logo

DEBATT

En del av USA:s inringning av Ryssland: Fast bas på norsk jord

Från beredskapslagret som US Marine Corps har på Frigård i Trøndelag. Foto: Torbjørn Kjosvold, Forsvaret. 

2017-08-23

Per-Gunnar Skotåm från partiet Rødt i Norge anser att Ryssland har satt ned foten inför en västlig expansion mot landets gränser efter 1991. Här är hans analys av vad fast stationerade USA-trupper vid Værnes, Trondheims flygplats, innebär.

Hur man i dagens värld tolkar olika händelser som berör förhållandet mellan väst och Ryssland beror på vilken analys man gör av balansen mellan Ryssland på ena sidan och USA, EU och Nato på den andra. Ser man ett aggressivt Ryssland som försöker expandera in i sina tidigare intressesfärer som Krim och Ukraina, eller är det ett Ryssland som har satt ned foten inför en systematisk inringning av det egna landet? Denna omringning fick en kulmen genom en USA- och EU-finansierad kupp i Ukraina, då Ryssland riskerade att få en Natobas på Krim, en bas som kunde bli en plattform för ytterligare expansion mot landet.

Kommunikén från den norska regeringen om fast stationering av 330 amerikanska marinsoldater på militärbasen Værnes försökte tona ned den politiska innebörden: att detta är en ny situation även för Norge. Gemensamma manövrer med USA-soldater och andra Natotrupper på norskt territorium är ganska vanliga och Natomotståndare gör inget särskilt för att demonstrera mot detta. Men de tar in dem i det allmänna Natomotståndet. Stationering innebär en kvalitativt ny situation, eftersom USA upprättar en permanent bas på norsk jord. Regeringens påpekande att soldaterna ska rotera ändrar inte på detta. Soldater roterar, det vill säga avlöses eller byts ut, på alla USA:s baser runt om i världen.

En motivering är att de ska övas i vinterkrigföring. Självklart ska de använda tiden till något. Svenska läsare vet kanske inte att USA har sex beredskapslager med vapen, mekanisk utrustning och ammunition i denna del av Trøndelag, nära Jämtland. Dessa beredskapslager sköts av norsk civil personal. Den norska regeringen gör en poäng av att det är USA som har vänt sig till Norge och önskar denna närvaro. Ett självständigt land skulle i de flesta sammanhang sett det som en aggressiv handling om ett annat land begärde att få upprätta en militärbas på dess territorium. Detta gäller inte för Norge eftersom landet har visat sig vara en lydig marionett för USA:s intressen under större delen av tiden efter andra världskriget, och särskilt från 1991.

Norge har alltsedan 1980-talet deltagit i de tekniska underrättelseoperationer och det spioneri som riktas mot Ryssland, tidigare mot Sovjetunionen.  Signalspaningen på Fauske, luftövervakningen på Leknes och på Sørreisa, radarstationer i Vardø och på Svalbard ingår i detta. Frågan är om basen i Værnes är riktad mot Norge? Självklart är den det, men detta är inte det omedelbara behovet. Det officiella Norge med regeringen är alltför mycket en knähund för USA. 

Det scenario man kan föreställa sig är ett läge när USA vill utnyttja dessa beredskapslager för inrättande av amerikanska styrkor i Norge. Det kan ske med luftlandsättning av trupper i Værnes och den nya jaktflygbasen på Ørland, inskeppning av ytterligare utrustning till kajerna vid lagren och utnyttjande av dem för upprättande och utrustning av trupper. Detta är en omfattande logistisk uppgift som i en akut situation inte är hanterbar för några mindre grupper civilanställda eller några norska hemvärnsenheter. Då kommer USA inledningsvis att ta militär kontroll över flygplatsen och alla beredskapslager för att få uppsättningen av styrkorna att ske i önskad takt. 

Mot vem är en sådan möjlig mobilisering och krigsförberedelse riktad? Om det i första hand inte är Norge – vem? Svaret är Ryssland.

Den som bryr sig om att läsa slutkommunikén från Natos toppmöte i Warszawa den 9 juli 2016 blir rädd. I 139 punkter fastlägger Nato sin syn på den aktuella säkerhetspolitiska situationen i världen. Omkring 60 procent av punkterna handlar om Ryssland. Språkbruket i kommunikén är genomgående aggressivt och förtjänar beteckningen krigsförklaring eller ett varsel om krigsförklaring. Sålunda inleddes en systematisk inringning av Ryssland efter Sovjetunionens sammanbrott 1991. Nato har brutit alla avtal och löften om att inte inlemma de tidigare sovjetrepublikerna eller medlemmar av Warzawapakten i Nato. 

Norges huvudbas för attackflygplanet F-16 har tills nyligen varit Bodø och Ørland. När de nya F-35-planen kommer ska deras bas ha byggts på Ørland i Trøndelag. När sovjetiska och ryska plan i internationellt luftrum har passerat Norges kust har norskt flyg gått upp för att markera norsk närvaro och för att visa att norska myndigheter markerar norskt territorium. Detta är en sedvana. Vid olika tillfällen har ryska flygningar i internationellt luftrum försöksvis presenterats som aggressiva handlingar, vilket de inte har varit. Ryssland har följt internationell lag i detta. Det har också de norska svaren gjort. Det har hänt att norskt flyg har lagt sig så nära ryska plan att de har kunnat ta porträtt på piloten i det ryska planen och tvärt om.

Ryssland upplevde våren 2014 och sommaren 2016 att amerikanska minfartyg, fast utrustade med Tomahawkmissiler, kom nära ryskt territorium utanför Kaliningrad. Dessa Tomahawkmissiler kan utrustas med kärnstridsspetsar. Om de var det vid dessa tillfällen vet bara USA. För de av oss som minns Kubakrisen motsvarar detta en militär provokation mot Ryssland som USA på sin tid upplevde efter den sovjetiska utplaceringen av missiler på Kuba. Reaktionerna på de ryska överflygningarna, som helt motsvarade vad norskt stridsflyg skulle ha gjort i ett motsvarande läge, ställde hela situationen på huvudet. Amerikanska och norska nyhetskommentatorer hävdade att den ryska genskjutningen utanför Kaliningrad var den aggressiva handlingen, inte den amerikanska provokationen.

Vi lever i en möjlig förkrigstid där inrättande av amerikanska baser i Norge, påtryckningarna för att inlemma Sverige i Nato och den ideologiska offensiven för att skapa falska fiendebilder är avsedda att förbereda oss på vad som komma ska.

Per-Gunnar Skotåm
Ledamot av Nordland fylkesting (landstingsfullmäktige) samt av fullmäktige i Fauske kommune. Han sitter i Rødts fylkesledelse i Nordland och är också ledamot av partistyrelsen i Rødt. 


PS. Svenska TT rapporterade 14 januari 2017, inför stationeringen av den amerikanska styrkan i Værnes, till att börja med under ett halvår i en roterande utbildningsinsats med utbildning i skidåkning och tuffa vinterförhållanden:

Kritiker inom Norge har sagt att utplaceringen bryter mot den så kallade baspolitiken, som slår fast att utländska styrkor inte ska ha baser på norsk mark i fredstid.

Vill du läsa mer av innehållet i Folket i Bild Kulturfront?

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Per-Gunnar Skotåm

DEBATT

Angående recensionen av boken "Terroristen i Toulouse"

Ann Zetherlund

2017-11-21

Christer Lundgren skriver i sin recension av boken "Terroristen i Toulouse" av Alice Petrén i nr 10/17 bland annat att fransmännen dvs pieds noirs, fransmän/spanjorer födda i Algeriet tvingades lämna sina hem vid Algeriets självständighet 1962. De tvingades inte alls lämna Algeriet, men de kunde inte längre leva lyxliv på algeriernas bekostnad. Det skriver Ann Zetherlund.

DEBATT

Nästa delning av Mellanöstern

Erling Folkvord

2017-11-15

Den norske författaren Erling Folkvord befinner sig i den syriska staden Raqqa när han sänder detta material till Folket i Bild/Kulturfront. Då, den 20 september, firades Raqqas befrielse från IS, terrororganisationen som använde staden som sin huvudstad. Folkvord påpekar att han skrev sin översiktliga text innan Raqqa befriades och innan Turkiet invaderade den nordvästliga syriska provinsen Idlib.
Folkvord har rest i och rapporterat från Syrien och andra delar av Mellanöstern i 20 år.

DEBATT

Därför talar vi om imperialism

Anders Romelsjö

2017-11-10

FiB/K är för svensk alliansfrihet, mot ett närmande till krigsalliansen Nato och mot svenskt deltagande i angreppskrig runt om i världen. Vi bekämpar imperialismen, i första hand USA-imperialismen. Begreppet imperialism använder vi för att beskriva strävan efter världsherravälde men också för att analysera de ekonomiska drivkrafterna bakom staters utrikespolitik, förklarar Anders Romelsjö i denna artikel.

DEBATT

Anders Persson svarar

Anders Persson

2017-11-02

Sovjetunionen syftade verkligen till att militärt erövra Finland vintern 1939-40 - men inte  behålla landet. Erövrat hade man gjort förr, 1700-21, 1741-43 och 1808-09, men vid varje tillfälle bara velat behålla de bitar som man behövde för St Petersburgs/Leningrads säkerhet. Så svarar Anders Persson på Peter Jahnkes debattinlägg.