logo

KULTUR

En elitism som förargar

Illustration Carl Krantz

2017-09-22

Det finns en elitism som förargar och så finns det elitism som den elit man själv tror sig tillhöra. Den förargande elitismen hittar du hos åsiktsmotståndare, din egen elittillhörighet uppfinner du själv. Här pratar vi Johan Hakelius!

Hr Hakelius – det är väl så man ska apostrofera en man ur eliten – har varit med länge! Han har hunnit avverka allt från TV4:as Nyhetsmorgonpanel till chefredaktörsposter på Finanstidningen och numer Fokus. Dessemellan har han hunnit med att vara kolumnist i Expressen, Vi och lite andra publikationer. Han är prisbelönt, dock inte överöst av utmärkelser. Han har även skrivit några böcker och sommarpratat. Kort sagt har han ... ja vad?

Hr Hakelius har inte gemene mans perspektiv i det han skriver. Han skriver inte heller för gemene man. Nej, han är elitist och anglofil och som en sådan drömmer han sig in i en värld av tweed, afternoon tea och brittiska excentriker, allt i en air av Oxford eller Cambridge. En elit långt från Expressens fikarum och tv-soffors gråa vardaglighet. För att själv framstå som tillhörande den elit han själv utsett sig till att tillhöra, försöker han själv spela excentrisk. Spela alltså, inte vara eftersom han är ganska vanlig. Främst försöker han uppnå den önskade excentriciteten genom att anta en förfinad Gossen Ruda-attityd gentemot samhälleliga fenomen som han skriver om. Och inte minst genom att klä sig i kläder som påminner om de outfits paddan i Det susar i säven enligt sagan klär sig i. Det vill säga kläder av tyger som normalt används till täcken åt bryggarhästar och vars passform på Hr Hakelius inte står täcket efter. 

På tal om Hr Padda – eller "Paddan" som han vanvördigt kallas av sina vänner – så delar Hr Hakelius dennes grandiosa självbild. I en debattduell med en annan elitist så formulerar Hr Hakelius sitt livs kamp så här: "Ju äldre jag blir, desto mer plågar det mig att uttrycka mig offentligt. Ett skäl är de anhängare man drar på sig. Det finns ju tyvärr ingen god samstämmighet mellan intellektuell och stilistisk förmåga å ena sidan och samhällsengagemang å den andra". Grymt är ödet mot den vars jobb är att uttrycka sig offentligt! Jag tror att Hr Padda skulle läst meningen gång på gång och tårögd tänkt "Jag kunde inte ha sagt det bättre själv".

Hr Hakelius är en stolt elitist, det övertygar han sig själv om genom att skriva det gång på gång. Han tror också att det är skillnad på elit och elit, själv tillhör han givetvis den elit som är ELIT med stora bokstäver. Hans debattmotståndare tillhör däremot den elit som genom sitt folkförakt står de tölpaktiga massorna nära. Att dessa massor och annat löst folk inte förstår vad han menar tycker Hr Hakelius är att beklaga. Men ändå inte, för hur skulle stillösa medborgare som tenderar att låta som grobianer när de talar kunna förstå eliten?

Nåväl, Hr Hakelius tillhör en stolt elit och enligt Hr Hakelius behöver samhället en elit. Den eliten ska inte som han uttrycker det sticka iväg vad gäller värderingar och prioriteringar. Dessutom tycker han att massorna ska kunna utkräva ansvar av eliten, den måste erkänna att den är ett etablissemang. I sann elitistisk anda, utan att erkänna att han själv genom sin plats i medierna är ett etablissemang fyller sedan Hr Hakelius sina kolumner i Expressen med övertydliga råd om vad massorna ska tycka. För Hr Hakelius gillar att springa före vad gäller värderingar och prioriteringar för massorna. Utan att behöva ta ansvar förstås. Nu senast definierade han vad som är rätt och riktigt när nazism i Sverige diskuteras! Vi fick veta att vi – massorna – och även etablissemanget har fel och är något av korkade fobiker! Där fick vi! Hans logik kan tyckas förvirrande och hans argumentation faller platt till marken, men det kommer i alla fall från en, om än självutnämnd så dock, elit!

Nåväl, även om Hr Hakelius om man ska tolka det han skriver är den enda eliten, så är jag tveksam till att låta Sverige och världen styras av en man som tror att säckig och skrynklig linnekostym parat med fula glasögon är höjden av förfining. Hans vilja att vara excentriker trots att hans personlighet knappast är av den kalibern att den räcker till att ens stå ut lite fast han klär sig som en pajas, gör mig ännu mer tveksam. Världen har varit full av beundransvärda excentriska människor, Gertrud Stein, Joe Carstairs, Frank Heller för att nämna några och Hr Hakelius blir som bäst en mycket blek karikatyr av giganter i den divisionen. 

Så Johan…  ja det blir Johan nu när du sätts i jämförelse…  du är inte excentrisk och det är lättare att identifiera byfånen än eliten! En illa klädd drömmare med skev självbild syns lika tydligt som byfånen if you catch my drift. Självbilden är ju jobbig att komma till rätta med, men den taskiga klädseln kan du ju diskutera med en annan uppblåst grandios personlighet med elitambitioner. Har du Steffos telefonnummer? 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 

EvigGeten av Carl Krantz

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan-Erik Back

KULTUR

Konstauktion: Lägg ett bud på grafiskt tryck av Torsten Jurell!

Redaktionen

2017-12-15

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under december ligger ute till försäljning är ett signerat verk av Torsten Jurell med titeln Friare.

KULTUR

Klassiker-tipset: Per Anders Fogelström

Mattias Arreborn

2017-12-13

I augusti i år var det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes i Matteus församling i Stockholm. Större delen av sitt liv bodde och verkade han dock på Södermalm i samma stad, och det är denna stadsdel som spelar en viktig roll som fond för flertalet av de händelser som skildras i Fogelströms mest populära romaner; från Mina drömmars stad (1960) till Stad i världen (1968).

KULTUR

Bokrecension: Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Solveig Giambanco

2017-12-12

Sigrid Combüchens senaste roman pendlar mellan två tidsplan; nutid och krigsåren 1944-45. De unga kvinnorna Sidonie och Nathalie kommer ofrivilligt att göra sällskap på flykten från norra Frankrike under andra världskriget. En flykt till Sverige över Öresund, på osäkra båtar, i mörker och ovisshet.

KULTUR

En historisk utblick på temat ord och inga visor

Mattias Arreborn

2017-12-12

Recensionsansvarige Mattias Arreborn tar en titt på tre titlar under temat ord och inga visor. De tre han sätter under sin lupp är Léon Bloy: Otrevligheter,  August Strindberg: Det nya riket samt Mary Wollstonecraft: Till försvar för kvinnans rättigheter.