logo

DEBATT

EU:s kaos kommer att fortsätta

2017-07-26

Hela EU:s ledargarnityr med Donald Tusk, Jean-Claude Juncker, Angela Merkel med flera, andas ut efter att det globala finanskapitalets kandidat, den filosofiutbildade bankmannen Emmanuel Macron, blir president i Frankrike.

Statsminister Stefan Löfven säger att ”Vi gratulerar Emmanuel Macron till segern i det franska presidentvalet. Det är en seger för det franska folket och för det europeiska samarbetet”. EU:s tidigare propagandaminister och Sveriges nuvarande utrikesminister Margot Wallström skriver: ”Vi ser fram emot ett gott samarbete och att tillsammans ta steg mot ett bättre och starkare EU”.

Men hur kan Löfven och Wallström kalla det en seger för det franska folket när bara 20 miljoner av 46 miljoner röstade på Macron? 11 miljoner röstade på högerdemagogen Marine Le Pen och 15 miljoner avstod från att rösta eller röstade blankt. Dessutom säger valundersökningarna att 64 procent av dem som röstade på Macron gjorde det för att Le Pen inte skulle bli president, och 50 procent av dem som röstade på Le Pen gjorde det för att Macron inte skulle bli president!

I själva verket är Macron seger ett uttryck för ett Frankrike och ett EU i kaos. För Macron är det i första hand storföretagens väl som gäller. Han vill att EU:s medlemsländer ska integreras mer och att euroområdet ska ha en egen budget, och han propagerar för att euroländernas ska ha en egen finansminister. Dessutom vill han lansera en ”Buy European Act”, som skall skydda europeiska företag och stärka deras konkurrenskraft, allt enligt den globala och EU-elitens önskemål. Utrikespolitiskt har han i april uttalat sig för ett militärt ingripande i Syrien med hänvisning till den outredda kemgasattacken i byn Khan Sheikhun. Som François Hollandes tidigare ”sherpa” eller vänstra hand på G7- och G20-möten är det osannolikt att han kommer att verka för ett borttagande av EU:s sanktionspolitik mot Ryssland. 

– Jag kommer att försvara Europa. Det är vår civilisation som står på spel, sa Macron i sitt segertal utanför Louvren.

Hur kan en socialdemokratisk statsminister och utrikesminister gratulera en man som vill säga upp 120 000 statsanställda, som under ”pappa” Hollande var ansvarig för massiv avreglering av välfärdsfunktioner och arbetsrätt i enlighet med ett antal EU-direktiv (Macron- och El Khomrilagarna), som är för en ”uberisering” av samhället och som avskyr oberoende fackföreningar?

Märkligt är också hur den svenska socialdemokratins ledning kan hylla en uppstickare och avfälling från socialistpartiet som inte ens har ett parti bakom sig. Att Macron ännu inte har ett etablerat parti utan leder en snabbt ihopsamlad rörelse kommer förhoppningsvis att medföra att han blir vad Teresa Küchler i Svenska Dagbladet skriver en ”potiche” – ”en liten dekorativ vas”. För den 11 och den 18 juni följer val till nationalförsamlingen i Frankrikes 577 valkretsar. Till SvD säger professor Dominique Reynie: 

– För att kunna driva igenom sin politik måste en fransk president ha antingen egen majoritet i nationalförsamlingen, eller så måste han eller hon gå ihop med småpartier.

Det blir inte lätt för en president som saknar ett stort antal valbara kandidater i de 577 valkretsarna.

Detta ger hopp för alla progressiva demokrater och en fackföreningsrörelse som på gatorna under 2015 massivt protesterade mot Macrons och socialistpartiets drakoniska angrepp på välfärd och arbetsrätt. Denna progressiva rörelse, som i första presidentvalomgången främst slöt upp bakom Jean-Luc Mélenchon, har framtiden för sig. Ett är säkert. Det franska folket kommer inte att acceptera ytterligare åtstramningspolitik och ökad ojämlikhet. För i Frankrike betyder frihet i första hand frihet för vanligt folk och inte frihet för storföretagen och EU-eliten. Och jämlikhet och solidaritet är värdeladdade ord som ännu inte har kastats på sophögen.

Jan-Erik Gustafsson

DEBATT

Myrdal: Hög tid att skriva klartext

Jan Myrdal

2017-10-13

Efter 2017 års bokmässa i Göteborg och det oartikulerade hojtandet om fascism från det som just nu kallar sig vänster i Sverige som i andra liknande stater blir det nödvändigt skriva tydligt.

Den handfull som i Göteborg marscherade med sköldar och fanor som nordisk motståndsrörelse var politiskt ingen intressant grupp. Den var heller ingen verklig social fara som kriminella och samhällshotande MC-gäng eller verkliga förortsklaner är. Sköldbärarna i Göteborg var realpolitiskt mer betydelselösa än ens lindholmarna på sin tid. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Gillar Hultqvist kärnvapen på svenskt territorium?

Torbjörn Wikland

2017-10-10

Jag har med stort intresse läst vad USA:s försvarsminister James Mattis skrev till Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist den 25 augusti. Nato, säger han, kommer inte att förnya ”Enhanced Opportunities Program” (EOP) för Sveriges del om Sverige slutgiltigt skriver under (ratificerar) FN-konventionen om kärnvapenförbud. EOP kallas i etablerade media också för guldkortet till Nato. Det är en slags klapp på axeln till stater som är väldigt lojala mot Nato och därför bl.a. tillåter Sverige att sitta med vid olika förhandlingsmöten inom Nato. Det skriver Torbjörn Wikland.

DEBATT

Mörkläggningen i Göteborg

Stefan Lindgren

2017-10-02

500 anhängare av Nordiska motstståndsrörelsen tycks ha fått hela det etablerade Sverige att go bananas och kräva att den grundlagsstadgade demonstrationsrätten avskaffas.

Det som utspelats i Göteborg i helgen och det som allmänheten matats med i ett år har ju ingen relevans för människors verkliga problem utan fungerar som en massiv mörkläggning. Det skriver Stefan Lindgren.

DEBATT

Katalonien i historiens vägskäl

Erik Persson

2017-10-02

Utanför hus nummer 180 på gatan Carrer Casp, bara några kvarter från Gaudís kyrka Sagrada Família, har tusentals Barcelonabor plötsligt samlats. Med sina kroppar blockerar de vägen fullständigt. Inne i byggnaden har ledningen för de katalanska vänsterseparatisterna Candidatura d’Unitat Popular stängt in sig. Den spanska militärpolisiära styrkan Guardia Civil, beväpnade och iförda rånarluvor, är nämligen här för att göra en husrannsakan och sannolikt gripanden.

Det är den tjugonde september tjugohundrasjutton.