logo

KULTUR

Illustratören som även fann sitt språk som novellist

Carl har varit serietecknare sedan länge och kan nu också kalla sig novellist efter att ha givit ut en novellsamling i december förra året. Foto Louise Bjerkesjö

2018-03-23

Hade Carl Krantz mot förmodan haft ett visitkort sedan tidigare hade det stått ”serier, illustration, korrektur”, som på sin hemsida.  Sedan december kan han numera addera även ”novellist” efter hans debut som textförfattare med novellsamlingen ”Stationen är obemannad – 14 osannolika historier och 1 lögn”. Och det kan bara vara början på fler skrivna texter, i framtidsplanerna finns idéer både till novellsamlingar och roman.
Men han kommer aldrig att sluta teckna. Carl Krantz känner sig hemma i båda uttrycksformerna, både som illustratör och tecknare, samt som författare.

Carl Krantz bor tillsammans med flickvännen Hannah i Malmö och studerar på grafisk restaureringslinje på Konservatorskolan i Köpenhamn. Meningen är att han ska bli färdig papperskonservator om ett och ett halvt år.

- Jag är mer i Danmark än i Sverige just nu, säger han.

Men det är framför allt som illustratör av serien Eviggeten som läsarna av FiB/K har lärt känna honom. Att illustrera började väldigt tidigt.

- Det kanske är klassiskt att säga, men jag har alltid ritat. Efter gymnasiet var jag så skoltrött så min syokonsulent föreslog att jag skulle läsa konst. Så då gjorde jag det i ett och ett halvt år ungefär. Men det var mer målning än teckning.

Carl Krantz håller på med många olika saker i sitt kulturutövande, sitt kreativa skapande.

- Jag har svårt att bestämma mig om jag ska presentera mig själv som i första hand tecknare, illustratör, satiriker, konservator eller författare. Jag är väldigt splittrad i min kreativitet! Men det är det som funkar bäst för mig.

Det låter fantastiskt härligt!
- Ja, det är det. I alla fall från och till. Jag ska inte klaga.

Att vara kreativ frilansare och leva under de omständigheterna det för med sig idag, hur får du ihop hela pusslet?
- Det går. Jag kombinerar det med andra jobb. Och just nu pluggar jag dessutom så då har jag CSN. När jag tidigare inte pluggat så har jag jobbat, under en ganska lång period exempelvis som truckförare. Det var inte så inspirerande, men så lyckades jag få jobb på en konsthall. Efter det har jag i mångt och mycket varit kvar och jobbat inom kultursektorn, vilket jag tycker är skönt. Det inspirerar mig i mitt andra arbete också. Just nu jobbar jag på bibliotek.

Han bär alltid med sig sin kreativitet. Noterar i ett eller flera anteckningsblock. Det är snarare så att han får stänga av den för att ”den kan skena iväg”. Det gäller att begränsa sig, säger Carl, för att kunna må bra också.

Han har utvecklat snabbheten med åren. 

- Jag minns vad min handledare sa på slutet när jag pluggade ”serie- och bildberättarprogrammet” på högskolan i Gävle. Han gillade inte min teckningsstil. Han var väldigt mycket för att man skulle teckna rätt perspektiv och det är inte min grej. Han sa ”ja du Carl, du är inte en särskilt duktig tecknare, men du har blivit en väldigt snabb sådan”.

Även om Carl har många projekt så hinner han med sitt liv ”ganska bra” på grund av snabbheten och utan att ha höga trösklar för att sätta igång.

När kom Eviggeten till dig?
- Jag hade länge velat göra någon satir eftersom jag var intresserad av politik. 2012 kom idén till Eviggeten medan jag pluggade kulturentreprenörskap i Tidaholm. Där tyckte min handledare att jag skulle utveckla min idé. Den kom från en dum ordvits och att det skulle vara en get som skulle kommentera olika händelser. Och sedan växte det.

Eviggeten kom från hans politiska medvetenhet och ”politiska frustration”. Och humorn är något som Carl Krantz har med sig i stort sett i allt han gör och skapar.

- Jag tycker att humorn är ett kraftigt redskap för att berätta något. 

En spegel av dig som person?
- Ja, det kanske man kan säga. Jag har nog alltid gjort så med allt egentligen. Har kanske inte tänkt på det själv, men det stämmer nog. Allt blir lättare för andra att ta in om det läggs fram humoristiskt.

Det stämmer ju även med den novell som FiB/K nu publicerar och som ingår i din nya novellsamling. Det ligger ett skratt bakom tragiken.
- Det är ett roligt sätt att berätta. Jag tycker själv om sådana som berättar med humor. Ibland känns det som om det blir ”mer sant” om det är lite tragikomiskt.

En gång i tiden gjorde Carl filosofiska serier som publicerades i olika antologier, som han själv betecknar som ”tunga”. De tog mer energi att göra och blev inte ”jättebra”, tycker han själv. Med humor blir det mer som den han är.

Kommer du hålla fast vid Eviggeten?
- Jag har tänkt på det och svaret blir ”ja”, jag tänker hålla fast vid Eviggeten. Så länge jag tycker det är roligt och så länge jag tycker att den berättar någonting som andra kanske inte berättar.

Det är samma som med dina karikatyrer som du illustrerar FiB/K satir med. De bär ditt signum.
- Kul att du tycker det. Särskilt om mina karikatyrer som min handledare, han som inte gillade min stil, sa att jag aldrig skulle kunna göra! Jag blev bara arg när han sa det.

Sitt politiska engagemang har han haft sedan uppväxten. Insikten kom från föräldrarna.

- Jag är fostrad i en socialistisk tradition av båda mina föräldrar. Speciellt min far har alltid reagerat väldigt negativt på orättvisor. Klassiskt arbetarperspektiv. Jag är uppväxt med det klassperspektivet och som äldre ser man även andra orättvisor. Det är en triggerpunkt som jag inte tål.

- Det är tufft idag att få in pengar som frilansande illustratör. ETC betalar vad de förmår och diverse tidningar som har ett politiskt perspektiv köper ibland illustrationer. Även mindre lokaltidningar.

- Sedan har jag en del andra uppdrag, som att göra logotyper till företag. Lite grafisk design och affischer. senast gjorde jag en tecknad serie kring lönesättning för Kalmar landsting!

Eviggeten har också kommit ut i bokform, de första 99 trycktes med titeln ”Inte helt hundra”.

Och nu i december kom så novellsamlingen ”Stationen är obemannad – 14 osannolika historier och 1 lögn”. Tryckt med stöd och publicerad av Stiftelsen Längmanska Kulturfonden med illustrationer av Martin Piazzolla.

- Det är en samling med 15 olika noveller, samtliga självupplevda utom en. De handlar om samhällets utkanter med individfokus. Tanken är att de ska berätta något om det samhälle vi lever i och särskilt livet utanför städerna. Samtidigt som det ska vara roligt.

Konceptet att allt skulle vara självupplevt utom en fick han från trubaduren Lars Demian.

- Jag tyckte det var så intressant. Det gör att man börjar fundera på vad som är sant och vad som inte är det. Om man vet att det mesta är sant, så blir sanningshalten på något vis nästan högre än om man säger att allt är sant.

Novellerna är både nyskrivna och äldre, den äldsta är nästan tio år gammal. De flesta handlar om en uppväxt på landet och möten med olika myndigheter. Den första novellen han skrev är den som FiB/K publicerar och handlar om en 14 år gammal händelse.

- Det var då jag började samla på osannolika händelser. Men den största delen är faktiskt skriven på tåget till och från Köpenhamn under hösten.

Utmaningen har varit ovanan vid mediet, att skriva istället för att teckna. Flickvännen Hannah anställdes som korrekturläsare och redaktör. Och nu när boken är skriven och tryckt så kan det mycket väl komma mer från Carl Krantz.

- Jag tycker att jag hittat mitt eget språk. Det här är nog bara början. Jag har idéer för framtida skriftliga projekt. Men de ligger i vaggan än, de törs jag inte prata om. Det kan bli både noveller eller roman.

Och han har redan börjat.

- De första orden är redan skrivna. Det var roligt att skriva novellsamlingen och jag har fått mycket positiv respons. Då är det lätt att dra igång nya projekt.

Han bär alltid med sig sin kreativitet. Noterar i ett eller flera anteckningsblock. Foto Louise Bjerkesjö.


Teckna en prenumeration på FiB/K här

Jan Bjerkesjö

KULTUR

Alex Schulman far med osanning i nya boken!

Mats Parner

Alex Schulman har gått för långt i den nya boken Bränn alla mina brev anser litteraturkritikern Mats Parner. Han ändrar datum på viktiga händelser så att det blir förtal av avlidna. Och frågan man ställer sig är vad som är sant i boken om hans morfar Sven Stolpe och mormor Karin?

KULTUR

Så stöttade DN:s kulturredaktion Kulturprofilen!

Idag inleds rättegången mot Kulturprofilen i hovrätten i Stockholm. Det är inte bara Svenska Akademien som stöttat honom. Även några av landets största kulturredaktioner har krattat manegen åt honom. Här skriver en person som har haft stor insyn i det outtalade samarbetet mellan Kulturprofilens Forum och landets största kulturredaktioner. Läs om hur redaktionerna "sponsrat" Kulturprofilen och hans scen Forum. 

KULTUR

Fanny å Farmor

Ett inlägg under pågående valrörelse av Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

KULTUR

Musikaliskt mirakel

Margareta Zetterström

När Bach gjorde det inledande preludiet i Das Wohltemperierte Klavier spelbart för alla gläntade han på dörren till musikens underbara värld. Det menar författaren och översättaren Margareta Zetterström.