logo

REPORTAGE

Den giftiga svampsoppan

2017-09-20

Maj månad visar sig från sin bästa sida och termometern visar 28 grader. Svettiga Hässleholmare trängs på uteserveringar, torg och bänkar. Aktiviteten är hög i stadens centrala punkt, järnvägsstationen. Otaliga resenärer rusar som vanligt genom de olika tunnlarna i gångbron som ligger nedsänkt likt en spindel över spåren. Stationen är med sina 120 dagliga avgångar oproportionerligt stor i förhållande till kommunens 50 000 invånare. Hässleholm lever upp till sin status som järnvägsknut i norra Skånes inland. 

Trettiotvåårige Johan Andersson haltar fram med en krycka precis där ett av spindelns ben spottar ut ankommande resenärer mot stadens norra del. Han bär en grov halsbandskedja i silver, Super Mario-tatueringar och ett mörkbrunt skägg. I det vackra vädret är han klädd i linne och solglasögon. 

– Hela livet har jag klarat mig undan skador, så det var väl min tur nu, säger han med ett leende och syftar på ledbandsskadan i högerfoten som uppstod när han spelade amerikansk fotboll tidigare i veckan. 

Johan Andersson tillhör de knappt 23 procent av Hässleholms invånare som 2014 valde att lägga sin röst på Sverigedemokraterna i kommunalvalet. Det ledde sedan till att partiet för första gången i historien ingick ett kommunalt samarbete med Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Det ledde i sin tur senare till politiskt kaos. 

På frågan om hur han kom i kontakt med Sverigedemokraterna börjar han berätta om uppväxten i Lillaskog utanför Vinslöv, om pappan som också han var stensättare. 

– Pappa har alltid varit sverigedemokrat. Vi har diskuterat mycket och det är inte alltid vi har hållit med varandra. Han kunde ha mycket förutfattade meningar om folk. Om någons ögon satt för tätt så var personen en idiot, ja, sådana grejer. Han var lite mer konservativ än en annan. 

Hässleholmaren slår sig ner på en bänk och förklarar att han själv länge var politiskt obeslutsam. Det var först när Sverigedemokraterna började prata mer om ”sjukvård, skola och familjepolitik” som Johan Andersson började dras till partiet. Och inte minst när han upplevde att partiet började ta avstånd från hat och rasism.

– Det finns ju fortfarande kvar, ursäkta ordvalet, en del pack som partiet drar till sig. Det gillar jag inte, men det har blivit mycket bättre på senare tid, man gör tydligt att vissa inte är välkomna. 

Varför hata utan anledning? resonerar Johan. 

– Men sedan är jag absolut nationalist. Vi måste hålla gränserna under kontroll. 

Och det måste vi av ekonomiska skäl på lång sikt, menar Johan Andersson. Han är inte rädd för att förlora sitt jobb, men däremot bekymrad över hur invandring påverkar ”den svenska kronan”, i och med att fler ska ta del av kakan. 

– Mina pensionspengar kommer inte att vara värda ett skit om det fortsätter såhär. 

Ett ekonomiskt faktum är att det föds för få människor i Sverige för att underhålla en åldrande befolkning. Men argumentet biter inte på Johan Andersson. Han står fast vid sin övertygelse och kommer sedan in på ett resonemang om att det inte finns nog med bostäder i Sverige och att ”gamla Greta inte kan få tanden utplockad medan en kille från Syrien kan få det”. 

– Men vem vet, kanske det jag har sett, läst och uppfattat kommer från fake news, invänder han ironiskt.

Johan Andersson säger sig inte vara så insatt i kommunpolitiken, men ger den överlag underkänt. 

– De satsar inte på ungdomarna och det tar en jävla tid att få igenom beslut. Ja var ska man säga? Det är skit. 

Nu har SD stor makt i kommunfullmäktige. Tror du att de kan göra skillnad?

– Jag tror inte att något parti kan göra det om de inte har absolut majoritet. Ingen kan ta beslut, alla motverkar varandra och det händer ingenting. Det känns som om allt handlar om maktbegär, inget annat. 

Sedan Sverigedemokraterna släpptes in i finrummet av de tre allianspartierna har det varit politiskt kaos. Kommunstyrelsens vice ordförande, sverigedemokraten Ulf Erlandsson, blev utsparkad efter att skandalerna avlöst varandra, och som protest avgick ytterligare sex partikolleger. Därmed gapade sju av partiets fjorton stolar i kommunfullmäktige tomma.

Är du besviken över hur SD har skött sig?
– Nej, det kvittar vem du granskar, från höger till vänster, det finns alltid någon som fuskar. Men visst var det oansvarigt av Ulf Erlandsson, säger Johan Andersson som i övrigt säger sig vara lite för dåligt insatt för att kommentera händelserna närmare. 

Alla får inte ta del av den så välkomna vårvärmen. Receptionisten på Statt Hotel vid Stortorget, Jonna Kristensson, har kommit ungefär halvvägs in i sitt tolv timmar långa arbetspass. Folket i Bild stöter på henne i jakten efter en samlad bild av hur ortsborna ser på Sverigedemokraterna och det politiska kaos som råder i Hässleholm. Det har talats om politikerförakt, misstro och missnöjda väljare. Stämmer den bilden?

Hotellreceptionisten ger genast en god sammanfattning av Hässleholmsbornas inställning. 

– De är förbannade där ute. Det är inte många som gillar kommunen och politikerna just nu. 

En man i trettioårsåldern bekräftar bilden bara ett tiotal meter utanför hotellet, på Stortorget. 

– Det är kaos. Många, inklusive mig själv, liksom ”zonar ut” efter ett tag. Man tänkte att det nog inte kunde bli så mycket värre, så kommer SD in i bilden och lyckas med det konststycket. 

Eller som den tidigare serviceingenjören, 70-årige Pelle Lindquist, uttrycker det när vi träffar honom i närheten av hembygdsparken. 

– Det är en svampsoppa med olika giftsvampar i. Man vet inte om besluten gäller från en dag till en annan. Det går inte att lita på vad någon säger. Som simhallen. I 20 år har man gaggat om att bygga om den, men samma gamla undermåliga kupol står fortfarande kvar i dag. 

Han kliar sin hund bakom ena örat och berättar att han har gått från att vara anhängare av kommunistpartiet under studietiden i Lund till att i dag rösta på Moderaterna. 

– Men det finns inga politiker i dag. De står inte för något längre. 

Kaoset som har uppstått är inget nytt, säger han. 

– Det var samma sak tidigare. Här spelar det ingen roll vilket parti vi pratar om. 

Många hässleholmare har lämnat Moderaterna för att rösta på Sverigedemokraterna. I det senaste kommunvalet minskade Moderaterna med lika stor procentandel som SD ökade: 10 procent. Att invandringskritiken finns även bland människor som sympatiserar med andra partier blir snabbt tydligt på Hässleholms gator. Till exempel när FiB träffar Pelle Lindquist.

– Stockholmarna sitter där uppe och gaggar ihop något som inte fungerar och skåningarna får lida av det. Vi pratar om afrikaner och syrier som har stuckit från skiten. Men det funkar inte att de kommer hit och får jobb och lägenhet före människor med svensk bakgrund. 

På en bänk vid en falafelvagn sitter en 21-årig svenskirakier med permanent uppehållstillstånd som studerar på gymnasiet och jobbar på ett äldreboende vid sidan av. Han röstar själv på Socialdemokraterna, men har viss förståelse för att Sverigedemokraterna vinner sympatier. 

– Många irakier flydde från Saddam Hussein. Nu finns det jättemånga Saddam, som Assad i Syrien till exempel. Och det var ju folket i de länderna som röstade fram sina diktatorer. Jag beskyller inte bara folket, men jag tycker att de har ett visst ansvar. Sedan är det många från de här länderna som utför terrorattentat i Europa. Då är det klart att svenska folket får en dålig bild av oss som är därifrån. 

– SD har pekat på de här aspekterna, och då är det inte så konstigt att folk röstar på partiet.  

Men det finns ju även människor som du själv, som har flytt från krig, studerar och jobbar hårt. Drar inte SD alla över en kam då?

– Sådana finns också såklart. Och det är inte bra för min del att SD pratar om invandrare som de gör. Jag tycker inte att SD är bra, och deras politik är inte rätt väg att gå, men till viss del har de rätt. 

Läraren Gunilla Gunnarsson och undersköterskan Gunilla Nilsson har varit vänner hela livet. Deras partisympatier skiljer sig åt, men besvikelsen över politikerna förenar dem. 

– Den politiska situationen är inget vidare just nu. De kommer inte överens, och man vet knappt vilka som sitter i kommunfullmäktige. Det enda projekt som drivs nu är ombyggnationer av staden, säger Gunilla Gunnarsson som inte vill berätta vilket parti hon sympatiserar med, men att hon brukar rösta högerut. 

– Jag tycker det finns bättre saker att satsa på, som äldreomsorg och vård, säger vännen Gunilla Nilsson som röstar på Sverigedemokraterna. 

– Men utan att vara rasist! Om man nu kan vara det. Man blir kallad både det ena och det andra, men det skiter jag i. Jag blir vansinnig på att politikerna har valt att satsa på invandringen före våra egna hemlösa och ungdomar. Se vad som händer i Malmö. Jag vågar inte ens åka dit för att jag är rädd för att få ett skott i pannan. 

Men invandringsfrågan är inte det enda som lockar henne till SD. Partiets regionråd Patrik Jönsson har varit en viktig del med sina idéer om vård och äldreomsorg berättar Gunilla Nilsson, som dock har svårt att specificera hur idéerna är utformade och vad som egentligen är så bra med dem. 

Läraren Gunilla Gunnarsson tycker att det är beklagligt att det inte finns nog med resurser för alla ensamkommande barn som går i stadens skolor. 

– Systemet är inte byggt för det här. Vi har lidit av underbemanning i skola och socialtjänst. Det finns inte nog med bostäder, och man satsar inte heller på nya. Här i Hässleholm har man inte tänkt framåt. 

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Mårten Färlin

REPORTAGE

Förnybar folklig kraft ur folkrörelsetradition

Gustaf Forssell

2018-05-25

Efter fem års ihopsamlande av material och intervjuer kom boken ”Från stenyxa till hockeyklubba – Boken om Timrå” ut i maj 2016. Timrå var en del av det område längs Medelpadskusten, där Sverige blev till som industrination. Här växte sig också folkrörelserna starka. Syftet med boken har varit att berätta historien på ett sätt som ger sammanhang och underlag för förståelse av samhällsutvecklingen. Det som sker i dag i Söråkers Folkets hus är en levande bekräftelse på hur kulturarvet kan förvaltas för att attrahera dagens ungdomar. Det blev därför naturligt att avsluta boken med den berättelsen.

REPORTAGE

Cementerandet av det amerikanska klassamhället

Ingemar Ed

2018-05-23

Före kommunismerna i Sovjet och Kina fanns berättelsen om ett klasslöst samhälle i väster, ett land utan kungar och adelsmän. Efter sin resa i Förenta staterna 1831 skrev den franske adelsmannen de Tocqueville att ”antalet stora förmögenheter i USA är helt litet” och såg det som orsaken till den demokratiska anda han upptäckte i landet.

REPORTAGE

Stillsam betraktare av människan

Hans O Sjöström

2018-04-30

Tom Alandh har lyckats med det nästan omöjliga. Han är 73 år och pensionerades formellt från Sveriges Television vid 65 års ålder. Sedan dess har han arbetat lika mycket för företaget i ytterligare åtta år, han har eget tjänsterum och också ett klipprum (redigeringsrum) som har reserverats för honom och hans filmteam. Visserligen är han inte anställd – det blir man inte efter 65 – men han får naturligtvis ersättning för de mycket uppskattade filmer han gör åt sin gamla arbetsgivare, där han började arbeta 1971. Och han gör fortfarande minst lika mycket som han gjorde under sina ordinarie tjänstgöringsår. 

REPORTAGE

Svensk åklagare gav efter för brittiska påtryckningar

Christer Lundgren

2018-04-27

En svensk åklagare gav efter för brittiska påtryckningar i processen mot Wikileaks-grundaren Julian Assange. Det hävdar den brittiska tidningen the Guardian, som publicerat utdrag ur nya dokument. Men de som följt frågan är oeniga om hur dessa nya uppgifter bör tolkas.