativa associationer. Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter på Harvard skrev 2002 i New York Times Magazine att ”Faktum är att Amerikas hela krig mot terrorismen är en övning i imperialism. Vad annars kan man kalla Amerikas legioner av soldater, agenter och specialstyrkor som förgrenar sig över världen”. Max Boot, ledande neokonservativ ideolog skrev i oktober 2001 att ”en dos USA-imperialism kan vara bästa svaret på terrorismen.” (Boot & Kirkpatrick 2003). Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek och Time och med eget program på CNN skrev två månader efter intåget i Bagdad att ”I Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt” (Newsweek 23/6 2003). Niall Ferguson, kände professor vid New York University och Oxford menar att USA är ett imperium, och anser att detta är bra (Bellamy Foster 2006). I februari 2013 hade Time en stort uppslagen artikel med titeln ”Neo-Imperialism and the Arrogance of Ignorance” som fokuserade på USA:s insatser i Afrika.

I mitten av 1800-talet var ordet ”imperialism” ett skällsord bland ledande politiker, men förlorade denna karaktär i takt med ökad kolonialisering. År 1860 bodde 13 % av världens befolkning i områden som koloniserades av européer medan andelen var 34 % år 1914.

I slutet av 1800-talet framträdde USA som kolonialmakt genom erövring av Kuba, Puerto Rico och Filippinerna från Spanien. ”Imperialismen brukar kallas den vite mannens börda” är ett uttryck som myntades i slutet av 1800-talet av den engelske författaren Ruyard Kipling, en förespråkare för imperialism och kolonialism, som stöd för USA:s mycket blodiga erövring av Filippinerna. Kiplings karakteristik kan uppfattas som hyckleri eller en ytterst förskönande omskrivning, inte minst av de drabbade

Av stor betydelse blev boken ”Imperialism - a study” av den radikale liberale engelske ekonomen Hobson år 1902. Han menade att det centrala i imperialismen var ekonomisk exploatering, och att den avvek mycket från den tidigare kolonialismen. Hobson visade att de brittiska utlandsinvesteringarna ökade kraftigt från 1880-talet, och menade att en imperialistisk utrikespolitik syftade till att trygga dessa. Liknande tankegångar, med betoning av finanskapitalets roll, framfördes i boken ”Das Finanzkapital” 1910 av Hilferding som senare blev finansminister i Österrike.

Lenins ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium” som kom ut i Ryssland 1917 var inspirerad av Hobson och Hilferding. Dess inflytande stärktes av att Lenin ledde Oktoberrevolutionen, genom aktiv marknadsföring av kommunistpartier och vänstergrupper, och då ekonomisk utveckling under några decennier syntes bekräfta Lenins analys.

Lenin menar efter analys av omfattande ekonomiska data att imperialismen (=monopolkapitalismen) är kapitalismens högsta stadium med fem kännetecken:

  1. Koncentrationen av produktion och kapital har skapat monopol som spelar en avgörande roll i ekonomin.
  2. Bankkapitalet har smält samman med industrikapitalet och en finansoligarki har uppkommit
  3. Kapitalexporten, till skillnad från varuexporten, får stor betydelse.
  4. Internationella monopolitiska kapitalförbund delar världen mellan sig.
  5. Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.

Lenin visade liksom Hobson och senare författare att imperialism kan finnas genom kontroll över andra länders ekonomi, utan kolonier. 

Femtio år senare, 1968 publicerade ekonomen Harry Magdoff från USA en inflytelserik bok, som bygger på Lenins tankegångar, men som uppdaterar och förnyar. Han hävdade att tyngdpunkten har flyttats från kamp om världens uppdelning till kamp mot inskränkningar i det kapitalistiska systemets geografiska utbredning genom uppkomst av socialistiska stater, genom att kolonier blivit självständiga och att USA fått en ny hegemonisk roll som ledare för hela det imperialistiska systemet.  Magdoff presenterade också nya kännetecken för denna imperialism för 50 år sedan, bland annat tillväxt av transnationella företag, en ny internationell teknologi, en mer intensiv jakt på råvaror och nya marknader och kraftigt ökad internationalisering av bankverksamhet. USA framträder som ledande kapitalexportör och militärmakt med många utlandsbaser och dollarn blir världsvaluta. U-länder, om än nationellt självständiga, är främst råvaruleverantörer och hjälp och lån till u-hjälp framträder som ett nytt medel för kontroll.

André Gunder Frank betonade skillnaden mellan centrum och periferi (underutvecklade och fattiga länder) och menade att imperialismen befrämjat en parasitär borgarklass (”kompradorbourgeoisi”), som levde av smulorna från utländska imperialistmakters bord. Denna beroendeteori kom att utvecklas av den egyptiske ekonomen Samir Amin, tidigare chef för FN:s Afrika-institut, och ordförande i Tredje världens Forum i Dakar, som är en flitig skribent upp i 85-årsåldern. I sina böcker betonar Amin att huvudmotsättningen i världen går mellan å ena sidan den så kallade triaden (USA, EU och Japan), lett av USA och å andra sidan övriga världen.

Samir Amin betonar att lönerna är mycket lägre i den perifera kapitalismens länder, vanligen u-länder, (även vid lika arbetsproduktivitet). Då kan stora resurser överföras till metropolerna via hemtagning av de stora vinsterna, ”den imperialistiska räntan”, vilket har uppmärksammats mycket på senare år (Amin 2010, kapitel 2; Smith J. 2016).

Geografiprofessorn David Harvey betonar spatial-geografiska faktorer och ser kamp om utrymmet i imperialistiska makters strävan efter ökad ackumulering som central sedan 1970-talet. Han använder begreppet ”dispossesion” för ett undanträngande av människor och menar att ockupationen av Irak bland annat skedde för att minska utrymmet för konkurrenter som Kina. (Harvey 2003, 2010). Han har dock inte utvecklat någon systematisk teori om imperialismen och har alltför litet empiriskt stöd för sitt synsätt.

Bellamy Foster (2006, 2015), redaktör för Monthly Review, bygger vidare på Lenins och Magdoffs synsätt, och ger en viktig och uppdaterad framställning i arbeten 2012 och 2015. (Bellamy Foster J & McChesney RW. 2012; Bellamy Foster J. 2015).

Han karakteriserar dagens imperialism som ”Global monopoly-finance capital.”  Han menar att finansekonomins starka framväxt karakteriseras av klart minskat samband mellan ökad rikedom och tillväxt av BNP.

Hardt & Negri (2000) menar att globaliseringen medfört att olika staters suveränitet håller på att ersättas av ett ny global ”Empire”, som uppstår vid en sammansmältning av nationella och internationella organisationer utan någon tydlig hierarki. De menar att ingen stat kan utgöra centrum för ett imperialistiskt projekt. Boken har fått mycket positiva recensioner i ledande tidningar som New York Times och Time.  Från andra håll (Amin, Bellamy Foster) har Hardt & Negri kritiserats skarpt. Deras idéer framstår som lösa spekulationer, utan underbyggande av data. Dess teorier motsägs av fakta.

Det finns alltså en levande debatt idag om ”imperialism”.

Vi påstår att imperialism varken är detsamma som kolonialism eller postkolonialism, och inte detsamma som postkolonialism. Vad är det då? Läs nästa artikel – ”Imperialismen av idag”!

Ulf Karlström och jag behandlar imperialismen ingående i en nu slutsåld bok ”USA som världspolis”, som dock kan beställas i form av print-on-demand från Nomen förlag (www.books-on-demand.com). En uppdaterad, men förkortad skrift på knappt 100 sidor med samma namn för 50 kr + porto via mail till anders.romelsjo@hotmail.com.

Anders Romelsjö, bloggare (http://jinge.se)

Ulf Karlström

Referenser.

Amin S. 2008. The world we wish to see. New York: Monthly Review Press.

Amin S. The law of worldwide value. 2010. New York: Monthly Review Press.

London & New York: Zed Books.

Bellamy Foster J 2006. Naked imperialism. The US pursuit of global dominance. New York: Monthly Review Press, 2006: 157.

Bellamy Foster J & McChesney RW. 2012. The endless crisis. New York: Monthly Review Press.

Bellamy Foster J. 2015. The new imperialism of globalized monopoly-finance capital: an introduction. Monthly Review: 1-22.

Frank AG 1967. Capitalism and underdevelopment in Latin America. Kapitalism och underutveckling i Latinamerika. 1970. Bo Cavefors förlag. (Zenitserien nr 7).

Hardt N & Negri A. 2000. Empire. Cambridge, MA: Harvard University Press.
Harvey D. 2003. The new imperialism. Oxford University Press.

Harvey D. 2010. Kapitalets gåta och kapitalismens kriser. Stockholm: Tankekraft förlag.

Lenin VI. 1917/1969. Imperialismen som kapitalismens högsta stadium. Stockholm: Bo Cavefors Bokförlag. (Zenitserien 4).

Magdoff H. Imperialismens politiska ekonomi. Stockholm: Bo Cavefors Bokförlag, 1969. (Zenitserien 5). 

Romelsjö A & Karlström U. USA som världspolis, 2016.

Sunvisson P. Finns imperialismen? FIB Kulturfront nr 12 2016: 26-33.

Smith J. Imperialism in the twenty-first century. New York: Monthly Review Press, 2016

Anders Romelsjö & Ulf Karlström

DEBATT

John Pilger: “Faller Venezuela, faller mänskligheten”

Dick Emanuelsson

2017-08-16

Den legendariske australienske reportern och dokumentärfilmaren John Pilger karaktäriserar i en intervju till den latinamerikanska TV-kanalen Telesur, med anledning av att Donald Trump ”inte utesluter en militär lösning mot Venezuela”, som ett ”oansvarigt” men ett ”typiskt” agerande för USA-presidenter. Det skiver Dick Emanuelsson.

DEBATT

Segern i Mosul – vem är segraren?

Sigyn Meder

2017-08-08

Efter nio månaders strider i Mosul har IS besegrats, förklarade Iraks premiärminister Haider al-Abadi den 9 juli. Några dagar senare firades segern med militärparader i Bagdad. Men Mosul är ödelagt och dess befolkning fördriven. Minst 40 000 civila uppges ha dödats. Vem är egentligen segraren? Det skriver Sigyn Meder.

DEBATT

Sopstrejken ett försök att rädda ackorden och lokala lönesystem

Martin Viredius

2017-08-07

När sopstrejken i Stockholm började klinga av har vi förmodligen kommit till en slutpunkt på en närmare 30 år lång process. Den handlar om renhållningsarbetarnas rätt att kräva ackordslöner, men också om konfliktmetoder, offentlig upphandling och effekterna av rikstäckande kollektivavtal. Det skriver Martin Viredius, tidigare vu-ledamot i Transport och fd redaktör för Transportarbetaren.

DEBATT

Socialismens ekonomiska och sociala system

Ulf Modin

2017-08-03

Socialismen blir negationens negation av den nyliberala finanskapitalismen. Möjligheten att införa ett socialistiskt system är emellertid begränsad till de gamla liberala industriländerna i Europa och möjligen också i Förenta staterna. Det skriver Ulf Modin.