logo

KULTUR

Film: Klinisk tolkning av klassisk tragedi

2018-01-15

The Killing of a Sacred Deer
Regi: Yorgos Lanthimos

 
Man bör räkna med att bli överrumplad när man ser Yorgos Lanthimos nya film. Efter den hårresande debuten Dogtooth och den dystopiska The Lobster borde man som biobesökare ha lärt sig att förvänta sig det värsta, men samtidigt att inget går att förutsäga. Trots det skakas man ändå av The Killing a sacred Deers absurda vändningar, kliniskt avskalade människoporträtt och groteskt vridna relationsskildringar. Man lämnas vilsen och med avsmak – vilket antagligen är regissörens avsikt.
 
Den här gången får tittaren en grekisk tragedi i modern tappning, löst baserat på Euripides verk. Colin Farrell spelar Steven, som bokstavligen ansvarar för liv och död i sin yrkesroll som hjärtkirurg. Han har en privilegierad och till synes städad tillvaro i förorten med pragmatiska frun Anna (Nicole Kidman) samt barn. Efter sina pass på sjukhuset ägnar han sig också åt någon sorts möten med en tonårspojke vid namn Martin (Barry Keoghan). Deras odefinierade träffar skaver från början, då de verkar hållas i smyg och vara nedtyngda av pliktskyldighet. Bilden klarnar inte ens när Martin blir bjuden på familjemidag. Därefter blir han allt mer påträngande och obehaglig, nästintill skuldbeläggande och manipulativ. Plötsligt insjuknar Stevens barn mystiskt och upplösningen blir en intensiv och bisarr tvist om moral och ansvar, om hämnd och uppoffring med dödlig utgång.
 
I öppningsscenen bultar ett naket hjärta i en öppen bröstkorg till dånande körsång. Scenerna som följer är övergripande rena, stilistiska sjukhusmiljöer. Kameran filmar ofta i vidvinkel, vilket speglar de distanserade relationerna mellan rollfigurerna. Dessa framställs nästan som avhumaniserade och förhåller sig till varandra på en sorts rationellt avstånd. Detta bryter mot märkligt närgångna dialoger om kroppsbehåring och menstruation som återges mekaniskt av uttryckslösa skådespelare. Mest minnesvärd är Barry Koeghans efterhängsna och otäckt sakliga gestaltning av Martin, vars slätstrukna ansiktsdrag kommer göra mig obekväm långt framöver. Olusten trappas även upp av den horrorinspirerade och knivskarpa musiken som skär både i öronen och psyket. Detta i kombination med avsaknaden av detaljer gör att upplevelsen blir klaustrofobisk och djupt obehaglig i sin kompakthet.
 
Handlingen rör sig i ett övernaturligt gränslandskap som passerar utan att kommenteras. I stället hänvisas det till den myt filmen utgår ifrån, som en sorts metakommentar. Symboler, allegorier och liknelser duggar tätt, ibland nästan övertydligt. Att filmen skall tolkas metaforiskt poängteras till och med i ett replikskifte. Det gör att även Lanthimos mest steriliserade människoskildringar ändå träffar rakt i hjärtat.
 

Teckna en prenumeration här

Roger von Bonsdorff

KULTUR

Tre böcker från 2017 på temat universitetet

Mattias Arreborn

2018-02-13

Trojkan är en till det yttre ganska klassisk utvecklingsroman (som i ”personlig utveckling”) med inslag av den i sammanhanget rätt obligatoriska desillusionstematik som hör genren till.

KULTUR

Klassikertipset: Thomas Mann - Doktor Faustus

Mattias Arreborn

2018-02-12

Doktor Faustus (1947) är den skönlitterära biografin om den likaledes uppdiktade tonsättaren Adrian Leverkühn. Boken kan betraktas som nobelpristagaren Thomas Manns (1871—1950) viktigaste jämte den än i dag populära släktkrönikan Buddenbrooks och den både infallsrika och torrt humoristiska (!) idéromanen Bergtagen.

KULTUR

En kvinnlig grovarbetare i humor

Bengt Berg

2018-02-08

En kvinnlig ”grovarbetare i humor” har hon kallats, Anna Fredrika Myrberg, som föddes i Norberg den 9 maj 1878 och som året därpå flyttade till Värmland med sin familj. Efter pappa veterinärens tidiga död följde för den ensamstående tvåbarnsmodern ekonomiskt bekymmersamma år. I början av 1900-talet kom Anna till Stockholm, där Västmannagatan 78 var hennes fasta adress fram till hennes död 1931.

KULTUR

Bokrecension: Solidärer

Jan Bergsten

2018-02-07

Anna Jörgensdotters nya roman Solidärer utspelas på två plan: i Gävle och i Spanien.  Det är 1930-tal. I Sverige är det ett dagligt gnetande för brödfödan för vissa och arbetslöshet för andra. I Spanien har inbördeskriget inletts. Kring huvudpersonerna Ingemar och Klara grupperar sig ett myller av personer, miljöer och händelser.