logo

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

I Järnverket har Torsten Jurell installerat en fiktiv kringresande skugg- och marionetteater. Ensembler i glaserat porslin i olika format och skepnader väntar... Foto: Torsten Jurell.

2018-08-01

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer.

Konsthallen är inrymd i det gamla järnverket i Koppardalen varifrån ståltillverkningen flyttades i mitten av 1950-talet.

Avesta kommun köpte verket 1986 (260 000 kvm yta) och flera av industrilokalerna har rustats upp. På 1990-talet inledde kommunen en kultursatsning vilket fick till följd att konsthallen Avesta Art startade 1995 i delar av den gamla hyttan. Verket är ett interaktivt industrimuseum och konsthall som inrymts i den restaurerade hyttan.

Nu har Avesta Art slagit upp portarna för den sjuttonde utställningen av samtida konst.

I år är Illusion samlingsbegreppet för de tretton medverkande konstnärerna.

”För många för begreppet illusion tankarna till trollkonstnärer och illusionister. Även om de 13 deltagande konstnärerna inte har för avsikt att vare sig lura eller bedra mer än öga och sinne, så utgör deras konst annorlunda sätt att se omgivningen och dess verklighet. Och betraktaren måste förhålla sig till om det kan vara sant eller falskt”, står det skrivet i Avesta Arts programblad.

Eller, som Torsten Jurell, en av de 13 konstnärerna uttrycker det:

– Jag mixar glaserade porslins- och stengodsfigurer med digitalt styrda mekaniska konstruktioner för rörelse, ljus och ljud där betraktaren erbjuds annorlunda visuella ingångar till fantasin. Mina skulpturer blir tidlösa aktörer – androgyna världsmedborgare. I mitt skapande möts bilden av vad som ”synes vara”, själva ”illusionen” och vad som verkligen är.

Avesta är ett exempel på när en kommun tar kamp för sin överlevnad och tar fasta på sin historia. För att citera Jordi Arkö som talade vid invigningen av utställningen den 19 maj och som har arbetat som konstkonsulent under många år i Dalarna:

”När nedläggningar av gruvor och industriorter också kom att drabba oss, så åkte ett flertal delegationer från kommuner och museer till Wales och Ruhrområdet för att inhämta inspiration och kunskap kring omvandling från industri till kulturhistoria och konst. Det gamla nedlagda järnverket här i Avesta med enorma, tomma, övergivna lokaler blev just sådana projekt för Avesta, Bergslagen och södra Dalarna. I Siljansbygden tog man vara på ett stort övergivet kalkbrott och gjorde en opera och konserterna som fick namnet Dalhalla.”

Utställningen, lokalerna, Dalälven – allt smälter samman till en upplevelse utan dess like, en utflykt för sommaren som man sent glömmer.

"Aktör" (detalj) i glaserat stengods och porslin. Sedan många år arbetar Jurell i Jingdezhen i Kina, platsen för porslinets födelse. Foto: Avesta Art.

---

Medverkande konstnärer: Christian Andersson, Natalia Batista, Malin Bobeck Tadaa, Tommaso Bonaventura, Karin Ehrnberger, Ann Eringstam, Helga Härenstam, Åsa Jungnelius, Torsten Jurell, Tove Kjellmark, Haruko Maeda, Markus Kåhre, OLEK.

Eva Wernlid

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn.