logo

DEBATT

Hemmasittare är föräldrarnas ansvar

2017-04-05

Ena dagen läser vi att 1.700 elever inte går i skolan. Nästa dag är siffran 20.000 elever. Gruppen kallas hemmasittare och avser elever som, utan giltig anledning, är helt frånvarande från skolan minst tre till fyra veckor i rad. 
Hemmasittarna ska skiljas från skolk, då ofta barnet försöker dölja från föräldrarna att det inte går till skolan. I den första gruppen vet föräldrarna att barnet är hemma, men avsvär sig ansvaret att konsekvent se till att det är i skolan. 
Ansvaret läggs huvudsakligen på skolan och de sociala myndigheterna eftersom man resonerar att denna frånvaro kan kopplas till att barnet inte mår bra, vilket inte alls behöver innebära att samverkansarbetet mellan skola och sociala myndigheter, eller andra aktörer, brister. 
Per automatik tycks man tänka att eleven inte getts tillräckligt med stöd och att inte fått den hjälp den har rätt till.

Stöd tycks förstärka problemet
Min erfarenhet är att man snarare ger massor av stöd, vilket bara tycks förstärka problemet ytterligare eftersom man konstaterar att hemmasittarna blir fler för varje läsår. 
Skolverket menar till och med att antalet elever som är hemma hela läsår ökar. Är inte det tillräckligt bevis för att man är helt fel ute? Man ägnar sig alltså åt fokusförskjutande verksamhet och lägger ansvaret där det inte hör hemma, nämligen i skolan. Det är som om själva ansvarsbiten också har blivit ”hemmasittare”. 
Oavsett antal hemmasittare förkunnas fenomenet med en säkerhet som om det vore något att oroas över. Något som man från skolans sida måste utreda och åtgärda. Det man i stället kan behöva fundera över är om det över huvud taget kan finnas något som kan kallas ”hemmasittare” i skolan. Eller om det bara är ett uttryck för ytterligare en fokusförskjutande aktivitet i skolans värld? 
Att vara hemmasittare måste per definition vara en paradox. Man kan väl inte vara en hemmasittare i skolan lika lite som man kan vara en ”skolsittare” hemma. Vad vi ”vuxna” ständigt hittar på! 

En avvikelse som inte alls finns
På våren 2016 lyftes ämnet hemmasittare fram på en konferens där problemet belystes utifrån en mängd olika teoretiska och praktiska synvinklar. Skolpersonal fick ”träffa landets samlade expertis på området”. Vilket område? Vilken expertis? Man är väl inte expert bara för att man går med på och söker intressegöra och hantera en avvikelse som inte alls finns. 
Problemet med så kallade hemmasittare är snarare en konstruktion, ett uttryck för vuxen fåfänga och fokusförskjutning. Möjligen kan man här också tala om en oproffsig medberoendeproblematik eftersom det snarare tycks öka än minska. Om man således inte låter föräldrar och berörd elev ta ansvar för att den senare uteblir från sin undervisning, utan överlämnar det till skolpersonal att lösa genom olika underminerande åtgärder kan det vara fråga om ett medberoende. 
Ett medberoende som inte får blandas ihop med skolpersonalens pedagogiska och yrkesmässiga kompetens, en association som felaktigt får oss att tro att skolan missat sitt ansvar om eleven mår så pass dåligt så att den inte lyckas uppnå målen. 

Beteendet är helt oacceptabelt
Om man därför inte omedelbart konfronterar elev och föräldrar med att beteendet är helt oacceptabelt, så tydliggör det skolpersonalens vanmakt. Och då ska man tala om den vanmakten och inte intressegöra en avvikelse som inte finns eftersom det faktiskt är allmän obligatorisk skolplikt i Sverige. 
Har man glömt bort det privilegiet med därtill hörande elev- och föräldraansvar?! 
Har man inte det i ständigt fokus, som motiverande drivkraft, kommer detta fokusförskjutande fenomen bara accelerera nedåt i fortsatt negativ spiral. Det vill säga öka i omfattning, något vi redan ser tydliga bevis på. 

Förvärrar situationen ytterligare
Till och med Skolverket konstaterar alltså att antalet elever som är hemma hela läsår ökar. Det är ungefär lika många flickor som pojkar som är hemmasittare. Att tjänstvilligt därför bjuda på en massa ”nya” teoretiska och metodanpassade förhållningssätt, visavi en ofrånkomlig plikt som inskränkts till en avvikelse, förvirrar och förvärrar bara situationen ytterligare. Man kommer längre och längre bort från att med auktoritet tala om vad som faktiskt gäller med tanke på elevens närvaro och dennes skyldighet att leva upp till de skolplikt- och kunskapsmässiga förväntningar och krav som rättmätigt kan, och ska, ställas på honom eller henne i vetgirighetens namn. 
Att vara följsam och bjuda på att ta lite tillrättavisningar från skolpersonal är nog inget som föräldrar allmänt viker undan för med tanke på deras barns oemotståndliga behov att vilja lära, utvecklas och vara med sina skolkamrater under hela den obligatoriska skoldagen/tiden. 
Tveklöst kan man därför bara instämma i Horace Engdahls visdomsord att: ”Det finns ingenting så buffligt som bristande auktoritet”.
 

Thomas Silfving

DEBATT

Myrdal: Hög tid att skriva klartext

Jan Myrdal

2017-10-13

Efter 2017 års bokmässa i Göteborg och det oartikulerade hojtandet om fascism från det som just nu kallar sig vänster i Sverige som i andra liknande stater blir det nödvändigt skriva tydligt.

Den handfull som i Göteborg marscherade med sköldar och fanor som nordisk motståndsrörelse var politiskt ingen intressant grupp. Den var heller ingen verklig social fara som kriminella och samhällshotande MC-gäng eller verkliga förortsklaner är. Sköldbärarna i Göteborg var realpolitiskt mer betydelselösa än ens lindholmarna på sin tid. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Gillar Hultqvist kärnvapen på svenskt territorium?

Torbjörn Wikland

2017-10-10

Jag har med stort intresse läst vad USA:s försvarsminister James Mattis skrev till Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist den 25 augusti. Nato, säger han, kommer inte att förnya ”Enhanced Opportunities Program” (EOP) för Sveriges del om Sverige slutgiltigt skriver under (ratificerar) FN-konventionen om kärnvapenförbud. EOP kallas i etablerade media också för guldkortet till Nato. Det är en slags klapp på axeln till stater som är väldigt lojala mot Nato och därför bl.a. tillåter Sverige att sitta med vid olika förhandlingsmöten inom Nato. Det skriver Torbjörn Wikland.

DEBATT

Mörkläggningen i Göteborg

Stefan Lindgren

2017-10-02

500 anhängare av Nordiska motstståndsrörelsen tycks ha fått hela det etablerade Sverige att go bananas och kräva att den grundlagsstadgade demonstrationsrätten avskaffas.

Det som utspelats i Göteborg i helgen och det som allmänheten matats med i ett år har ju ingen relevans för människors verkliga problem utan fungerar som en massiv mörkläggning. Det skriver Stefan Lindgren.

DEBATT

Katalonien i historiens vägskäl

Erik Persson

2017-10-02

Utanför hus nummer 180 på gatan Carrer Casp, bara några kvarter från Gaudís kyrka Sagrada Família, har tusentals Barcelonabor plötsligt samlats. Med sina kroppar blockerar de vägen fullständigt. Inne i byggnaden har ledningen för de katalanska vänsterseparatisterna Candidatura d’Unitat Popular stängt in sig. Den spanska militärpolisiära styrkan Guardia Civil, beväpnade och iförda rånarluvor, är nämligen här för att göra en husrannsakan och sannolikt gripanden.

Det är den tjugonde september tjugohundrasjutton.