logo

DEBATT

En revolution pågår i norra Syrien

Bostadshus i Sere Khanyie vid turkiska gränsen bombat av syriskt regeringsflyg. Pojken klarade i alla fall cykeln. Foto Erling Folkvord.

2018-01-23

På en punkt är Christer Lundgren och jag överens: ”Kurdisk nationalism är inte någon förebild för folken i Mellanöstern.” (FiB nr. 12/2017.) Vi har samma syn både på hur England och Frankrike delade upp upp Mellanöstern och vad som idag är USAs och Israels mål där. Men jag menar att CL tar fel när han säger att regeringen i Syrien är socialistisk. Baath-partiet var socialistinspirerat 1963, men de nästa 48 åren med undantagstillstånd  har inte varit något steg mot socialismen.

Här tar jag upp tre frågor:
1. Olika kurdiska åsikter om Israel.
2. Särdrag för PYD och revolutionen i Rojava.
3. Alliansen med USA från 2014.

Jag bygger på samtal under besök i Irak, Syrien och Turkiet från 1995 till 2017 och lite läsning.

Israel
Turkiet och regeringen i den kurdiska regionen i Irak är nära Israelvänner. Från 1990-talet har de och Israel samarbetat i krig mot PKK (det kurdiska arbetarpartiet). PYD i Nordsyrien ser de också som en farlig fiende.

Folk i PYD-ledningen som jag har talat med, har en analys av Israel som ligger nära min egen. För mig är apartheidstaten Israel en spjutspets för USA.

PYD och revolutionen 2012
Då jag mötte ledare i PYD 2004, året efter partibildningen, argumenterade de inte för kurdisk nationalism. De var emot en kurdisk stat. Kurdiska motståndare mot PYD jag har mött, kritiserar PYD för att de inte framhäver det kurdiska, utan satsar på jämlikt samarbete med araber, assyrier och andra i Syrien.

Den 19. juli 2012 krävde PYD att alla representanter for Assad skulle lämna Kobanê - utan  vapen. Kobanê  är det näst största av de kurdiska områdena i norra Syrien. Det kurdiska namnet är Rojava. På några få dagar hade PYD tagit kontroll över större delen av Rojava, men godtog att regeringsstyrkorna behöll flygplatsen i Qamishlo och en del av denna stad. I november svarade Assad med flyganfall mot gränsstaden Sere Kaniye.

Den fria syriska armén (på engelska Free Syrian Army, FSA), IS (Islamska staten) och andra jihadistgrupper som från hösten 2012 förde krig mot Rojava, fick hjälp från Turkiet, USA, Saudiarabien och andra.

Det nya samhällsskicket i Rojava är inte som Assads Syrien: Självständig kvinnoorganisering. Män och kvinnor delar på makt och inflytande; delat ledarskap, en kvinna och en man i både administrativa och folkvalda organ. Rätten till flera hustrur upphävd.
Alla folkgrupper ska delta i styrande organ. De lokala och regionala valen hösten 2017 kännetecknades av detta.

Förslaget till politisk plattform för Federationen Nordsyrien säger att den ska vara del av ett odelat, federalt Syrien. PYD-ledare jag har talat med, säger att de kommer att försvara Federationen mot angrepp, både från Turkiet och den syriska regeringen. Men de kommer inte att bruka vapen för att införa federationsordningen i resten av Syrien.

USA, Ryssland, regeringen i Damaskus och de regionala stormakterna i Mellanöstern är naturligt nog emot en sådan demokratisk omvälvning. Folkstyre och kvinnofrigörelse kan smitta.

Militärallians med USA
Militäralliansen mellan USA och PYD inleddes i oktober 2014. IS hade nyss utropat Kalifatet med huvudkvarter i Raqqa. I Irak hade IS erövrat Fallujah och Mosul och stod strax utanför oljestaden Kirkuk.

IS riktade nästa offensiv mot  Kobanê. En militärt överlägsen IS-styrka var nära att lyckas. Jag var precis utanför staden i oktober och såg att försvarare med kalasjnikov inte kunde stoppa IS-stridsvagnar och tungt artilleri.

Då hade USA i flera år misslyckats militärt. Fredsforskaren Cecilie Hellestveit summerade läget som det var fem år tidigare: ”Allt amerikanerna berörde i Mellanöstern blev vid denna tid aska.”

PYD, ideologisk tvilling till PKK, och USA hade plötsligt ett gemensamt intresse av att slå ned IS, terrororganisationen som hade växt fram som ”en USA-baby” efter Irakinvasionen 2003. I Kobanê led IS sitt första nederlag i januari 2015. Kurderna säger att Kobanê är IS’ Stalingrad. Hade PYD inte samarbetat militärt med USA mot IS från oktober 2014, hade IS tagit över Kobanê och kungjort ännu en seger.

När IS är militärt besegrat finns inte längre grund för den militära alliansen. PYD och USA har motsatta politiska mål i Syrien. Som jag skrev i FiB nr 11/2017: ”Varken PYD eller USA klarar att lämna alliansen utan förluster.” 

Detta är inte första gången revolutionärer utnyttjar motsättningar mellan stater och tar emot kortsiktig hjälp från fiender. Ett exempel: 1917 var tyske kejsaren Wilhelm i krig med Ryssland. Den ryske bolsjevikledaren Lenin befann sig i exil i Schweiz. Med hjälp av den tyske kejsaren tog sig Lenin hem och ställde sig i spetsen för oktoberrevolutionen i Ryssland.

PYD och SDF manövrerar i ett läge där de är omringade av fiender. De har samarbetat med Ryssland och USA mot IS. Och indirekt med Assad. 2017 besegrade SDF och Assads armé IS på var sin sida av Eufratdalen. PYD vet att dessa tre ”allierade” när som helst kan vända sig mot dem och samarbeta med Turkiet för att krossa revolutionen från 2012.

Men resten av tjugoförsta seklet kan också bli den tid då imperialismen och regionala härskare lider nederlag mot ett nytt slag av folkstyre i Mellanöstern.

Översättning Lasse Lindström
 

Faktaruta
PYD: Det demokratiska enhetsparti som bildades 2003 i Nordsyrien av kurder.
SDF: (Syriens demokratiska styrkor.) Tvärkulturell militär markstyrka som PYD tog initiativ till hösten 2015. SDF har – med hjälp av USA – besegrat IS i ungefär en tredjedel av Syrien. De flesta områden som SDF har befriat från IS utgör Federationen Nordsyrien.

Läs Erling Folkvords första inlägg här

Läs Christer Lundgrens replik här

Läs Benny Gustafssons inlägg här


Teckna en prenumeration här

Erling Folkvord

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Ingemar Folke

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Så blev vi blåsta på våra pensioner

Jan Hagberg

Dagens offentliga pensionssystem, som ersatte ATP-systemet, tillkom genom ett principbeslut 1994 i samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga. Sedan dess har den allmänna pensionen försämrats ytterligare. Med utgångspunkt i Inga-Lisa Sangregorios nyutkomna bok Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla kommenterar försäkringsmatematikern Jan Hagberg striden om våra pensioner.