logo

KULTUR

Gå, gick, gått

2017-06-09

Gå, gick, gått
Jenny Erpenbeck. Översättning: Ulrika Wallenström
Albert Bonniers förlag

När ett tämligen rikt och välmående Tyskland konfronteras med flyktingar som ockuperar förläggningar och slår upp läger på centrala platser, då möts två samtida världar som inte känner varandras verklighet. Den nypensionerade universitetsläraren Richard, änkling sedan flera år tillbaka, inser en dag till sin förvåning att han inte har lagt märke till att en grupp flyktingar har ockuperat Oranienplatz inte långt från hans bostad i Berlin. Han har frågat sig själv varför han inte har sett dem fastän han har gått förbi platsen så många gånger. Richards blindhet är inte bara hans. Bakom den finns ett samhället som talar om humanitet och demokrati men agerar med krig och förödelse och som har förvandlat offren till förövare och förövarna till offer.

Men Richard har beslutat sig för att ta reda på vad flyktingarna gör i Tyskland. Varför har de flytt dit? Han är en ensam hjälpare, ett mänskligt samvete i ett hav av byråkrati, lagar och förordningar. Lagar och förordningar och byråkrati som utestänger de oönskade med det respektablas och korrektas språkbruk. Som till exempel Dublinförordningen som han läser. Den reglerar vems ansvaret är för flyktingen. Eller skulle man också kunna uttrycka det, hur länderna lagligt kan avvisa flyktingarna.

Richard föddes i ett Tyskland i krig, växte upp i den östra delen som inte längre finns. För Rashid, Osarobo och de andra afrikanska flyktingarna är den tyska historien lika obekant som den afrikanska historia är för honom.

Jenny Erpenbecks roman handlar om gränser. Om gränserna mellan att vara inkluderad och exkluderad, om att vara legal eller illegal, gränser som gör de andra till främlingar eller gränserna för vad mänsklig värdighet kan uthärda. En värld och ett samhälle där det handlar om att försvara freden med våld mot de andra, mot flyktingarna.

Richard är knappast en klasskämpe, men han äger en rättskänsla och en medkänsla för sina mindre lyckligt lottade medbröder (det handlar här bara om män). Därför finns det inte något klassperspektiv i hans solidaritet. Inget tyder heller på att Jenny Erpenbeck ser den sidan av saken. Såväl Richard som Rachid och de andra flyktingarna skildras enbart utifrån vad de gör och vad de yttrar. Det är situationen och konfrontationen som skärskådas. Gränserna avgör allt. Resultatet är isande.

Jan Bergsten

KULTUR

Omdebatterad Bok- och Biblioteksmässa

Stefan Estby

2017-10-20

Årets bokmässa i Göteborg föregicks av debatter i media under flera månader på grund av den kritiserade tidskriften Nya Tiders medverkan. Ett antal utställare och författare hade därför valt att inte delta i årets bokmässa.

FiB/K frågade en författare som valde att delta och en författare som stannade hemma om deras ställningstagande. 

KULTUR

Arundhati Roy: ”Det vore idiotiskt att inte vara rädd”

Sigge Andersson

2017-10-18

Hur känns det att vara en stjärna kvittrar DN-tanten från scenen som dominerar FiB/K:s flygel av bokmässan, där FiB mittemot slagit upp sin monter och som en påminnelse om att hegemonin utmanas med en vepa där av en mun igenstängd med blixtlås öppnas upp. 
- Är jag en stjärna, det vill jag inte vara. Om jag är en stjärna vill jag att folk ser upp - man ska inte lita på stjärnor, svarar Arundhati Roy.

DN-tanten pratar mod och känslor, pratar rädsla - frågar om Roy är rädd, rädd för hatare, rädd för att framträda.
- Det vore idiotiskt att inte vara rädd, säger Roy lågmält.

KULTUR

Konstauktion: lägg ett bud på linoleumsnitt av Gun Kessle

Agnes Käll

2017-10-12

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under oktober ligger ute till försäljning är är ett signerat linoleumsnitt med titeln ”De landsteg i gryningen” (med motiv från Indien) av Gun Kessle (1926-2007).

KULTUR

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön …”

Bengt Berg

2017-10-04

Gustaf Fröding tillhör de i bästa mening klassiska svenska diktarna. Trots hans relativt korta levnad (1860–1911) och den mycket begränsade skaparperioden kunde han ändå åstadkomma så många både till form och innehåll vitt skilda dikter. Ibland folkligt humoristiska på rimmad värmländska, ibland sökande, filosofiska eller helt enkelt galna dikter, som tillkom under hans sjukdomsperiod. Bland Frödings dikter finns också dikter med stort socialt och politiskt patos, till exempel den skoningslösa Den gamla, goda tiden.