logo

KULTUR

Gå, gick, gått

2017-06-09

Gå, gick, gått
Jenny Erpenbeck. Översättning: Ulrika Wallenström
Albert Bonniers förlag

När ett tämligen rikt och välmående Tyskland konfronteras med flyktingar som ockuperar förläggningar och slår upp läger på centrala platser, då möts två samtida världar som inte känner varandras verklighet. Den nypensionerade universitetsläraren Richard, änkling sedan flera år tillbaka, inser en dag till sin förvåning att han inte har lagt märke till att en grupp flyktingar har ockuperat Oranienplatz inte långt från hans bostad i Berlin. Han har frågat sig själv varför han inte har sett dem fastän han har gått förbi platsen så många gånger. Richards blindhet är inte bara hans. Bakom den finns ett samhället som talar om humanitet och demokrati men agerar med krig och förödelse och som har förvandlat offren till förövare och förövarna till offer.

Men Richard har beslutat sig för att ta reda på vad flyktingarna gör i Tyskland. Varför har de flytt dit? Han är en ensam hjälpare, ett mänskligt samvete i ett hav av byråkrati, lagar och förordningar. Lagar och förordningar och byråkrati som utestänger de oönskade med det respektablas och korrektas språkbruk. Som till exempel Dublinförordningen som han läser. Den reglerar vems ansvaret är för flyktingen. Eller skulle man också kunna uttrycka det, hur länderna lagligt kan avvisa flyktingarna.

Richard föddes i ett Tyskland i krig, växte upp i den östra delen som inte längre finns. För Rashid, Osarobo och de andra afrikanska flyktingarna är den tyska historien lika obekant som den afrikanska historia är för honom.

Jenny Erpenbecks roman handlar om gränser. Om gränserna mellan att vara inkluderad och exkluderad, om att vara legal eller illegal, gränser som gör de andra till främlingar eller gränserna för vad mänsklig värdighet kan uthärda. En värld och ett samhälle där det handlar om att försvara freden med våld mot de andra, mot flyktingarna.

Richard är knappast en klasskämpe, men han äger en rättskänsla och en medkänsla för sina mindre lyckligt lottade medbröder (det handlar här bara om män). Därför finns det inte något klassperspektiv i hans solidaritet. Inget tyder heller på att Jenny Erpenbeck ser den sidan av saken. Såväl Richard som Rachid och de andra flyktingarna skildras enbart utifrån vad de gör och vad de yttrar. Det är situationen och konfrontationen som skärskådas. Gränserna avgör allt. Resultatet är isande.

Jan Bergsten

KULTUR

Konstauktion - lägg ett bud på träsnitt av Petter Zennström

2017-08-21

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Konstverket som under augusti ligger ute till försäljning är Petter Zennströms Sans och balans (1978), ett signerat träsnitt på japanpapper.

KULTUR

Till min allra bästa vän

Solveig Giambanco

2017-07-21

Artonåriga Kristina lämnar gladeligen sin ångermanländska by, pappas okontrollerade vredesutbrott och mammas hukande och tårar.  Hon är utled på att gå hemma som passopp åt karlarna i familjen och ångrar att hon inte valde gymnasiet utan nöjde sig med fackskola. 
Så när mammas väninna, som bor i London, ordnar en au pairplats, finns ingen tvekan. Pappa blir rosenrasande, men Kristina står på sig. Hon måste bort.

KULTUR

Mörkrummet

Jan Bergsten

2017-07-19

Susan Faludi har gjort sig känd som feminist och kritiker av mansrollen i böcker som Backlash och Ställd. Hennes nya bok Mörkrummet handlar på ett sätt om samma sak, men på ett annat och mycket mera personligt plan.

KULTUR

Postkapitalism – vår gemensamma framtid

Åke Kilander

2017-07-17

Den brittiske journalisten och medarbetaren i BBC, Paul Mason, har insett att kapitalismen i världen fungerar allt sämre och måste ersättas av ett annat produktionssätt. Det måste bygga på informationsteknologi och teknisk utveckling där ”allmänbildade och uppkopplade människor” agerar i nätverk. Den traditionella varuproduktionen och arbetet i hierarkiska organisationer får en underordnad roll.