logo

KULTUR

Fjärran bilder av krig

Gerhard Nordström, Utflykt i det gröna, 1970 Tack till Jönköpings Läns Museum.
Foto: Bonniers Konsthall

2017-11-14

Ett besök vid utställningen Bilden av krig på Bonniers konsthall sätter igång en ström av självförebråelser hos skribenten. Tankarna mynnar ut i en uppgörelse med sin och den närmaste omgivningens ytlighet och förnekelse av vad som äger rum på avlägsna platser i världen. 

Utställningen Bilden av krig vid Bonniers konsthall riktar uppmärksamhet mot relationen mellan krig i bild och betraktare. Fler än trettio utställande konstnärer från olika delar av världen reflekterar om bildens betydelse för människans förståelse av kriget. Vad synliggörs och vad undanhålls, och vilka konsekvenser får selektionen? Bilden av krig är också en uppvisning i effektfulla kontraster. Platsen där det avgörande beslutet om en invasion äger rum ställs mot platsen där beslutet verkställs. Vad händer till exempel i den nyproducerade våningen på Manhattan medan vietnamesiska medborgare lemlästas på öppen gata? Medan splitterskadade barn ligger och kvider på gatan i Bagdad? 

Besöket vid Bonniers konsthall ger ett lugnt och sansat, informativt och pedagogiskt intryck. Men skenet bedrar! Bilden av krig ger varaktiga biverkningar. En frågeställning dröjer sig kvar, likt en liten droppe gift som letat sig in i blodomloppet. Den förföljer mig långt efter att jag lämnat lokalen och tvingar mig till slut att slå mig ner och fatta pennan. Sedan följer en bekännelse, där lager efter lager av förnekelse skalas bort tills samvetet blottar sin fulla barm. Varför låtsas jag som om kriget fasor inte angår mig?

Jag funderar över vems bild av kriget jag bär och kan inte tolka den som sprungen ur något annat än krigsjournalistik och fantasier. Min bild av kriget är den som har återgetts av den närvarande (nåja) reportern – utsänd att rapportera om fruktan och lidande, med en angelägen redaktör flåsande i nacken. Berättelsen är redan utlagd och den handlar om det fruktansvärda förtrycket under en totalitär regim som försöker kväsa de goda krafternas uppror. Den handlar om den ansiktslösa ondskan som vräker ut sig över Mellanöstern och vidare, förgriper sig på civilbefolkningen och utplånar den med metoder så hemska att de varken kan eller får uttalas. Fasansfulla bilder kablas ut, där civila offer söker betraktarens identifiering: våld, lidande och död i rasmassor; barn som förlorat sina föräldrar och föräldrar som förlorat sina barn. Överallt fruktan, smärta och sorg. 

Men inte där jag är. Trots att globaliseringen sägs ha upplöst alla gränser och skapat närhet mellan geografiskt avlägsna människor. Här är rent och snyggt, sekulariserat och civiliserat. Jag kan röra mig fritt i det offentliga utan att behöva frukta för mitt liv. Sannolikheten att jag blir attackerad är liten och om jag bara tittar rakt fram kan jag även undvika att se fattiga, hemlösa och utstötta. Ett politiskt beslut som på ett avgörande sätt ska komma att påverka människoliv på en annan, avlägsen plats i världen passerar som ett lätt obehag genom min kropp. Och medan beslutet verkställs ägnar jag mig åt triviala vardagsaktiviteter.

Kontrasten blir obegriplig om den inte tolkas som ett resultat av imperialism och kolonialt förtryck. Det kan omöjligt vara en slump att blodbaden konsekvent äger rum i en annan, avlägsen del av världen. På platser som med våra begrepp ter sig främmande. Över den civiliserade världen vilar blott hotet om en terrorattack – den avlägsna ondskans avtryck i västvärlden. Bilden av en lastbil som mejar ned hederliga människor på tätbefolkade shoppingstråk fäster på mig, väcker mitt engagemang. Människor som dör i drivor efter en drönarattack gör det inte. Inte på riktigt. Så gör inte heller de människor som torteras, våldtas och avrättas på grund av etnicitet, religion eller annan grupptillhörighet. För om det verkligen fäste på mig vore jag väl alltjämt förtvivlad!? 

På ett ytligt plan känner jag medkänsla med de drabbade och på ett ytligt plan ”drar jag mitt strå”: donerar, tycker, källsorterar; sluter upp bakom det sanna och demonstrerar mot det onda; stämmer in i kören som säger att de onda har fel! Att vi som är goda har ett ansvar att bjuda in ondskans offer att bli en del av den goda världen! Den där vi är fria och toleranta, med vissa självklara förbehåll. Och vi låter så barbarerna härja fritt och ondskan utplåna sig själv där borta i Mellanöstern. Och sedan låtsas vi bara som om ingenting någonsin hände. 


Teckna en prenumeration här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! 
SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Agnes Käll

KULTUR

Klassiker-tipset: Per Anders Fogelström

Mattias Arreborn

2017-12-13

I augusti i år var det 100 år sedan Per Anders Fogelström föddes i Matteus församling i Stockholm. Större delen av sitt liv bodde och verkade han dock på Södermalm i samma stad, och det är denna stadsdel som spelar en viktig roll som fond för flertalet av de händelser som skildras i Fogelströms mest populära romaner; från Mina drömmars stad (1960) till Stad i världen (1968).

KULTUR

Bokrecension: Sidonie & Nathalie: Från Limhamn till Lofoten

Solveig Giambanco

2017-12-12

Sigrid Combüchens senaste roman pendlar mellan två tidsplan; nutid och krigsåren 1944-45. De unga kvinnorna Sidonie och Nathalie kommer ofrivilligt att göra sällskap på flykten från norra Frankrike under andra världskriget. En flykt till Sverige över Öresund, på osäkra båtar, i mörker och ovisshet.

KULTUR

En historisk utblick på temat ord och inga visor

Mattias Arreborn

2017-12-12

Recensionsansvarige Mattias Arreborn tar en titt på tre titlar under temat ord och inga visor. De tre han sätter under sin lupp är Léon Bloy: Otrevligheter,  August Strindberg: Det nya riket samt Mary Wollstonecraft: Till försvar för kvinnans rättigheter.

KULTUR

Ryska revolutionen i Berlin

Margareta Zetterström

2017-12-11

Förra säsongen visades på Deutsches Historisches Museum i Berlin en utställning som, i ett inhemskt tyskt perspektiv, måste betecknas som banbrytande. Utställningen hette kort och gott "Tysk kolonialism" och skildrade Tysklands framfart som kolonialmakt vid 1800-talets slut och 1900-talets början, framför allt i Tyska Sydvästafrika. I oktober i år öppnade samma museum portarna för en lika stort upplagd utställning om Ryska revolutionen. Den heter "1917. Revolution. Ryssland och Europa" och är en både bred och djupgående skildring av revolutionens orsaker, förlopp och följdverkningar. Det skriver Margareta Zetterström.