logo

DEBATT

En revolution pågår i norra Syrien

Bostadshus i Sere Khanyie vid turkiska gränsen bombat av syriskt regeringsflyg. Pojken klarade i alla fall cykeln. Foto Erling Folkvord.

2018-01-23

På en punkt är Christer Lundgren och jag överens: ”Kurdisk nationalism är inte någon förebild för folken i Mellanöstern.” (FiB nr. 12/2017.) Vi har samma syn både på hur England och Frankrike delade upp upp Mellanöstern och vad som idag är USAs och Israels mål där. Men jag menar att CL tar fel när han säger att regeringen i Syrien är socialistisk. Baath-partiet var socialistinspirerat 1963, men de nästa 48 åren med undantagstillstånd  har inte varit något steg mot socialismen.

Här tar jag upp tre frågor:
1. Olika kurdiska åsikter om Israel.
2. Särdrag för PYD och revolutionen i Rojava.
3. Alliansen med USA från 2014.

Jag bygger på samtal under besök i Irak, Syrien och Turkiet från 1995 till 2017 och lite läsning.

Israel
Turkiet och regeringen i den kurdiska regionen i Irak är nära Israelvänner. Från 1990-talet har de och Israel samarbetat i krig mot PKK (det kurdiska arbetarpartiet). PYD i Nordsyrien ser de också som en farlig fiende.

Folk i PYD-ledningen som jag har talat med, har en analys av Israel som ligger nära min egen. För mig är apartheidstaten Israel en spjutspets för USA.

PYD och revolutionen 2012
Då jag mötte ledare i PYD 2004, året efter partibildningen, argumenterade de inte för kurdisk nationalism. De var emot en kurdisk stat. Kurdiska motståndare mot PYD jag har mött, kritiserar PYD för att de inte framhäver det kurdiska, utan satsar på jämlikt samarbete med araber, assyrier och andra i Syrien.

Den 19. juli 2012 krävde PYD att alla representanter for Assad skulle lämna Kobanê - utan  vapen. Kobanê  är det näst största av de kurdiska områdena i norra Syrien. Det kurdiska namnet är Rojava. På några få dagar hade PYD tagit kontroll över större delen av Rojava, men godtog att regeringsstyrkorna behöll flygplatsen i Qamishlo och en del av denna stad. I november svarade Assad med flyganfall mot gränsstaden Sere Kaniye.

Den fria syriska armén (på engelska Free Syrian Army, FSA), IS (Islamska staten) och andra jihadistgrupper som från hösten 2012 förde krig mot Rojava, fick hjälp från Turkiet, USA, Saudiarabien och andra.

Det nya samhällsskicket i Rojava är inte som Assads Syrien: Självständig kvinnoorganisering. Män och kvinnor delar på makt och inflytande; delat ledarskap, en kvinna och en man i både administrativa och folkvalda organ. Rätten till flera hustrur upphävd.
Alla folkgrupper ska delta i styrande organ. De lokala och regionala valen hösten 2017 kännetecknades av detta.

Förslaget till politisk plattform för Federationen Nordsyrien säger att den ska vara del av ett odelat, federalt Syrien. PYD-ledare jag har talat med, säger att de kommer att försvara Federationen mot angrepp, både från Turkiet och den syriska regeringen. Men de kommer inte att bruka vapen för att införa federationsordningen i resten av Syrien.

USA, Ryssland, regeringen i Damaskus och de regionala stormakterna i Mellanöstern är naturligt nog emot en sådan demokratisk omvälvning. Folkstyre och kvinnofrigörelse kan smitta.

Militärallians med USA
Militäralliansen mellan USA och PYD inleddes i oktober 2014. IS hade nyss utropat Kalifatet med huvudkvarter i Raqqa. I Irak hade IS erövrat Fallujah och Mosul och stod strax utanför oljestaden Kirkuk.

IS riktade nästa offensiv mot  Kobanê. En militärt överlägsen IS-styrka var nära att lyckas. Jag var precis utanför staden i oktober och såg att försvarare med kalasjnikov inte kunde stoppa IS-stridsvagnar och tungt artilleri.

Då hade USA i flera år misslyckats militärt. Fredsforskaren Cecilie Hellestveit summerade läget som det var fem år tidigare: ”Allt amerikanerna berörde i Mellanöstern blev vid denna tid aska.”

PYD, ideologisk tvilling till PKK, och USA hade plötsligt ett gemensamt intresse av att slå ned IS, terrororganisationen som hade växt fram som ”en USA-baby” efter Irakinvasionen 2003. I Kobanê led IS sitt första nederlag i januari 2015. Kurderna säger att Kobanê är IS’ Stalingrad. Hade PYD inte samarbetat militärt med USA mot IS från oktober 2014, hade IS tagit över Kobanê och kungjort ännu en seger.

När IS är militärt besegrat finns inte längre grund för den militära alliansen. PYD och USA har motsatta politiska mål i Syrien. Som jag skrev i FiB nr 11/2017: ”Varken PYD eller USA klarar att lämna alliansen utan förluster.” 

Detta är inte första gången revolutionärer utnyttjar motsättningar mellan stater och tar emot kortsiktig hjälp från fiender. Ett exempel: 1917 var tyske kejsaren Wilhelm i krig med Ryssland. Den ryske bolsjevikledaren Lenin befann sig i exil i Schweiz. Med hjälp av den tyske kejsaren tog sig Lenin hem och ställde sig i spetsen för oktoberrevolutionen i Ryssland.

PYD och SDF manövrerar i ett läge där de är omringade av fiender. De har samarbetat med Ryssland och USA mot IS. Och indirekt med Assad. 2017 besegrade SDF och Assads armé IS på var sin sida av Eufratdalen. PYD vet att dessa tre ”allierade” när som helst kan vända sig mot dem och samarbeta med Turkiet för att krossa revolutionen från 2012.

Men resten av tjugoförsta seklet kan också bli den tid då imperialismen och regionala härskare lider nederlag mot ett nytt slag av folkstyre i Mellanöstern.

Översättning Lasse Lindström
 

Faktaruta
PYD: Det demokratiska enhetsparti som bildades 2003 i Nordsyrien av kurder.
SDF: (Syriens demokratiska styrkor.) Tvärkulturell militär markstyrka som PYD tog initiativ till hösten 2015. SDF har – med hjälp av USA – besegrat IS i ungefär en tredjedel av Syrien. De flesta områden som SDF har befriat från IS utgör Federationen Nordsyrien.

Läs Erling Folkvords första inlägg här

Läs Christer Lundgrens replik här

Läs Benny Gustafssons inlägg här


Teckna en prenumeration här

Erling Folkvord

DEBATT

De nordiska länderna, kärnvapenhotet och de pågående krigen

Jan Myrdal

2018-05-29

När jag talade i Degerfors inledde jag på förekommen anledning med att säga: ”Också på den kant som kan kallas vår finns sådana som liksom Henry Ford menar att ’History is bunk’. Alltså att det förflutna vore skräp och skit och utan intresse. Dels vill de inte inse att den lilla härskande klassen inte bara styrs av sina profitintressen utan därtill är ständigt splittrad - inte utgör en enda svart liten massa, dels innebär detta att vi på vår kant ständigt måste analysera dessa motsättningar och utnyttja dem i det arbetande folkets intresse. Så till exempel när det gäller akuta krigsfaror.” Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

En accelererande ojämlikhet

Hans Isaksson

2018-05-02

Huliganer mordbränner, skjuter varandra och kastar handgranater i tre större städer. Och angriper offentliga myndighets- och servicepersonal. Kriget är här. Det säger Kristersson och Åkesson i Riksdagen.

DEBATT

Hög tid att se kriget i Syrien för vad det egentligen är

2018-04-26

Kriget i Syrien har pågått i snart sju år efter den späda början i form av det så kallade upproret 2011. Sedan dess har hundratusentals dödats, miljoner drivits på flykt och ett av FN:s medlemsländer slitits sönder. Tiotusentals ton vapen har vräkts in i landet – och fortfarande är det många som inte ser vad detta krig är, utan klamrar sig fast vid föreställningen att det är ett krig (eventuellt en ”revolution”) ”mot diktatorn Assad”. Har de någon gång försökt tänka igenom varifrån dessa tiotusentals ton vapen kommer? Kan de inte känna igen ett imperialistiskt krig genom ställföreträdare när de ser det?

DEBATT

En hedersam begravning

Peo Österholm

2018-03-08

Den 27 november 2006 sköts den amerikanske stridspiloten Troy Gilbert ner några mil norr om Baghdad. Han hade från sitt flygplan skjutit ihjäl fiendesoldater och därmed räddat livet på några landsmän som befann sig i strid. Planet slog i marken. Hans kropp, illa tilltygad, togs om hand av fiendesoldater, rullades in i en matta och sedan var kroppen försvunnen.