logo

DEBATT

En accelererande ojämlikhet

2018-05-02

Huliganer mordbränner, skjuter varandra och kastar handgranater i tre större städer. Och angriper offentliga myndighets- och servicepersonal.

Kriget är här. Det säger Kristersson och Åkesson i Riksdagen. Den senare tyckte därför som vanligt att vi i Sverige skulle ta efter "världens lyckligaste land", Danmark, ty han hade i sitt husorgan Nya Tider läst att man där "sätter in militär mot kriminella gäng ". Detta var visserligen på sin höjd en s k alternativ sanning – men vem läser danska nyheter? Kristersson vill inte sätta in militär – trots att han nyss hävdat att vi befinner oss i krig - i synnerhet när han uppfattat att Löfvén inte kategoriskt avvisat denna option – den senare sade sig däremot vara ”beredd att göra vad som behövs”.

Justitieministern visste förstås att vi inte längre lever i den flexible Kalle ”Batong” Lidboms tid, då de kryphål som förordningen mot att använda militär mot civila lätt kunnat övervinnas genom att i praktiken utvidga definitionen av terrorbrott. Morgan reste sig i sin fulla längd, dunkade knytnäven i golvet och bad sin chef att sansa sig. För ögonblicket gäller alltså att Löfvén inte anser militärinsats som förstahandsåtgärd. Vilket han i och för sig inte heller hade sagt.

Vad innebär då "vad som behövs" ? Om Sveriges knektar inte i Afghanistan lyckats med ge folk fred trots tung beväpning, bomber och USA bak ryggen – varför skulle man lyckas med det i Rinkeby, Bergsjön eller Rosengård? Vad kan Löfvén ytterligare erbjuda om, inte osannolikt, polisen inte orkar och om insättande av militär trupp inte ger annan  effekt än att än en gång bekräfta huliganernas rimliga, men fördärvliga övertygelse om att det svenska samhället inte anser dem höra hit. När folk tvingas att hålla tyst, då man inte litar på samhällets vilja eller förmåga att skydda dem. Lika litet som de litar på att samhället har förmåga att skaffa deras ungdomar hederligare försörjning, vilket är vad de har rätt till. I avsaknad av vision återstår repression. Repression är enkel att begripa, t o m för många analytiker på nätets kommentatorsspalter: Fler militärer med ännu större bössor.

Nästa steg brukar ofta innebära att den statsmakt som utfäst sig att att ”göra vad som behövs” för att få angivare ser till att bli minst lika grym som deras lokala plågoandar eller upprorsmän. Det gjorde Mussolini på Sicilien och Franska fallskärmssoldater i Algeriet med hjälp av tortyr och mord. Det hade en mer eller mindre temporär verkan. Förhoppningsvis klarar Löfvén att se bortom nästa val – även om Vi Fem på baksidan skulle äska waterboarding och omedelbart eldöverfall på förorterna.

Ty vi är inte i krig. Vi är inte ens i inbördeskrig. De som påstår detta fungerar som generatorer av den vrede och oro som är tänkt att gynna deras egen agenda. Situationen är illa nog som den är.

Situationen kunde förutses, har tagit åratal att utveckla och kommer inte att avvecklas över natten eller ens till valet i höst. Det som mest oroar är inte ett “krig” utan våra styrandes ideologiskt betingade ovilja att medverka till radikala reformer av vårt samhälle och vårt ekonomiska system. Reformer, som skulle ta ett steg mot avveckla den accelererande ojämlikhet som ligger till grund för eländet.
 

Teckna en prenumeration här

Hans Isaksson

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Ingemar Folke

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Så blev vi blåsta på våra pensioner

Jan Hagberg

Dagens offentliga pensionssystem, som ersatte ATP-systemet, tillkom genom ett principbeslut 1994 i samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga. Sedan dess har den allmänna pensionen försämrats ytterligare. Med utgångspunkt i Inga-Lisa Sangregorios nyutkomna bok Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla kommenterar försäkringsmatematikern Jan Hagberg striden om våra pensioner.