logo

KULTUR

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön …”

Gustaf Fröding med sin sjuksköterska Signa Trotzig i augusti 1910 före sin 50-årsdag.

2017-10-04

Gustaf Fröding tillhör de i bästa mening klassiska svenska diktarna. Trots hans relativt korta levnad (1860–1911) och den mycket begränsade skaparperioden kunde han ändå åstadkomma så många både till form och innehåll vitt skilda dikter. Ibland folkligt humoristiska på rimmad värmländska, ibland sökande, filosofiska eller helt enkelt galna dikter, som tillkom under hans sjukdomsperiod. Bland Frödings dikter finns också dikter med stort socialt och politiskt patos, till exempel den skoningslösa Den gamla, goda tiden. Cornelis Vreeswijk kallade Fröding en hipp poet och gruppen Mando Diaos nya version av Strövtåg i hembygden visar hur skalden vunnit nya generationer läsare – och lyssnare. 

Musikaliteten i språket präglar även de icke tonsatta dikterna, som Vallarelåt, där själva naturen framstår så ljudande vackert.

Den andra dikten, En ghasel, är mörkare och skildrar den instängdhet som Fröding upplevde, eller kanske snarare det stora avståndet till det verkliga livet där utanför jagets eget galler. (Ghasel är en diktform i den arabiska och persiska litteraturen vars bärande idé ofta är den längtande kärleken).

De kortare, och friare dikterna, visar ytterligare en sida av Frödings stora vingbredd i dessa till synes spontant återgivna naturintryck – i ena fallet det just nu levande, gröna bladet och i det andra den evighetbärande gråstenen.

Fyra dikter av Gustaf Fröding
 
Vallarelåt
Hör du ej bjällrorna, hör du, hur sången 
vallar och går och går vilse i vall? 
Korna de råma och påskynda gången, 
följa i lunk efter jäntans trall.
Hör, hur det ljuder kring myr och mo: 
Lilja – mi Lilja – mi Lilja – mi ko! 
Eko vaknar i bergigt bo, 
svarar ur hällarne 
långt norr i fjällarne: 
Lilja – mi Lilja – mi ko!
Bjällklangen dallrar och faller och stiger, 
suset är stilla och vilar i ro, 
skogen är kvälltung och sömnig och tiger. 
Endast den vallande 
låten går kallande 
fram genom nejden kring myr och mo.
Natten är nära och solskenet rymmer, 
ser du på tjärnet, hur töcknet står! 
Skuggan förlänges, förtätas och skymmer, 
snart över skogarne mörkret rår.
Mörk sover tallen, mörk sover granen, 
dovare sorlar en bergbäcks fall. 
Fjärmare klingar den höga sopranen, 
vallar och går och går vilse i vall.
 
 
En ghasel
Jag står och ser på världen genom gallret; 
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret, 
det är så skönt att se, hur livet sjuder 
och kastar höga böljor upp mot gallret, 
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder, 
när skratt och sånger komma genom gallret.
Det skiftar ljust av asp och al och björk, 
där ovanför står branten furumörk, 
den friska doften tränger genom gallret. 
Och över viken vilket präktigt sken, 
i varje droppe är en ädelsten, 
se, hur det skimrar härligt genom gallret!
Det vimlar båtar där och ångare 
med hornmusik och muntra sångare 
och glada människor i tusental, 
som draga ut till fest i berg och dal; 
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut 
och dricka liv, om blott för en minut, 
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!
Förgäves skall jag böja, skall jag rista 
det gamla obevekligt hårda gallret 
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista, 
ty i mig själv är smitt och nitat gallret, 
och först när själv jag krossas, krossas gallret. 
 
 
Ett grönt blad på marken
Grönt! Gott, 
friskt, skönt vått! 
Rik luft, mark! 
Ljuvt stark, 
rik saft, 
stor kraft! 
Friskt skönt 
grönt!
 
 
Gråbergssång
Stå 
grå, 
stå 
grå, 
stå 
grå, 
stå 
grå, 
stå 
grå-å-å-å. 
Så är gråbergs gråa sång 
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

         

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR!
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Bengt Berg

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.