logo

KULTUR

Existentialisterna – en historia om frihet, varat och aprikoscocktails

2017-11-07

Existentialisterna – en historia om frihet, varat och aprikoscocktails
Sarah Bakewell
Översättning: Joachim Retzlaff
Albert Bonniers Förlag


Aprikoscocktails! Det låter gott – eller i alla fall annorlunda. Dessa dracks på baren Bec-de-Gaz 1933 vid det möte då Jean-Paul Sartre och Simone de Beauvoir träffade Raymond Aron som introducerade dem i den tyska fenomenologin. Resten är, som det brukar heta, historia.

Mycket lärt och målande får vi följa hur fenomenologin utvecklas till existentialism. Här dyker en rad av filosofins kändisar upp: Husserl, Heidegger, Arendt, Jaspers, Weil, tills fenomenologin på vingliga vägar når Frankrike genom nämnda franska tänkare och dåliga översättningar från tyskan.

Debatten mellan Husserl och Heidegger är grundläggande för fenomenologins utveckling. Bakewell anser att redan Heideggers bok “Vara och tid” 1927, trots författarens hyllningar till Husserl, i själva verket var ett brott mot läromästarens linje. Efter några år blev i alla fall schismen uppenbar och Husserl beskriver Heideggers nya filosofi som mer “antropologi” än fenomenologi.

Bakewell skriver inte bara bra filosofihistoria. Hon pekar också på intressanta paralleller: en handlar om Brechts teaters verfremdungseffekt och Heidegger. I båda fall drivs texten upp nära övernaturlig verklighet.

Sarah Bakewell presenterar existentialismen nästan som en livsstil; en “bebodd filosofi”. Det är inte helt fel. Den blev en klädkod bland studenter med svart polotröja som logga. Men, mer allvarligt, så var existentialismen något som fyllde ett behov av att gå vidare i en efterkrigstid när ingen längre kallade sig nazist, men många tänkare ännu var präglade av Heidegger.

Existentialismen var en uppgörelse, ett vägval, ett personligt ställningstagande. Din egen valmöjlighet betonas och du kunde bidra till att förändra verkligheten. Det var en verklig frihet, men också en frihet under ansvar. Moralfrågorna var samtidigt både personliga och principiella. Därmed skapades en koppling mellan teori och konkretion – för att inte säga livsstil. Existentialismen blev en möjlighet med utropstecken i en filosofisk tradition av frågetecken.

Detta är ett storartat verk. Bara register, personförteckning och hänvisningar fyller 130 sidor. Men är det också sista ordet? Nja. Här saknas till exempel hänvisning till Sartres möte med Andreas Baader 1974. Sådant luktar historietvätt; om än mycket lärd och läsvärd.

Teckna en prenumeration här

Olof Rydström

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.

KULTUR

Två ting äro vita - oskuld och arsenik

Mats Parner

2018-05-28

En tidig sommarmorgon år 1851 avvek en 57-årig man av medellängd spårlöst från sitt hem i kungliga huvudstaden. Stockholmspolisen, som leddes av den nyutnämnde Wilhelm Stråle, engagerade sig per omgående i ärendet: husrannsakan genomdrevs, handlingar beslagtogs, förhör hölls med de närmast berörda och en rad tänkbara flyktvägar kartlades.