logo

KULTUR

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön …”

Gustaf Fröding med sin sjuksköterska Signa Trotzig i augusti 1910 före sin 50-årsdag.

2017-10-04

Gustaf Fröding tillhör de i bästa mening klassiska svenska diktarna. Trots hans relativt korta levnad (1860–1911) och den mycket begränsade skaparperioden kunde han ändå åstadkomma så många både till form och innehåll vitt skilda dikter. Ibland folkligt humoristiska på rimmad värmländska, ibland sökande, filosofiska eller helt enkelt galna dikter, som tillkom under hans sjukdomsperiod. Bland Frödings dikter finns också dikter med stort socialt och politiskt patos, till exempel den skoningslösa Den gamla, goda tiden. Cornelis Vreeswijk kallade Fröding en hipp poet och gruppen Mando Diaos nya version av Strövtåg i hembygden visar hur skalden vunnit nya generationer läsare – och lyssnare. 

Musikaliteten i språket präglar även de icke tonsatta dikterna, som Vallarelåt, där själva naturen framstår så ljudande vackert.

Den andra dikten, En ghasel, är mörkare och skildrar den instängdhet som Fröding upplevde, eller kanske snarare det stora avståndet till det verkliga livet där utanför jagets eget galler. (Ghasel är en diktform i den arabiska och persiska litteraturen vars bärande idé ofta är den längtande kärleken).

De kortare, och friare dikterna, visar ytterligare en sida av Frödings stora vingbredd i dessa till synes spontant återgivna naturintryck – i ena fallet det just nu levande, gröna bladet och i det andra den evighetbärande gråstenen.

Fyra dikter av Gustaf Fröding
 
Vallarelåt
Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången 
vallar och går och går vilse i vall? 
Korna de råma och påskynda gången, 
följa i lunk efter jäntans trall.
Hör, hur det ljuder kring myr och mo: 
Lilja – mi Lilja – mi Lilja – mi ko! 
Eko vaknar i bergigt bo, 
svarar ur hällarne 
långt norr i fjällarne: 
Lilja – mi Lilja – mi ko!
Bjällklangen dallrar och faller och stiger, 
suset är stilla och vilar i ro, 
skogen är kvälltung och sömnig och tiger. 
Endast den vallande 
låten går kallande 
fram genom nejden kring myr och mo.
Natten är nära och solskenet rymmer, 
ser du på tjärnet, hur töcknet står! 
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer, 
snart över skogarne mörkret rår.
Mörk sover tallen, mörk sover granen, 
dovare sorlar en bergbäcks fall. 
Fjärmare klingar den höga sopranen, 
vallar och går och går vilse i vall.
 
 
En ghasel
Jag står och ser på världen genom gallret; 
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret, 
det är så skönt att se, hur livet sjuder 
och kastar höga böljor upp mot gallret, 
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder, 
när skratt och sånger komma genom gallret.
Det skiftar ljust av asp och al och björk, 
där ovanför står branten furumörk, 
den friska doften tränger genom gallret. 
Och över viken vilket präktigt sken, 
i varje droppe är en ädelsten, 
se, hur det skimrar härligt genom gallret!
Det vimlar båtar där och ångare 
med hornmusik och muntra sångare 
och glada människor i tusental, 
som draga ut till fest i berg och dal; 
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut 
och dricka liv, om blott för en minut, 
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!
Förgäves skall jag böja, skall jag rista 
det gamla obevekligt hårda gallret 
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista, 
ty i mig själv är smitt och nitat gallret, 
och först när själv jag krossas, krossas gallret. 
 
 
Ett grönt blad på marken
Grönt! Gott, 
friskt, skönt vått! 
Rik luft, mark! 
Ljuvt stark, 
rik saft, 
stor kraft! 
Friskt skönt 
grönt!
 
 
Gråbergssång
Stå 
grå, 
stå 
grå, 
stå 
grå, 
stå 
grå, 
stå 
grå-å-å-å. 
Så är gråbergs gråa sång 
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

         

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Bengt Berg

KULTUR

Arundhati Roy: ”Det vore idiotiskt att inte vara rädd”

Sigge Andersson

2017-10-18

Hur känns det att vara en stjärna kvittrar DN-tanten från scenen som dominerar FiB/K:s flygel av bokmässan, där FiB mittemot slagit upp sin monter och som en påminnelse om att hegemonin utmanas med en vepa där av en mun igenstängd med blixtlås öppnas upp. 
- Är jag en stjärna, det vill jag inte vara. Om jag är en stjärna vill jag att folk ser upp - man ska inte lita på stjärnor, svarar Arundhati Roy.

DN-tanten pratar mod och känslor, pratar rädsla - frågar om Roy är rädd, rädd för hatare, rädd för att framträda.
- Det vore idiotiskt att inte vara rädd, säger Roy lågmält.

KULTUR

Konstauktion: lägg ett bud på linoleumsnitt av Gun Kessle

Agnes Käll

2017-10-12

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under oktober ligger ute till försäljning är är ett signerat linoleumsnitt med titeln ”De landsteg i gryningen” (med motiv från Indien) av Gun Kessle (1926-2007).

KULTUR

Bokrecension: Alla de andra dagarna

Christer Lundgren

2017-10-03

Döden kan vara lätt som en fjäder eller tung som Taiberget, sa en kinesisk tänkare.
Ett cancerbesked skärper naturligt nog funderingarna kring liv och död.
Två kvinnor i min bekantskapskrets har med denna utgångspunkt skrivit ner sina betraktelser. Agneta Willans är den ena. Hon lever ännu. Den andra är den nu bortgångna Siv Öberg med boken Min död eller din – om en klasskamp.
Deras böcker är mycket olika.

KULTUR

Bokrecension: Natos hemliga arméer

Sisela Björnsson

2017-09-29

Den 3 maj 1944 samlades en demonstration på Syntagmatorget i Aten, en protest mot brittisk inblandning i grekisk politik. Där stod en mindre trupp av beväpnade män uppställda på linje. Demonstranterna möttes av en skur av kulor. 25 dog, 148 sårades. Den 17 oktober 1961 demonstrerade 40 000 algerier i Paris. Order utgick att krossa demonstrationen och en massaker följde. Flera hundra dog.