logo

KULTUR

Filmrecension: 10 Cloverfield Lane

Regi: Dan Trachtenberg

En kvinna vaknar upp i en källare efter en bilolycka, nödtorftigt opererad och fastkedjad i väggen. Hennes fångvaktare/vårdare vägrar ta henne till sjukhus eller ens låta henne lämna byggnaden, eftersom världen utanför har gått under. Läget kompliceras av en tredje person, en ung man som verkar vara där frivilligt.

Världens undergång – symboliskt eller faktiskt – är central för sektens mentalitet. När du ansluter dig till en sekt går i en viss bemärkelse den yttre världen under, då du lämnar majoritetssamhällets överenskomna verklighetsbeskrivning.

USA är ett sekternas land. Det grundades av religiösa sekter på flykt från de europeiska statskyrkornas krav på homogenitet. Ur sekternas frodiga mylla växte välorganiserade lokalsamhällen vars starka sociala band länge gjorde staten överflödig och socialismen omöjlig. En horisontell och social rörelse som kristendomen hade aldrig uppstått i USA, vars folk än i dag enbart kan organisera sig i kortlivade kampanjer.

Efter att den amerikanska socialismen neutraliserades som politisk kraft på 1910-talet, har den amerikanska systemkritiken fragmentiserats och degenererat, och utförs i dagsläget främst av högervridna konspirationsteoretiker. Att Donald Trump och inte Bernie Sanders blev antietablissemangets presidentkandidat säger mycket om den amerikanska politikens villkor.

Ledaren för filmens lilla sekt saknar dock ledaregenskaper, och framstår i stället som en mordisk psykopat. Men det betyder inte att han måste ha fel. Snart pekar det mesta på att han faktiskt har rätt. I det här läget kan den hågade sätta på sig de systemkritiska glasögonen, så skönjer man i alla fall konturerna av relevant samhällskritik.

Att hota medlemmar med världens undergång är ju inte förbehållet sekter, utan ingår egentligen i varje system med hegemoniska anspråk. Det har ju sagts om det rådande systemet att det är lättare att tänka sig världens undergång än kapitalismens. Men vad gör man om jorden har gått under samtidigt som systemet kontrolleras av en mordisk psykopat?

Det rätta svaret hade förstås varit att störta psykopaten och ta över produktionsmedlen. Tyvärr väljer filmen en annan utveckling, och de där samhällskritiska konturerna jag nyss tyckte mig skönja löses åter upp i en dos normal amerikansk underhållning, där individen alltid rider in i horisonten.

Johannes Nilsson

KULTUR

Novell: Stationen är obemannad

Carl Krantz

2018-04-10

Jag är 19 år. Jag vaknar tidigt av att väckarklockan på min Nokia 3310 ringer. Det är dagen efter studenten, och jag har ställt klockan tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort för att kunna gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.

KULTUR

Tre godbitar på årets bokrea

Mattias Arreborn

2018-04-09

Tre böcker, februari 2018: Tre godbitar på årets bokrea:

Franz Werfel: En kvinnas blekblå handstil (Ersatz)

Don DeLillo: Amerikana (Modernista)

Stefan Zweig: Amok (Ersatz)

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

Christer Lundgren

2018-04-06

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok.

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Mattias Arreborn

2018-04-05

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.