logo

KULTUR

Det svenska hatet

2017-04-04

Det svenska hatet
Gellert Tamas
Natur & Kultur

Bokomslaget är svart, men innanför är själva boken vit. Det ska säkert symbolisera något, men jag vet inte riktigt vad. Lite så är det också med boken. Gellert Tamas säger sig ha “valt ett antal skärvor och bilder av vår verklighet”. I ordet ”valt” ligger problemet.

Tamas är fixerad vid sverigedemokraten Kent Ekeroths judiska bakgrund. Den utgör stommen i berättelsen. Han medger att många nationella ser med tvekan på Kent Ekeroth, just på grund av hans bakgrund, som alltså ändå utgör bokens grund. Varför? Varför ska analysen av en hatares mekanismer fokusera på något som tydligen splittrar just hatarna? Är därmed inte själva frågeställningen tveksam? 

Missförstå inte: ambitionen att förklara hatet hos högerextremisterna är bra och Tamas har lagt ner ett enormt arbete. Men grävande journalistik måste mycket precist kunna leverera anklagelsepunkter. Här grävs det i personers barndom enbart för att skildra ett stämningsläge. Om flera anonyma personer till exempel säger att den tonårige Kent Ekeroth var en dålig festfixare, så måste du som journalist kunna motivera varför sådant skvaller ska publiceras.

Hatpredikanten Ekeroths uppväxt buntas ihop med massmördares. Men att sprida hat är ändå inte detsamma som att utföra mord. Ekeroths egen officiella historia är tillräckligt otrevlig i sig själv. Ska en granskande journalist ägna sig åt att genomföra karaktärsmord eller diskutera sakfrågor? Det blir en sorts psykoanalys utan huvudpersonens medverkan. Och följdriktigt beklagar sig Tamas över Kent Ekeroths ovilja att delta. Detta beklagande är i sig lite konstigt, eftersom normal journalistisk granskning av makthavare inte borde behöva deras medverkan. Men den underliggande psykoanalytiska tonen gör att läsaren börjar undra över vad Ekeroth själv anser om alla påståenden?

Alice Miller skrev böcker där hon diskuterade bland annat huruvida barnuppfostran i Tyskland lade grunden för nazisterna. Hon pekade på faktorer liknande dem som Tamas nämner. Men frågan är om hat generellt kan förklaras genom att fokusera på enskilda personer. Behövs det i så fall en särskild analys av alla medlöpare och dem som tiger? Den verkligt intressanta frågan är ju varför många människor lyssnar på hatarna, inte att det finns ett litet antal foliehattar.

Olof Rydström

KULTUR

Novell: Stationen är obemannad

Carl Krantz

2018-04-10

Jag är 19 år. Jag vaknar tidigt av att väckarklockan på min Nokia 3310 ringer. Det är dagen efter studenten, och jag har ställt klockan tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort för att kunna gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.

KULTUR

Tre godbitar på årets bokrea

Mattias Arreborn

2018-04-09

Tre böcker, februari 2018: Tre godbitar på årets bokrea:

Franz Werfel: En kvinnas blekblå handstil (Ersatz)

Don DeLillo: Amerikana (Modernista)

Stefan Zweig: Amok (Ersatz)

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

Christer Lundgren

2018-04-06

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok.

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Mattias Arreborn

2018-04-05

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.