logo

KULTUR

En kvinnlig grovarbetare i humor

Foto Wikimedia Commons

2018-02-08

En kvinnlig ”grovarbetare i humor” har hon kallats, Anna Fredrika Myrberg, som föddes i Norberg den 9 maj 1878 och som året därpå flyttade till Värmland med sin familj. Efter pappa veterinärens tidiga död följde för den ensamstående tvåbarnsmodern ekonomiskt bekymmersamma år. I början av 1900-talet kom Anna till Stockholm, där Västmannagatan 78 var hennes fasta adress fram till hennes död 1931.

Det var i Stockholms-Tidningen hon skulle debutera med sina skriverier och det under pseudonymen Svarta Masken. Från början kan man kalla det brödskrivande, men med tiden kunde hon faktiskt försörja sig som heltidsskribent, kvick som hon var i såväl huvud som hand.

Skämtsamma bitar, sångtexter och humoristiska kåserier samlades även i bokform: Svarta Maskens dikter utkom 1919 och skulle följas av bland annat Svärjes historia upptekknad i kårta drag av södergrabben Ville Andeson och Det förhäxade paradiset och andra dårdikter. Genom sina egna scenuppträdanden på gamla ”Hundraelvan”, Regeringsgatan 111, skulle Svarta Masken komma att bli en riktig Stockholmskändis, trots eller kanske tack vare sitt spröda yttre, sin puckelrygg, men hårt sminkad och alltid klädd i svart. Hon läste sina dikter med gravallvarlig min, medan publiken bågnade av skratt. Svarta Masken var sannerligen långt före sin, och de strömlinjeformade stand upparnas, tid!

1984 utkom en nyutgåva med Svarta Maskens dårdikter samt humoresker och slagdängor (Bokförlaget Prisma) i urval under redaktion av Titti Hasselrot, med förord av Lena Persson och illustrationer av Gunna Grähs.

Svarta Masken
VÅRT LAND

(Moderniserat under dyrtiden.)

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej finns hos oss de minsta grand,
som ej berörts av jobbarhand,
och slut är nu med smörgåsbord
och nubben i vår nord.

Vårt land är fattigt, skall så bli,
och allt försämrat är.
En främling far oss ej förbi,
han har det bättre här än vi,
han lever utan allt besvär
och får vad han begär.

Vi älska sprit, vi älska snus
och ärter och buljong,
vår kaffekannas dova sus,
vårt smör och socker, gryn och ljus –
allt, allt, vad vi ha ägt en gång,
är blott en syn, en sång.

Vem täljde väl de striders tal,
när i var kö man stod,
när mjölken kom, så blå och skral,
när fläsk ej fanns för hungerns kval,
när snäst man gick från bod till bod,
då krävdes tålamod.

Och fördes vi att bo i glans
bland guldmoln i det blå,
det blev för oss en annan dans,
där kanske mat och pilsner fanns,
men jobbarna se skulle stå
inunder och se på.

Din blomning stannar i sin knopp,
den vissnar bort i tvång;
och minskar gör vår stackars kropp
för varje dag som rinner opp –
snart trycka vi på en kupong
vår fosterländska sång.

Teckna en prenumeration här

Bengt Berg

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.