logo

DEBATT

EU:s upphandlingspolitik ligger bakom den politiska tuppfäktningen

Politiken med utkontraktering har nu gått så långt att även Fackförbundet STs ordförande, den tidigare demokratiministern Brita Lejon (s), reagerar. Foto ST.

2017-08-02

Den statliga myndigheten Transportstyrelsens ”outsourcing” eller utkontraktering av sin it-drift 2015 till dataföretaget IBM, och bl.a. dess kontor i Tjeckien och Serbien, utan säkerhetsgarantier är förståss ett säkerhetsmässigt ”haveri” som statsminister Stefan Löfven tvingas medge.  Fordons- och körkortsregistret, militära register och andra register kan ha blivit tillgängligt för främmande makt, och det har antytts att Serbiens relativt goda förbindelser med Ryssland kan vara ett problem.
 
 Efter allianspartiernas hot om misstroendeförklaring har infrastrukturministern och justitieministern lämnat regeringen och försvarsministern och ”krigsministern” Peter Hultqvist hänger löst. I den upphetsade debatt som nu förs skall vi också minnas att det var regeringen Reinfeldt och dess dåvarande it-minister Anna-Karin Hatt (c )som initierade utlokaliseringen av it-driften. S-mp-regeringen har därefter bara fortsatt med att administrera upphandlingar utan att ifrågasätta själva upphandlingssystemet.
 
 Men vad ingen riksdagspolitiker vill tala om är att själva upphandlingen styrs av Lissabonfördraget, som också är Sveriges överordnade grundlag, och av EU:s upphandlingsdirektiv (2014/24/EU) som gäller som svensk lag. Enligt EU skall all offentlig verksamhet på sikt upphandlas och drivas av privata företag och aktörer, tydligen nu även offentliga verksamheter som har med den nationella säkerheten att göra. Detta för att privat hantering obevisat och per definition anses mer ”effektivt” än offentligt utförande. Men detta är en nyliberal tankelucka. Med utkontraktering av offentliga verksamheter till s.k. privata aktörer uttunnas och försvinner den offentliga kompetensen och kunskapen till privata aktörer som bara agerar efter vinstintressen och vad som står i upphandlingskontraktet. Det har lett till de många ”kaos” som numera börja bli allt mer besvärande för de nyliberala riksdagspolitikerna.
 
 Hela det offentliga Sverige är nu fullt av upphandlingar. Sommarens sopstrejk i Stockholm är ett exempel, när sopgubbar på det konkursmässiga företaget Reno Norden vill tvinga de sopanställda till lönesänkningar efter att Stockholm stad upphandlat ett sopkontrakt till lägsta möjliga pris, som är huvudregeln i EU:s upphandlingsdirektiv.
 
 Det kanske mest flagranta exemplet på upphandling är Karolinska sjukhuset. I detta fall följde inte ens politikerna i Stockholmsläns landsting EU:s upphandlingsregler utan tilldelade på avbetalning och utan konkurrens byggjätten Skanska och det engelska riskkapitalbolaget Innisfree bygget av världens dyraste sjukhus. När det avgörande beslutet togs i landstingsfullmäktige 2010 bakom stängda dörrar reserverade sig ingen av partierna mot upphandlingen. I Svenska Dagbladet 26 juli skriver Fredrik Mellgren, en av det två grävande journalister som i boken ”Sjukt Hus” dokumenterat skandalen Nya Karolinska, om bara en av konsekvenserna att: ”gynakturen har stängt, abortmottagningen är nedlagd och hälften av all kvinnosjukvård ska ut till privata vårdgivare i öppenvården. Nästan bara cancerfall och förlossningar blir kvar på Nya Karolinska”. Och de privata vårdgivarna vill inte längre ta emot läkarstudenter eftersom de tar för mycket tid i anspråk och de privata vårdgivarna tjänar bättre på några extra patientbesök istället.
 
 Politiken med utkontraktering har nu gått så långt att även Fackförbundet STs ordförande, den tidigare demokratiministern Brita Lejon (s), reagerar. Hittills har detta fackförbund för statlig anställda hållit en låg profil och i praktiken bara försökt lindra verkningarna av upphandlingspolitiken. För nu skriver hon i Svenska Dagbladet Debatt 25 juli att ”regeringen måste först åtgärda den akuta kris som råder kring outsourcingen av Transportstyrelsens it-drift, sedan behöver regeringen starta ett bredare arbete för att se över om andra myndigheter har överlåtit driften av viktiga och känsliga system till privata aktörer och hur staten i så fall skall återta driften. Regeringen behöver också konkretisera vad som är det unika i det statliga uppdraget och där näringslivets effektiviseringsmetoder inte kan användas”.
 
 Men Teknikföretagens vd Klas Wåhlberg menar att ett förstatligande av myndigheternas it-drift  inte är någon lösning, ”Då är man inne på en väldigt farlig väg. Utkontraktering bygger på att man köper in tjänster för att kunna göra det bättre. Det måste man fortsätta kunna göra, men kanske med en noggrannare bedömning över hur det skall genomföras” och medger att man frångått lagen på Transportstyrelsen är befängt.
 
 En pikant detalj i den pågående tuppfäktningen som följt är att statsministern behöll sin  försvarsminister Peter Hultqvist med hänvisning till det ”osäkra säkerhetsläget i vårt närområde” och behovet av stabilitet, och han har fått medhåll av bl.a. Svenska Dagbladets och Expressens ledarsidor. Så här beskriver Svenska Dagbladets Jonas Gummesson 28 juli Löfvens agerande: ”Löfvens egen förklaring är att det finns ett starkt förtroende för Hultqvist, att han är ’djupt respekterad i breda kretsar’, och vid det här laget sitter på ’ett starkt internationellt nätverk’. Det finns också andra uppenbara skäl. Försvarsministern har byggt upp sin position genom att kompromisslöst kritisera den ryska upprustningen och det aggressiva militära agerandet i Östersjöområdet. Lika envetet har han upprepat fördömandet av Putinregimens agerande i Ukraina och annekteringen av Krim”.
 
 Hultqvist själv bekräftade i Aktuellt ”hur skulle det se ut om försvarsministern avgår nu när vi i september skall genomföra den största militära krigsövningen Aurora på decennier”. Detta säger ”krigsministern” som liksom stora delar av det övriga svenska EU-etablissemanget hävdar ett påstått hot från Ryssland efter ”annekteringen” av Krim och kraftigt understöder EU:s sanktionspolitik mot Ryssland, en ”krigsminister” som outsourcat en del av Sveriges militära kapacitet genom värdlandsavtalet till Natolandet USA, som med trupper på svensk mark kommer att delta i krigsövningen i september.
 
 Allt fler medborgare genomskådar den nyliberala upphandlingspolitiken och EU-anpassade politiker som till och med kontrakterar ut den nationella säkerheten. Allt fler krav ställs underifrån för att återta outsourcade i grunden offentliga samhällstjänster i statlig, landstings eller kommunal regi, vilket kommer i konflikt med att vara medlem i EU. Protestera mot militärövningen Aurora i september, och kräv en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Det är ett återtaget självbestämmande, ett Svexit som är framtiden.

Jan-Erik Gustafsson

DEBATT

Majoriteten ansluter sig till antinationalistisk politik

Benny Gustafsson

2018-01-11

Kurdisk nationalism ingen modell för folken i Mellanösternskriver Christer Lundgren i nr 12 av FiB, som ett svar på Erling Folkvords kunniga analys av situationen i regionen, i nr 11. Det är nog det enda i hans artikel som jag skriver under på. Den politik som majoriteten i den kurdiska rörelsen ansluter sig till är nämligen just antinationalistisk!

DEBATT

Kurdisk nationalism är ingen modell för folken i Mellanöstern

Christer Lundgren

2018-01-03

Kriget mot terrorismen i Irak och Syrien går mot sitt slut; IS och andra terroristorganisationer är på väg att besegras. Ur västmaktsperspektiv är de förbrukade som redskap för regimskifte i Syrien. I stället seglar kurdfrågan upp som instrument för söndring och herravälde. Den bild av denna etniska konflikt som Erling Folkvord ger i sin artikel (FiB/K 11/2017) är falsk, menar Christer Lundgren i detta debattinlägg.

DEBATT

Ett påpekande

Jan Myrdal

2017-12-28

Från bland andra Clarté har på nätet i ond avsikt spridits att arrangörerna och/eller Nya Tider skulle betalat för min resa till mötet i Moldavien. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

So long, president Mugabe

Hans Öhrn

2017-12-27

Få statsmän har uppväckt så starka känslor som Zimbabwes mångårige ledare och förre president Robert Gabriel Mugabe. Vid makttillträdet 1980 fanns en viss samsyn om den nye ledaren. I Afrika och i andra delar av världen  hyllades han som befrielsehjälte medan Västvärlden i honom trevande såg en försoningsman.