logo

DEBATT

En accelererande ojämlikhet

2018-05-02

Huliganer mordbränner, skjuter varandra och kastar handgranater i tre större städer. Och angriper offentliga myndighets- och servicepersonal.

Kriget är här. Det säger Kristersson och Åkesson i Riksdagen. Den senare tyckte därför som vanligt att vi i Sverige skulle ta efter "världens lyckligaste land", Danmark, ty han hade i sitt husorgan Nya Tider läst att man där "sätter in militär mot kriminella gäng ". Detta var visserligen på sin höjd en s k alternativ sanning – men vem läser danska nyheter? Kristersson vill inte sätta in militär – trots att han nyss hävdat att vi befinner oss i krig - i synnerhet när han uppfattat att Löfvén inte kategoriskt avvisat denna option – den senare sade sig däremot vara ”beredd att göra vad som behövs”.

Justitieministern visste förstås att vi inte längre lever i den flexible Kalle ”Batong” Lidboms tid, då de kryphål som förordningen mot att använda militär mot civila lätt kunnat övervinnas genom att i praktiken utvidga definitionen av terrorbrott. Morgan reste sig i sin fulla längd, dunkade knytnäven i golvet och bad sin chef att sansa sig. För ögonblicket gäller alltså att Löfvén inte anser militärinsats som förstahandsåtgärd. Vilket han i och för sig inte heller hade sagt.

Vad innebär då "vad som behövs" ? Om Sveriges knektar inte i Afghanistan lyckats med ge folk fred trots tung beväpning, bomber och USA bak ryggen – varför skulle man lyckas med det i Rinkeby, Bergsjön eller Rosengård? Vad kan Löfvén ytterligare erbjuda om, inte osannolikt, polisen inte orkar och om insättande av militär trupp inte ger annan  effekt än att än en gång bekräfta huliganernas rimliga, men fördärvliga övertygelse om att det svenska samhället inte anser dem höra hit. När folk tvingas att hålla tyst, då man inte litar på samhällets vilja eller förmåga att skydda dem. Lika litet som de litar på att samhället har förmåga att skaffa deras ungdomar hederligare försörjning, vilket är vad de har rätt till. I avsaknad av vision återstår repression. Repression är enkel att begripa, t o m för många analytiker på nätets kommentatorsspalter: Fler militärer med ännu större bössor.

Nästa steg brukar ofta innebära att den statsmakt som utfäst sig att att ”göra vad som behövs” för att få angivare ser till att bli minst lika grym som deras lokala plågoandar eller upprorsmän. Det gjorde Mussolini på Sicilien och Franska fallskärmssoldater i Algeriet med hjälp av tortyr och mord. Det hade en mer eller mindre temporär verkan. Förhoppningsvis klarar Löfvén att se bortom nästa val – även om Vi Fem på baksidan skulle äska waterboarding och omedelbart eldöverfall på förorterna.

Ty vi är inte i krig. Vi är inte ens i inbördeskrig. De som påstår detta fungerar som generatorer av den vrede och oro som är tänkt att gynna deras egen agenda. Situationen är illa nog som den är.

Situationen kunde förutses, har tagit åratal att utveckla och kommer inte att avvecklas över natten eller ens till valet i höst. Det som mest oroar är inte ett “krig” utan våra styrandes ideologiskt betingade ovilja att medverka till radikala reformer av vårt samhälle och vårt ekonomiska system. Reformer, som skulle ta ett steg mot avveckla den accelererande ojämlikhet som ligger till grund för eländet.
 

Teckna en prenumeration här

Hans Isaksson

DEBATT

Kerstin Käll svarar Britta Ring!

Kerstin Käll

Britta Ring har kommenterat intervjun med mig i nr 5/2019 av FIB/K. Hon vänder sig mot att jag är motståndare till legalisering av cannabis och argumenterar mot målsättningen ”Ett narkotikafritt samhälle”.

DEBATT

Den moralistiska narkotikapolitiken blir allt svårare att försvara

Britta Ring

I FiB Kulturfront nr 5 intervjuas överläkaren Kerstin Käll, motståndare till all legalisering av cannabis och gammal vän till Nils Bejerot (1921 – 1988), framgångsrik influencer i narkotikafrågan och upphovsman till målsättningen ett narkotikafritt samhälle. Britta Ring svarar i ett debattinlägg.

DEBATT

Nytt krig i Mellanöstern?

Jan Fredriksson

Står vi inför ett nytt krig i Mellanöstern som kan dra in hela regionen i ett fruktansvärt krig med omfattande konsekvenser för hela världen som vi inte kan överblicka?

DEBATT

En bok om det nya klassamhället i Sverige!

Torbjörn Wikland

FiB/K:s Torbjörn Wikland läser Göran Therborns Kapitalet, överheten och vi andra – Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommande och välkomnar en intressant bok om de ökade klassklyftorna i Sverige.