logo

DEBATT

Fler nackdelar än fördelar med förslag till museilag

2017-03-28

Regeringens förslag till ny museilag syftar bland annat till att förhindra att klåfingriga kommunpolitiker lägger sig i museernas verksamhet. Det är positivt. Men efter 20 år på ett kommunalt museum är min erfarenhet att klåfingerheten från politiker inte är det största problemet, utan den ökande konformismen. 
Under de senaste tio åren har Sundsvalls museums självständighet blivit allt mindre och dess inkorporering i den övriga kommunala verksamheten allt starkare. Detta har sina fördelar. Museet ses som en del i kommunens strävan mot attraktivitet och tillväxt. Nerskärningskrav är numera sällsynta. 
Men nackdelar överväger. Museet engagerar sig allt mindre i viktiga samhällsfrågor. Kontroversiella utställningar och debattmöten ingår inte längre i verksamheten. Kulturvetarna blir allt färre inom museet, medan organisatörer och administratörer anställs i högre utsträckning. Museet byråkratiseras alltmer och omfattningen på verksamheten är viktigare än innehållet. Deltagande i det offentliga samtalet blir alltmer sällsynt. Kunskapsuppbyggnaden är minimal och kontaker med forskarvärlden ringa. 
En museilag som lyfter fram just det som saknas – samhällskritik, engagemang, kunskapsuppbyggnad – är ju sympatiskt. Det kan stärka dem som vill verka i den riktningen. Men en museilag kommer inte åt den kommunalbyråkratiska ideologin som dominerar i Sverige i dag. Kulturverksamheten i kommunerna, vari museerna är en del, ingår i konkurrensen om den ”den kreativa klassen”. Det räcker med att granska alla de kommunala kulturplaner som nu poppar upp som svampar ur jorden för att inse att den kontroversiella kulturen och den samhällskritiska kulturdebatten inte är något som man vill visa upp eller skryta med. 

Ambitioner faller platt
Problemet med förslaget till ny museilag är att alla de goda ambitioner som regeringen inledningsvis lyfter fram, faller platt till marken i själva lagtexten och dess kommentarer. 
Jag tänker på paragraf 3 som säger att museerna ”ska utifrån sina ämnesområden bidra till samhället och dess utveckling…” Vad innebär det i praktiken och vem ska bestämma vad som är ett bidrag till samhällets utveckling? I kommentarstexten utvecklar regeringen paragrafen något. Där skriver den att museerna ska tjäna samhället och att de ska ”bidra till en önskvärd samhällsutveckling”. 
Vad som är en önskvärd samhällsutveckling kan det råda synnerligen delade meningar om. Jag kan ta ett exempel. Under 1970-talet var det kommunens mening att den önskvärda samhällsutvecklingen var att riva två arbetarstadsdelar och bygga nytt i stället, men det växte fram en mycket stark opinion emot detta och Sundsvalls museum gick emot kommunen och ställde sig bakom opinionen. Sundsvalls museums uppfattning var att den önskvärda samhällsutvecklingen var att bevara arbetarstadsdelarna och rusta upp dem. 

Vem har tolkningsföreträde?
Vem har tolkningsföreträdet när det gäller paragraf 3? Det kommunala museet eller dess huvudman? Jag fruktar att huvudmannen, det vill säga kommunen, kan hävda att museet inte följer lagen om det i en stor och viktig fråga går emot det som kommunen anser är ett bidrag till samhällsutvecklingen. Paragrafen som säger att ”huvudmännen ska säkerställa att museerna har ett bestämmande inflytande över verksamhetens innehåll” blir meningslös i detta fall. 
Riksantikvarieämbetet föreslås få en starkare roll gentemot de kommunala museerna.   Är det bra? Knappast. Ämbetet har länge verkat för en ökad kommersialisering av kulturarvet, där entreprenörernas roll ibland är viktigare än museernas. Dessutom har postmodernismen ett starkt inflytande inom ämbetet (vilket det självt medger i en omvärldsanalys). Detta har fått stora konsekvenser för kulturarvsarbetet. I till exempel Västernorrlands län har det länsövergripande kulturmiljöarbetet i stort sett legat nere i över ett decennium. Jag tror det är mycket bättre att de kommunala museerna får behålla sin frihet och självständighet än att Riksantikvarieämbetet ska styra och leda även dem. 

Detaljreglera inte verksamhet
Rent generellt tror jag det är en fördel att staten i så liten utsträckning som möjligt detaljreglerar verksamhet, offentlig eller privat, som har med yttrande- och tryckfrihet att göra. Tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen reglerar de grundläggande friheterna. Att, som man gör med förslaget till museilag, gå in i detalj på hur museerna ska använda de grundläggande friheterna är klåfingrighet, även om syftet är gott.  
 

Peter Sundborg

DEBATT

Invasionen av Irak i ett längre perspektiv

Christer Lundgren

2018-02-21

Tvåflodslandet Irak, med det forna Mesopotamien som kärna, är centralt i den oljerika Gulfregionen. Den USA-ledda invasion som inleddes för 15 år sedan, den 23 februari 2003, var kulmen på en långsiktig amerikansk-israelisk plan för att säkra kontroll över regionen – och splittra upp den. Då invasionen och ockupationen inleddes var Irak redan kraftigt försvagat av två krig och ett drygt decennium av förödande sanktioner.

DEBATT

Om den rasistiska antirasismen

Pierre Gilly

2018-01-31

När jag gick på gymnasiet i slutet av åttiotalet kom en judisk kvinna som överlevt Hitlers koncentrationsläger på besök. Hon pratade inte bara om sina erfarenheter från kriget utan påstod också att de flesta större svenska medier fortfarande var antisemitiska. Vi var tysta, för inte kan man ifrågasätta vad någon som lidit så mycket säger? Det skriver Pierre Gilly.

DEBATT

#Metoo – rättsövergrepp i ett annat perspektiv?

Carl-Gunnar Sand

2018-01-29

Skamstraffet fanns i Sverige men avskaffades 1864. Det ansågs ovärdigt att låta en brottsling ställas ut till offentlig beskådan för det denne felat. Vi har uppenbarligen hamnat i en situation där det straffet har kommit till användning igen, med den skillnaden att det inte längre krävs någon rättslig prövning av skuld och gärning. Det skriver juristen Carl-Gunnar Sand.

DEBATT

Krönika: Engelskan - de styrande klassernas språk

Olle Josephson

2018-01-25

I Sverige talar man svenska, sade moderatledaren Ulf Kristersson i sitt jultal. Sant, så till vida att vanligt folk inte kan hävda sig i det svenska samhället om de inte kan svenska. Mindre sant om man ser till maktens folk. Större företag har engelska som koncernspråk, och styrs på engelska: AstraZeneca, Electrolux, Ericsson, H&M, IKEA, Skype, Spotify, Sandvik, Scania och många, många andra.