logo

TIDNINGEN

Från Eufrat till Medelhavet

2017-03-31

Området som i dag är Syrien är inte som Skandinavien. Halvön här uppe i norr var som en återvändsgränd på den eurasiska kontinenten: väster och norr härom mest folktomt hav och is. Nå, fram till nu då sjövägen norr om Asien smälter fram som transportväg och exploateringsbara energikällor blir nåbara under havsytan och Skandinavien under Natos fana riskerar att gå från blindtarm till avfyrningsramp och därmed bombmål. 

Men fram till nu har Syrien en annan historia. Från Afrika vandrade våra tidiga människosläktingar och sedan de moderna människorna hit, vissa för att bosätta sig, andra för att vandra vidare över Asien och mot Europa och övriga kontinenter och övärldar. Området för dagens Syrien var en del av den region där människor hundratusentals år senare började domesticera alla de sädesslag och djur som kom att dominera jordbruk och boskapsskötsel också i Skandinavien, en jordbruksrevolution som pågick i Västasien från 24 000 till 9 000 före vår tideräkning, fvt. Så när sädesslag och tamdjur hade blivit en del av vardagen där i söder var det nyss nedisade Skandinavien bara just på väg att bli befolkat av små grupper av jakt- och fångstfolk. Till det karga och kalla området för det som i dag är Sverige kom därefter bara inflyttande smågrupper och så småningom då och då de lika småskaliga grannkungarna med beväpnade följare från det som blivit Norge och Danmark. Och från det som blivit Sverige tågade då och då motsvarande ganska småskaliga krigare mot grannarna. 1600- och 1700-talets svenska krigarkungar som med sina betalarméer härjade söderut på kontinenten och i Ryssland blev en historisk parentes. Till glädje för bönderna som ju alltid fick betala.

Grannarna kom också, men i större mängd, till området som nu är Syrien. Som inflyttare och i historisk tid som flyktingar, senast på 2000-talet då över en miljon människor kom från det av Förenta Staterna krigshärjade Irak. Från åtminstone 3 000 fvt intresserade sig härskarna i alla de kända stadsstats- och därefter statsmakterna i Nordafrika och Mindre Asien och Västasien för kusten som förband Afrika med Anatolien eller för vägen mellan Eufrat och Medelhavet. De omfattande kilskriftsarkiven i Syriens bronsålderstida stadsstater – Ebla, Mari, Ugarit – vittnar om att de alla stod i förbindelse med de mäktigare grannarna. Och i Ugarit vid Medelhavskusten norr om dagens Latakia vittnar såväl text som materiell kultur om ett tema som går igen i områdets historia – handel. Handel kräver mångspråkighet, diplomati och balansgång. Särskilt när man vill handla med makter som inbördes är rivaler, som Faraos Egypten och Hettitiska riket med bas i Anatolien. 

Från Medelhavets norra kust kom de också. Alexander, han från Makedonien som genom sina betalsoldater på 300-talet fvt krossade det första verkliga imperiet – det Akamenidiska riket med bas i nuvarande Iran men innefattande också vad som i dag är Syrien – var en. Romarrikets härskare liksom en del av dess soldater några århundraden senare var andra. Att flera romerska kejsare (de byttes ju vart och vartannat år) och höga funktionärer därefter var araber barnfödda i området som i dag utgör Syrien visar hur litet ”härkomst” (en beteckning på stark frammarsch i dagens Sverige) betyder i relation till klasstillhörighet eller vilja att sträva mot toppen. Som en utmaning för makthavare långt fram i modern tid var det faktum att den syriska öknen, liksom området öster och söder därom, var nyttjad av människor med en rörlig ekonomi, nomadiserande stamfolk som inte intresserade sig för en fast statsgräns. Men väl för handel – forskare har uppfattat makthavarna i handelsnoden och oasen Palmyra/Tadmor som rika köpmannasläkter med rötter i öknens nomadstammar.  Det var ju faktiskt dessa som sedan långt tillbaka i tiden hittade i området och de var delaktiga i vida nätverk. När den romerska hären på sent 200-tal krossade staden återgick, menar man, överlevarna från det tidigare härskarskiktet till det rörliga livet. Fasta befästningar i det inre av Syrien långt fram i bysantinsk (kristen) tid var också ämnade för försvar mot områdets nätverk av rörliga och beväpnade invånare.

Så Syrien har en annan historia – det var en del av det område som beboddes av människor som hittade på bland annat jordbruk och boskapsskötsel, hjulet, skriften (ursprungsområde också för det som blev vårt moderna alfabete), glasframställning och glasblåsning, i skrift manifesterad lag, geometrin, statsmakt, klasskamp, beskattning, betalsoldater och institutionaliserad religion. I senare tid ursprungsområdet för religionerna judendom och kristendom. I Damaskus blev Saul från Tarsus (i nuvarande södra Turkiet) Paulus och drog vidare som kristen apostel och staden blev några århundraden senare det första islamiska kalifatets huvudstad.  
Allt det där går att belägga med arkeologisk och historisk forskning och naturvetenskapliga systervetenskaper inklusive med dna från de längesedan döda. Forskningen visar att kunskap om nya sätt att nyttja naturmiljön liksom fakta på marken vad gäller försörjningssätt och maktförhållanden hänger ihop från Persiska viken till Östersjön i norr och från Persiska viken till Indus i öster. Där var de först. Här uppe i norr kom de efter på. Det är ingen värdering – bara ett konstaterande.  

Men vems historia berättas?  När vi undersöker vad fältforskningen i dag kan ge svar på ser vi att till exempel spåren av bonde- och hantverkarfamiljernas liv och arbete saknas för Syriens del. Till skillnad från i Sverige, där vi kan berätta också det arbetande folkets historia med hjälp av dokumenterade markfasta spår i terrängen gör inventeringsläget (men naturligtvis inte de faktiska arkeologiska spåren) för Syriens del att det är de välbeställdas historia som skrivs. Vi måste tolka till exempel Ugarits stadsport, Maris kungapalats, Eblas stadsmur, Palmyra/Tadmors ruiner, murarna i det bysantinska Halabiyas försvarsverk, ruinerna av pilgrimskyrkan Saint Simone och Damaskus fantastiska Umayyad-moské i termer av mantimmar och plöjda åkerarealer för att försöka fånga vardagen för majoriteten av människorna i Syrien över tid. 

När en så lång och mångfacetterad historia som Syriens berättas tar utsocknes gärna till en bild: att resultatet av alla dessa inflyttare, handelskontakter, krigståg och flyktingströmmar givit upphov ”till en kulturell och mänsklig mosaik”. Syrien kan upplevas så av utomstående, på samma sätt som Indien, då man kommer ny och bara häpnar över det ständigt skiftande kalejdoskopet av kulturella manifestationer. Men i Syrien liksom i Indien och på resten av globen lever människor vardagsliv med familj, grannar och arbetskamrater så ofta de får möjlighet och ”mosaik” är en bild syriska bekanta brukar protestera mot.  En mosaik, säger de, är något där bitar kan trilla ur och man kan ersätta med nya bitar. Men människor i Syrien är inte som isolerade bitar i en mosaik, säger de. Vi är mer som trådarna i en väv, det är en bättre bild.
 

Eva Myrdal

TIDNINGEN

Sex punkter: Konfliktfrågor mellan fack och arbetsgivare

Jan Bjerkesjö

2017-07-12

På den svenska arbetsmarknaden finns många stridsfrågor beroende på fackförening och vilket område som medlemmar är verksamma inom. Vi bad Martin Viredius kommentera sex olika intressefrågor ur fackligt perspektiv utifrån sin mångåriga erfarenhet från Transportarbetareförbundet. 

TIDNINGEN

Rätt att tigga inom EU

Erik Göthe

2017-07-11

Jag är emot att förbjuda tiggeri. Det är en meningslös åtgärd för att få slut på tiggeri. Tiggeriet uppstod ju – på nytt – i Sverige därför att statens och kommunernas verksamhet inte längre sköts med ansvar för hela kollektivet. Nu råder i stället individualistisk extrem frihet, enligt EU:s bestämmelser.

TIDNINGEN

Skriftställning: Bilders mångfaldighet

Jan Myrdal

2017-06-28

Nu släpper den återuppståndna Hassner-Myrdal Produktion en första dvd i serien Bilden som vapen 1500–2000 på vad som med nuvarande svengelska kallas en releasefest, Onsdagen 19 juli kl 17–19 på Restaurang Vurma, Birger Jarlsgatan 36, Stockholm. Inte bara kritiker och branschfolk utan fibbare och vänner är välkomna. Själv passar jag den dagen på att fylla 90 och gå in i mitt 74:e arbetsår. Dock huvudsaken är filmerna.

TIDNINGEN

FiB/K söker ny ansvarig för bokrecensioner

Jan Bjerkesjö

20170-06-26

Carolina Westin som haft ansvar för FiB/K:s bokrecensioner lämnar det jobbet i och med sommaruppehållet. Vi söker därför hennes efterträdare.