logo

REPORTAGE

Det civila försvaret i Sverige – ett tomt skal som ska få nytt innehåll

I försvarsberedningens rapport konstateras att krisberedskapen inte är ”dimensionerad för att hantera ett väpnat angrepp och de påfrestningar som ett krig medför. Samhället saknar därför flera av de resurser, förmågor och strukturer som kommer att krävas vid krigsfara och krig.” Foto: Thomas Henriksson, MSB.

2018-03-19

Efter åratal av nedrustning ska nu det civila försvaret byggas upp igen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap berättar vad som återstår av det forna civila försvaret – och i vilket skick det kan återuppstå.  
Det fanns länge en särskilt plan för hur det militära försvaret och samhället i övrigt skulle agera i händelse av krig eller kris, inom det så kallade totalförsvaret. Men vad som under efterkrigstiden hade setts som nödvändigt, betraktades efter Kalla krigets slut som överflödigt. 

2002 rådde förhållandevis stort lugn i Europa, och Sveriges särskilda planering för totalförsvaret lades i byrålådan. Det militära försvaret finns som bekant kvar – men samhällsfunktionerna skulle inte längre behöva stå krigsberedda. 

Sedan har utvecklingen blivit en annan. Klimatförändringarna har ökat, och konkurrensen om naturresurser likaså. Konflikter i stora delar av världen har lett till utbredda flyktingströmmar. Digitaliseringen innebär nya sorters cyberattacker. Ryssland annekterade Ukraina – samtidigt allt fler närliggande länder blir medlemmar i Nato. Talet om Sverige som en skiljelinje mellan två kärnvapenaktörer har knappast undgått någon. Dessutom har en ny sorts terrorattacker i Europa gött osäkerhet. 

2015 kom beskedet: rasten är över. Den särskilda planeringen för krigsfara och krig skulle dammas av, menade den rödgröna regeringen, och det aktörerna inom det civila försvaret skulle återigen stå beredda på krig. I december 2017 presenterade försvarsberedningen med tidigare försvarsministern och talmannen Björn von Sydow (S) i spetsen, en delrapport i arbetet med den nya planeringen. Förutom att återigen understryka den ökade hotbilden skanderade von Sydow: ”Totalförsvaret ska rustas upp på alla fronter” (SvD, 15/1 2018). 

16 års nedrustning
Men hur stor utmaning talar vi om? I dag har det gått 16 år från att den civila delen av totalförsvaret i princip rustades ner. Vad finns kvar av Sveriges forna civila försvar? 

Svante Werger är kommunikationsdirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och har övergripande kännedom om totalförsvaret. Han ger för klarhetens skull först en beskrivning av vad det civila försvaret faktiskt är för något. 

– Det civila försvaret inbegriper all planering för att samhället – utöver det militära – ska fungera i händelse av krig och krigsfara. 
Det civila försvaret är alltså ingen enhetlig organisation. Det består snarare av flera myndigheter, kommuner, landsting, privata företag och frivilligorganisationer som tillsammans bildar ett nät av insatser som sparkar igång när hotet ligger över oss. Uppgiften är att säkerställa att viktiga samhällsfunktioner står pall: till exempel att det finns lager med förnödenheter, att det finns alternativa vattenkällor och tillräckligt många platser i skyddsrum. Att det finns en plan för sjukvård, betalningssystem och infrastruktur. 

Någon sådan plan finns inte i dag. Istället finns sedan 2002 en krisberedskap med fokus på att kunna hantera olika slags fredstida kriser ”här och nu”.

– Man kan säga att vi gick från ett system med stort planeringsverk för krigsfara och krig, till ett system som mer fokuserade på kris. Det handlade då om att skapa en generell förmåga i samhället att motstå och hantera störningar eller händelser, till exempel stora olyckor, naturkatastrofer, smittspridning och tekniska störningar. Man pratade i termer av ett allriskperspektiv, säger Svante Werger. 

I försvarsberedningens rapport konstateras att krisberedskapen inte är ”dimensionerad för att hantera ett väpnat angrepp och de påfrestningar som ett krig medför. Samhället saknar därför flera av de resurser, förmågor och strukturer som kommer att krävas vid krigsfara och krig.” Och Svante Werger konstaterar:

– Samhället är dåligt förberett på ett väpnat angrepp från en annan stat.

Skyddsrum saknas
Till exempel finns inte nog med skyddsrum. Framför allt har dess utplaceringar inte hängt med i urbaniseringen. 

– Vi har ungefär 7 miljoner skyddsrumsplatser. Det är en väldigt hög siffra i internationella jämförelser. Dock har man inte byggt skyddsrum sedan i början av 2000-talet och det innebär att de inte alltid ligger på rätt platser i förhållande till var människor är. Inte minst i storstäder som Stockholm finns för få för att alla ska få platser. 

Tidigare fanns beredskapslager för krig. De innehöll valutareserver och infrastrukturresurser som reservlok till tåg, samt råvaror som läkemedel, olja, bensin och mat. Men det enda som återstår av de forna lagren är regleringar i oljeindustrin som säkerställer att alla oljeaktörer lagerhåller olja motsvarande omkring 90 dagars förbrukning. Folkhälsomyndigheten har dessutom ett mindre beredskapslager med läkemedel som antibiotoka. 

Resten av beredskapslagren har successivt avskaffats och sålts ut.

Svenskarna skulle i händelse av krig behöva förlita sig på det vi har, till exempel matbutikers befintliga utbud. Men det skulle ta slut fort, menar Civilförsvarsförbundets tidigare ordförande Sven Lindgren, eftersom ungefär hälften av vår mat är importerad: ”Om transportsystemet kollapsar är det tomt i butikerna efter ett dygn. Om landet isoleras är hälften av våra dagliga livsmedel borta efter 10–12 dagar – även om transportsystemet skulle vara intakt.” (SvD 3/8 2013). 

Vid en cyberattack riskerar svenska folket inte bara att stå utan el, mobilnät och bankkonton – utan även vatten, eftersom vattenförsörjningen är beroende av it-system. 

– Det finns en stor sårbarhet i samhället eftersom vi har gjort oss så extremt beroende av elförsörjning och it-tjänster, säger MSB:s Svante Werger. 

Sjukvården sårbar
Teknikberoende är även sjukvården i allt större utsträckning. Enligt Freddy Jönsson Hanberg på den privata insamlingsstiftelsen Totalförsvarsstiftelsen är sjukvården mycket sårbar. Han har författat en rapport om den civila beredskapen och konstaterar att lagerhållningen av läkemedel är mycket otillräcklig. Men även att det finns stora brister inom samordningen av landstingen (något privatiseringen av sjukvården inte underlättat, enligt rapporten): ”Vi står inför fullständigt kaos om något skulle hända.” (Aftonbladet, 8/1 2017). 

Alltså: I dag ligger det i stor utsträckning på individen att klara sig själv. Staten förväntar sig att var och en ska vara så pass förberedda att man klarar uppemot 72 timmar utan stöd från myndigheter. Det innebär att vi ska ha förråd med vatten och mat, men även en förmåga att ordna värme och ha tillgång till informationskanaler. Vi behöver till exempel fotogenlampor, mat som klarar rumstemperatur, dunkar att hämta vatten i, vevladdare till mobilen eller radio med solceller. 

– Vi har varit försiktiga med att kommunicera tidsförlopp (som 72 timmar, reds anm), utan pratar hellre om kunskap och mental beredskap, och att man åtminstone ska kunna klara sig några dagar. Av vissa personer kan vi inte förvänta oss detta – och då är det extra viktigt att vi som är friska och har ordnade liv tar ansvar för vår beredskap, så att samhällets resurser kan fokusera på de som inte har samma möjlighet, säger Svante Werger. 

Är vi beredda?
Men är gemena man verkligen beredda? Inte särskilt. 

Förra året genomförde Demoskop en undersökning på uppdrag av MBS, där man med 2147 intervjuer ville undersöka inställningen till hot och beredskap bland svenskar. 86 procent av de svarande känner förvisso till att individen behöver ta eget ansvar vid krig eller kris. Men bara 35 procent vet vad de ska göra om något händer. Endast var fjärde person uppfattar att deras egen beredskap är bra. 

– Vår generella bild är att många är medvetna om att de har ett eget ansvar och att de bör ha någon form av egen beredskap. Många tycks även villiga att bidra. Men när man frågar om konkret beredskap, alltså vad de har hemma, är signalerna att beredskapen ligger på ganska låg nivå, konstaterar Svante Werger.

MSB är ansvariga för att informera om människors ansvar för civil beredskap. Får det här betraktas som ett misslyckande?

– Det är en bra fråga… Vi har förvisso sett en ökande kännedom de senaste åren, men den bristande medvetenheten du nämner är nog en av anledningarna till att regeringen vill att vi på MSB ska lägga mer kraft på att informera befolkningen om behovet av beredskap.

I mitten av 1900-talet fick den enskilde information om det egna ansvaret i händelse av krig via broschyren ”Om kriget kommer” (togs ur bruk för omkring 30 år sedan) samt telefonkatalogen. I dag är det internet som gäller, och MSB:s webbplats dinsakerhet.se. 
Men nu är försvarsberedningen i fart med att på regeringens uppdrag ta fram en ny folder som skickas ut till samtliga svenska hushåll i maj 2018. 

– Den kommer att se lite annorlunda ut än föregångaren. När man till exempel skickade ut broschyren för 50 år sedan så låg fokus inte på att folk skulle ha en hemberedskap. Det var istället något man förutsatte, eftersom många då var vana vid att leva utan el eller hade mer robusta system för vattenförsörjning lokalt. Fokus låg då på hur man agerar vid höjd beredskap. Så det här med att informera om vikten av hemberedskap är något relativt nytt. 

400 miljoner per år
Den hittills beslutade ambitionshöjningen inom civilt försvar kostar skattebetalarna 400 miljoner kronor per år 2018–2020. Pengarna går till kommuner, landsting och myndigheter som ska inleda arbetet med att bygga upp det civila försvaret. Därefter påbörjas djupare spadtag i den nya civila försvarsvallen, om regeringen accepterar försvarsberedningens förslag på åtgärder för upprustning. Notan skulle hamna på 4,2 miljarder kronor per år vid slutet av nästa försvarsbeslutsperiod 2021–2025. 

Vad som tidigare hette att privatpersoner ska klara sig i 72 timmar, heter enligt det nya förslaget en hel vecka. Samhället i stort ska planera för att stå pall i hela 3 månader, i en situation med ”höjd beredskap och väldigt stora störningar i samhället, dock inte total avskärmning”. 

Försvarsberedningen ser behov av ökad lagerhållning, men lutar mer åt att det bör vara omsättningslager hos ansvariga företag och myndigheter än stora, samlade beredskapslager. Livsmedelsverket tittar exempelvis på hur mat kan komma att lagras. Läkemedelsförsörjningen ska stärkas och sjukvårdens beredskap likaså. Det gäller även cybersäkerheten, betalningssystemen, infrastruktur, dricksvatten och det psykologiska försvaret (alltså skyddet mot påverkanskampanjer i exempelvis media). 

En del av kakan föreslås gå till att stärka skyddsrummen och den organisation som behövs för att leda arbetet kring skyddsrummen och för att stödja befolkningen lokalt (så kallat hemskydd). 

– Försvarsberedningen menar också att vi bör titta på andra möjliga skyddade utrymmen som skulle kunna användas som någon form av enklare skydd. Till exempel tunnelbanan i Stockholm, berättar Svante Werger och sammanfattar varför det civila försvaret över huvud taget behövs.

– Scenariot som Försvarsberedningen skissar på är väldigt mörkt: delar av perioden befinner sig Sverige i krig. Det sker stridshandlingar på svenskt territorium och inträffar stora störningar i svensk handel samt viktiga samhällsfunktioner. Men syftet med ett starkt totalförsvar är ytterst att det ska vara så pass trovärdigt i sin styrka att det blir allt för kostsamt att överväga att angripa oss. Det är avskräckningen – och freden – som är huvudsyftet. 

Fakta – om det nya civila försvaret 
Det civila försvaret var mellan andra världskriget och 2002 en del av det svenska totalförsvaret. Dess uppgick var att ha en plan för att upprätthålla samhällsviktiga funktioner i händelse av krig eller kris. Till exempel mat, vatten, transport, skydd och värme. Men även att bidra till försvarsmakten. 

Från 2002 till 2008 har Krisberedskapsmyndigheten skött frågorna om civilt försvar – även om den verksamheten i stort betraktats som nedlagd. MSB har haft motsvarande uppdrag sedan 2009.

2015 beslutade regeringen att planeringen för civilt försvar skulle återupptas. Ett stort antal myndigheter fick i uppdrag att åter börja planera för krigsfara och krig. Försvarsmakten och MSB fick uppdraget att arbeta fram en gemensam grundsyn för den samlade totalförsvarsplaneringen. Grundsynen redovisades till regeringen i juni 2016 och är grunden för det arbete som nu bedrivs inom ramen för innevarande försvarsbeslutsperiod (2016–2020).

Försvarsberedningen – ett forum där Sveriges regering tillsammans med riksdagspartierna försöker enas om Sveriges säkerhets- och försvarspolitik – lämnade den 20 december 2017 ett delbetänkande till regeringen som bland annat handlar om hur man vill att det civila försvaret ska utvecklas under nästa försvarsbeslutsperiod (2021-2025).
Källa: MBS


Teckna en prenumeration på FiB/K här

Mårten Färlin

REPORTAGE

Kampen för fred och folkstyre

Christer Lundgren

I julnumret av Folket i Bild/Kulturfront skildrar Christer Lundgren den folkliga kamp som låg bakom införandet av parlamentarisk demokrati i Sverige för 100 år sedan. Här fortsätter hans berättelse.

REPORTAGE

Jadens mästare

Lasse Lindström

En enda skulptur kan ta år att skapa, när jademästaren Lin Bozheng snidar sina mest detaljerade verk. På en utställning vid Kinas kulturcentrum i Stockholm visade han upp egna arbeten, men även verk som hans far och son skapat. Här berättar FiB/K:s Lasse Lindström om sitt möte med jadens mästare.

REPORTAGE

De hjälper synskadade att få sin syn åter

Jan Fredriksson

Biståndsorganisationen Vision For All hjälpte behövande i Guatemala med synundersökningar och glasögon. Jan Fredriksson ingick i en grupp på åtta svenska biståndsarbetare. Här rapporterar han om insatsen.