logo

DEBATT

Debatt: Vad håller Myrdal på med?

Folket finns inte hos den identitära högern, utan hos arbetarrörelsen, menar Stig-Björn Ljunggren i ett debattinlägg om den senaste tiden debatt kring tidningen Nya tider.
 

Stig-Björn Ljunggren FOTO:arkiv Vad fan håller Jan Myrdal på med? Det bråkas i vänstern om att Jan Myrdal, för många av oss kallad ”Mästaren”, skrivit en artikel i den brunfärgade Nya Tider. Innebär detta att vi fått ett avfall från gamla maoistvänsten till neonazismen? En nationalvänster?

Nja, inte riktigt.

Myrdals artikel var ovanligt myrdalsk i sin något svårtillgängliga stil. Men jag har fått hjälp att dechiffrera den och vad Mästaren försöker säga är att vänstern, medierna och intellektuela vacklar inför det allt allvarligare världsläget och glider mot att stödja imperialismen – exempelvis i Syrienkriget.

Som jag tolkar det, och så långt är jag med, lever vi i en brytningstid. Och då är det svårt att ta ställning. Globalt händer något som vi har olika etiketter på – det är en brytningstid där epoken ”efter murens fall” övergår till något annat, en multipolär värld där nationer brakar samman, det amerikanska Imperiet sjunker samman och ryssarna desperat försöker hålla sig på fötter, trots att utvecklingen runnit ifrån dem.

Migration, populism, konsumism och nationalism gör det svårt att orientera sig med gamla analysinstrument. I en sådan situation är det viktigt att försöka hitta vad som är de centrala och grundläggande motsättningarna - och sedan agera utifrån den analysen. Att bara ropa ut sin vrede räcker inte, vi måste också besvara frågan om ”vad bör göras?”

Exempelvis, OM det är så att vi lever i en förkrigstid, hur ska vi då ställa oss till Ryssland, till Nato, till ett EU drabbat av Brexit? Det är svåra frågor som handlar om den svenska säkerhetspolitiken och hur den ska utformas. Jan Myrdal menar att det kloka nu är att bedriva en ”bernadottsk” säkerhetspolitik för att skydda freden. I detta är jag enig med honom. Liksom jag håller med om att det i den högerpopulistiska traditionen finns åtskilligt som vänstern också kan adressera. Men om det är så allvarlig, varför gå från ett vänsteraktivistist ökenlandskap till ett högernationalistiskt träsk?

Folket fanns tydligen inte hos vänsteraktivisterna, men folket finns inte heller hos en identitär höger. Folket finns på annat håll – i den mån vi kan tala om ett folk i narcissismens, tribalismens och individualismens tidevarv…. Nej, den ledande politiska kraften i Sverige, om än i sönderfall, finns i arbetarrörelsen. Jan Myrdal borde söka medlemskap i socialdemokraterna och uppmana andra likasinnade att göra likaledes. Med hänvisning till gamla hederliga paroller om yttrandefrihet och anti-imperialism. DET skulle göra skillnad och skicka kalla kårar nedför ryggen på såväl partinomenklaturan som rörelsens intressevänster som vant sig vid att bedriva politisk analys utifrån idealistiska elfenbenstorn. Samt väcka en betydligt mer konstruktiv diskussion än den som just nu härjar på sociala medier.
 

Håller du med? Skicka din åsikt till webbred@fib.se
 

Stig-Björn Ljunggren

DEBATT

Schack och matt

Mats Parner

Nyligen förklarade polismannen Peter Springare på Facebook eller i något annat sammanhang, att han ville utveckla Sverige till ett bättre samhälle att leva i för både infödda svenskar och invandrare.

DEBATT

Patrik Oksanens påhopp en uppvisning i ohederlighet

Pelle Sunvisson

I en ledare på helahälsingland.se hoppar Patrik Oksanen på riksdagsledamoten för Vänsterpartiet Stig Henriksson, ordföranden för Sveriges Fredsråd Agneta Norberg och undertecknad. Patrik Oksanen menar att vi är den ryska imperialismens förlängda armar. För den som följt Patrik Oksanens skriverier är det kanske inte helt förvånande, skriver Pelle Sunvisson.

DEBATT

Den mediala diktaturen i postsanningens tid

Ignacio Ramonet

Detta är en krönika av den kända journalisten Ignacio Ramonet, som profilerat sig i frågor som tigs eller förvrids i andra medier. Han har länge jobbat för Le Monde Diplomatique, en fransk tidning som utkommer en gång i månaden med analyser av världspolitiken. Han var också med och skapade den globaliseringskritiska rörelsen ATTAC.