logo

REPORTAGE

Inifrån ett belägrat Nordkorea

2017-09-15

I augusti inledde USA och Sydkorea omfattande militärövningar mot Nordkorea. Nordkorea svarade med att provskjuta raketer, däribland en interkontinental missil. FN:s säkerhetsråd beslutade enhälligt om skärpta sanktioner mot Nordkorea, som väntas drabba utrikeshandeln hårt. Landet svarade med en ny provskjutning – över Japan (fast högt uppe i rymden). FiB/K:s medarbetare Christer Lundgren besökte Nordkorea två veckor i augusti, medan konflikten tillspetsades. Här berättar han om sina intryck.

Jag besöker Nordkorea med en grupp resenärer från Svensk-Koreanska föreningen. Vi är där för att se landet med egna ögon och för att delta i en internationell festival till stöd för Koreas fred och självständighet.

Från Peking anländer vi till Pyongyangs nybyggda moderna flygplats. Det är den första stora förändring jag noterar efter mitt senaste besök för fem år sedan. Första gången jag såg Nordkorea var 1983. Sedan dess har jag varit där flera gånger. Varje gång har jag sett förändringar, men aldrig så stora och påtagliga som nu. Fem år med Kim Jong Un vid makten har varit fem år av snabb utveckling.

Huvudstaden Pyongyang, med 2-3 miljoner invånare, är vacker, ren och välskött. Den har många nybyggda bostadshus i pastellfärger – upp till 70 våningar höga – som reser sig mot himlen med fantasirik arkitektur. 

Vi hälsar på hos en familj på Miraegatan – ett bostadsområde med 1100 stora lägenheter speciellt för vetenskapsmän, forskare och tekniker, uppfört 2015, på bara ett år.

– Här bor min man och jag, vår dotter och min mans mor. Staten tillhandahåller lägenheten gratis. Vi har fått den för att min man är ingenjör. Vår regering lägger stor vikt vid teknik och vetenskap, berättar frun som tar emot. 

Men strömavbrott förekommer. Elförsörjningen i huvudstaden är ännu inte tillräckligt stabil, medger vår guide Kang Jin Ho efter att vi sagt farväl till värdfamiljen.

I trafiken dominerar kollektiva transportmedel: tunnelbana, spårvagnar och trådbussar. Nytt är det stora antalet taxibilar, men privatbilismen hålls tillbaka. Var och varannan människa har mobiltelefon; abonnemang är mycket billigt.

Fler storslagna byggnader har uppförts efter mitt senaste besök: På Okryu barnsjukhus visar man stolt upp sin magnetröntgenapparat, en Siemens trots sanktionerna. Men hur ofta den används förblir oklart. Vi ser också Ryukyong ögonsjukhus, Vetenskap-teknik-komplexet och det nya museet över Koreakriget (1950-53), ”det segerrika kriget för fäderneslandets befrielse”. 

I den jättelika vattenparken Munsu kopplar tusentals människor av med bad och vattenlekar. I fotbollsskolan intill den gigantiska 1 maj-stadion fostras fotbollsspelare i världsklass. (De 14-åriga tjejerna tog nyligen hem guldpokalen i Norway Cup 2017 med en målkvot på 43-0.) 

Stora resurser investeras i huvudstaden, landets stolthet, men utvecklingen är inte begränsad dit. I staden Kaesong nära demarkationslinjen mot södra Korea, noterar vi att solceller i stor omfattning bidrar till elförsörjningen. Vi ser dem på balkonger i höghusen, på lyktstolpar för gatubelysning och ute bland risfälten vi passerar.  Elcyklar är inte ovanliga.

Städer, samhällen och byar i hela landet har utvecklats under de senaste fem åren, med välbyggda hus och förstärkt infrastruktur. Rapporter bekräftar att jordbruket har effektiviserats och livsmedelsproduktionen breddats, men torka reducerade årets spannmålsskörd. En omfattande skogsvårdskampanj pågår.

Vi flyger till Samjiyon och övernattar på Pegaebong hotell där lokala skolbarn tar emot med en avancerad kvällskonsert. På det mytomspunna berget Paektusan på gränsen mot Kina påminns vi om den 15 år långa gerillakamp mot den japanska kolonialmakten, som leddes till seger av president Kim Il Sung 1945. 

USA har aldrig gett upp sin ambition att överta den forna kolonialmakten Japans roll som herre över hela Koreahalvön – och att lägga beslag på Nordkoreas rika mineraltillgångar.

Alla hus, städer och byar har byggts efter den totala ödeläggelsen under kriget 1950-53, då USA bombade Pyongyang och alla andra städer och samhällen i norra Korea bokstavligen till grus och aska, bombade dammar för att dränka jordbruksområden och hundratusentals människor. Efter kriget har USA envetet vägrat sluta fred med Demokratiska Folkrepubliken Korea.

– Länge försökte vi förmå USA att underteckna ett fredsavtal och göra Koreahalvön till en kärnvapenfri zon. Efter att den vägen visat sig fruktlös, beslöt vi att bygga upp ett avskräckande kärnvapenförsvar, förklarar Kim Kyong Chol, chef för den vänskapsorganisation i Pyongyang som är vår värd.

– Vi bygger välfärden samtidigt som vi stärker försvaret med avskräckande kärnvapenkapacitet. Det är den dubbla strategi som Kim Jong Un lade fast 2012. Syftet är att säkra fred och avspänning på Koreahalvön. Vi vill undgå det öde som drabbat Irak, Libyen och andra länder.

USA-imperialisterna, som aldrig respekterat andra länders suveränitet, ser denna inställning som hotfull. Det nordkoreanska exemplet hotar den imperialistiska världsordningen. Därför säger man att Nordkorea hotar världsfreden.

Vårt möte med Nordkorea kontrasterar skarpt mot den bild som västerländska massmedia håller fram: Militärparader med robotliknande marscherande människor, artilleriövningar och raketuppskjutningar, nyhetsuppläsare med ett för västerlänningar främmande sätt att förmedla sina budskap, svältande undernärda barn på landsbygden (ofta gamla bilder). Visst, sådant är också en del av verkligheten, men ensidigheten är desinformation, den är avhumaniserande, den är krigsförberedande.

Nordkorea är ett välorganiserat samhälle, där människor uppmanas att stödja och hjälpa varandra, som en stor familj. Det är ett samhälle med barndaghem, tolvårig obligatorisk skolgång, gratis utbildning på alla nivåer, avancerad forskning och teknik, gratis sjukvård, bostäder och jobb åt alla. En dröm för många människor i Asien, Afrika och Latinamerika.

Ett starkt intryck är att koreanerna inte är nedslagna av sanktionerna och svårigheterna. Vi möter ingen uppgivenhet och defaitism. De koreaner jag möter präglas av stark optimism, framtidstro och segervisshet. Men under ytan finns en vrede över att stora länder som Ryssland och Kina, som själva utsätts för USA:s sanktioner och hot, inte går emot sanktionspolitiken, inte ens lägger ned sin röst i säkerhetsrådet, utan aktivt stödjer USA:s fientliga politik mot Korea. 

Man minns hur världssamfundet vid den internationella fredskonferensen i Haag 1905 vägrade lyssna till Koreas vädjanden om stöd mot Japans erövringsförsök. 

Man minns hur USA 1950 manipulerade FN:s säkerhetsråd och sedan genomförde Koreakriget under FN:s fana. 
Nu har Nordkorea den styrka, medvetenhet och beslutsamhet och den starka enighet som krävs för att kunna försvara landets suveränitet mot världens mäktigaste militärmakt, världens rovgirigaste plundrare. Man försäkrar: det koreanska folket kommer aldrig mer att låta sig förslavas. Det är en källa till stolthet.

Som svensk kunde jag inte underlåta att fråga mig varför Sverige i säkerhetsrådet och i andra sammanhang ger sitt oreserverade stöd till USA:s sanktionspolitik och president Trumps uttalade hot om krig. Varför vill Sverige rasera välfärden för det nordkoreanska folket? 

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS


 

Christer Lundgren

REPORTAGE

Myller av liv i ett slumrande brukssamhälle

Agnes Käll

2017-12-15

En lördagskväll i den sörmländska bruksorten Hälleforsnäs visas Metropolitans uppsättning av Trollflöjten på bio. Operalivekonceptet, som förvandlar Folkets hus till en scen i föreställningen, drar fullt hus nästan varje gång. Hur kommer det sig att den folkliga kulturen har överlevt förlusten av det bruk som tjänade samhället i över trehundra år? En önskan att fånga ”bruksandan” slutar i en mindre odyssé när Agnes Käll och Eva Wernlid utforskar lokalsamhället.

REPORTAGE

Hur står det till med Socialdemokraternas alliansfrihet?

Mårten Färlin

2017-11-13

Den militära alliansfriheten ligger fast. Det påstår Socialdemokraterna. Men frågan är om alla partimedlemmar verkligen håller med. Hur enigt är egentligen partiet om Peter Hultqvists försvarspolitiska linje?

REPORTAGE

"Den skånska marken är plöjd, harvad och sådd"

Mårten Färlin

2017-10-26

I förra delen av "Varför Hässleholm?" träffade vi stensättaren Johan Andersson. Trettiotvååringen är en typisk sverigedemokrat. Han har jobb, men ingen högre utbildning. Han är kritisk mot den förda flyktingpolitiken, känner misstro mot politiker och är generellt missnöjd med den svenska demokratin. Han känner sig något mindre trygg än vad som är vanligt bland svenskar. 

Dags för den avslutande tredje delen i FiB/K:s serie om SD-fästet Hässleholm.

REPORTAGE

"Sverige måste snabbt ratificera FN-avtalet om kärnvapenstopp"

Jan Bjerkesjö

2017-10-19

Sten Sandberg, samordnare och initiativtagare till Nätverket mot Nato Gotland, är starkt kritisk till att Natosoldater och trupper deltog i krigsövningen Aurora 17 på Gotland.

- Jag är för ett starkt försvar av Sverige och Gotland och det är bra att försvaret övar regelbundet. Men det ska enbart vara svenska soldater som deltar på svensk mark, gärna i kombination med civilförsvaret.