logo

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Bild: Carl Krantz

2018-07-24

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. 

Svenska akademien har förvisso sedan grundandet 1786 styrts av ledamöter med varierande snille och med smak som skulle kunna väcka dubier hos många. Men vilket snille som smakar vad är svårt att utröna, vad som sägs och görs under de möten Akademien har är en hemlighet lika väl förborgad som Frimurarnas tvättstugeschema. Endast de för pressen och den nyfikna populasen välsignade läckorna, där snillen som inte gillar andra snillen pratar lite bredvid munnen, ger oss inte fullt så snillrikt smakfulla en vink om det som sker. 

Alltnog började Svenska akademien redan när den instiftades med dess största historiska skandal! Samtidens största snille som dessutom hade smak - om än mest för la dolce vita, dåligt hembränt och skuldsättning - blev inte invald! Carl Michael Bellman förbigicks nesligt trots att han förmodligen var sin samtids största språkbegåvning. Vilken taskig start för en akademi som skulle arbeta på svenska språkets ”renhet, styrka och höghet” att sidsteppa den som bäst av alla lät svenska språket som Pugh Rogefeldt skulle uttryckt det, ”bolla och rulla fram”. 
 
Grejen var väl den att invald blev man nog snarast efter samhällsställning, närhet till Gustav III och förmågan att monetärt bidra till sagde kungs militära och personliga infall. Fast någonstans långt inom mig gnager en tanke om att akademiens möten kanske hade varit lite mer lättsamma om Bellman valts in. 

All vår början bliver svår och redan 1795 blev akademien suspenderad av politiska skäl i två år. Efter nio år råkade således snillena i luven på varandra. Den dödsdömde och tillika yngste ledamoten Armfeldt uteslöts redan ett år tidigare. Visserligen återkallades uteslutningen när denne benådades bara för att uteslutas igen några år senare när han dömts till landsförvisning. Det du, Horace, kom inte och stick med någon vesen Kulturprofil, här var det tungt artilleri hela vägen! 

I början på 1810-talet förde akademien en lite tynande tillvaro, inget hände förrän 1834 då Bernhard von Beskow tillträdde som sekreterare och ruskade liv i den igen. Sen böljade det väl lite fram och tillbaka med engagemanget och populariteten. Allteftersom den svenska litteraturen utvecklades växte kritiken mot den i mångas ögon mossiga institutionen. 

Inte förrän Karlfeldt tog tag i det hela 1912 dammades akademien av och moderniserades lite. Innan dess hann man avverka den så kallade ”Hamilton-affären”. Henning Hamilton som var sekreterare blev påkommen med fingrarna i framförallt andras syltburkar och ombads vänligt men bestämt att avgå ”frivilligt”. Ingen gjorde någon hemlighet av att om han inte gjorde det så skulle han uteslutas, men för dramats skull höll Hamilton ut in i det sista. 

Förutom någon enstaka Salman Rushdie-affär då Kerstin Ekman och Lars Gyllensten slutade delta på mötena (de trodde förmodligen att man inte kunde avgå), så har akademiens arbete med SAOL och att utse litteraturpristagare åt Nobelprisstiftelsen fortgått fram till nu. Kan tänkas att den för-samlade menigheten har åsikter om både ordlistan och pristagarna (*host* Astrid Lindgren *host* ) men först nu när någon uppenbarligen stal någon annans hink i sandlådan rasade hela sandslottet! ”De aderton”, som heter så för att det var det antal som lät noblast att uttala, är nu mer decimerat till ett antal som man inte ens i akademien vet hur det ska sägas.  De kvarvarande ledamöterna liknas i media mest med ”the filthy few” och till och men självaste konungen har ingripit med full kraft! 

Så Svenska akademien, ”väx upp” är mitt råd och mitt tips är att jag inte är bitter men vitter! Snille är mitt mellannamn och smaken är nära nog Bellmansk! Redaktionen har min mail-adress!

Jan-Erik Back

KULTUR

Fanny å Farmor

Ett inlägg under pågående valrörelse av Kristina Eriksson och Hans-Magnus Meincke.

KULTUR

Musikaliskt mirakel

Margareta Zetterström

När Bach gjorde det inledande preludiet i Das Wohltemperierte Klavier spelbart för alla gläntade han på dörren till musikens underbara värld. Det menar författaren och översättaren Margareta Zetterström.

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.