logo

KULTUR

Jenny känner stolthet över att tillhöra arbetarlitteraturen

2017-08-24

Föreningen Arbetarskrivares ordförande är Jenny Wrangborg, kallskänka och poet. Våren 2010 kom hennes debut, diktsamlingen Kallskänken, som fick ett starkt genomslag och gav henne flera priser, som Stig Sjödinpriset, Spingostipendiet, Robespierrepriset, LO:s stora kulturpris och Gustaf Frödings stipendium.

Boken Kallskänken gavs ut 2010 och blev Jenny Wrangborgs genombrott. Det var hennes första egna bok efter att hon medverkat i ett antal antologier.

– Jag började skriva på en annan diktsamling först, som var väldigt spretig. Min kompis Olov i Malmö läste igenom det och lyfte ut dikten Kallskänken, som också blev titeln, och sa att ”det här borde du fokusera på. Här har du en historia".

Vi satte oss ned med Jenny Wrangborg på ett bullrigt café vid Slussen i Stockholm i början av maj månad för att prata om hennes skapande, om föreningen Arbetarskrivare, och om kanske livet i det stora hela.

Med Kallskänken kände Jenny att hon hittade en form som passade. Att bygga en historia runt det hon hade upplevt i restaurangköket. Genom boken vann hon både priser och stipendier.

– Jag blev väldigt chockad. Det var Daniel Suhonen som var redaktör och även om ett förlag var intresserat tyckte man inte att det fanns pengar att tjäna på poesi. Därför startades Kata förlag och vi tänkte att det kanske blir någon fackföreningstidning som recenserar den. Vi hade heller ingen riktig boklansering. Vi skickade ut recensionsexemplar, men utan recensionsdag. Och efterhand började den recenseras i allt fler tidningar och till slut, efter ett år, kom de stora tidningarnas recensioner. Jag var inte alls beredd på det.

Numera jobbar Jenny som kallskänka varannan helg och hoppar in extra på ett annat företag beroende på hur mycket skrivjobb hon har. 

Hur mycket lever du på ditt skrivande?
– Det går i perioder. Men i huvudsak lever jag på och av mitt skrivande – och på stipendium.

Ordförande för föreningen Arbetarskrivare
Sedan drygt ett år tillbaka är Jenny ordförande för föreningen Arbetarskrivare. Hon efterträdde Torgny Karnstedt. Medlem har hon varit sedan 2009. Redan 2010 satt hon med i styrelsen, men eftersom hennes bok Kallskänken kom ut då och tog mycket av hennes tid hann hon inte vara så aktiv. 

– När Torgny skulle avgå som ordförande var det dags att bi aktiverad igen. Det var då två år sedan min diktsamling Vad ska vi göra med varandra kom ut och jag tyckte att jag hade lite mer tid att lägga på föreningen.

Minns du varför du gick med från början?
– Även om föreningen hade funnits länge kände jag inte till den förrän jag blev värvad på ett möte där jag läste dikter. Jag tyckte genast att föreningen är viktig. Vi lyfter fram andra perspektiv på samhället än de rådande. Vi lyfter fram frågor om klass. Viktiga frågor. 

Vill påverka och förändra
Jenny vill på sitt sätt vara med och påverka och förändra samhället. Hon känner stolthet över att tillhöra arbetarlitteraturen, den traditionen och föreningen.

– Både för min egen och för föreningens skull vill jag vara med om förändringen och därför jobbar jag aktivt. Jag hoppas att det leder till att arbetarförfattare får mer uppmärksamhet och att klassfrågor lyfts fram.

Vad är arbetarlitteratur för dig?
– Historier om klassamhället, som också vill förändra de rådande strukturerna. 

När började du fundera i de tankegångarna? Redan som liten? Är du uppvuxen i den andan?
– När jag växte upp tyckte jag att många saker var väldigt orättvisa, men jag hade ingen tanke om varför det var så. Det var orättvist att vissa hade råd att åka på semester medan vi blev kvar i kvarteret. För vissa var det självklart att betala säsongsavgiften till fotbollen. I min familj var det inte så, även om vi aldrig pratade om politik hemma, utan om hur pengarna skulle räcka – vilket kan vara nog så politiskt. Varför det var så diskuterade vi inte.

Hittade orden via politiken
Jenny blev politiskt aktiv i Ung vänster och säger att hon därigenom kunde börja sätta ord på vad det var som var fel i samhället. 

– Det var inte mitt eget fel eller min familjs fel att vi inte hade råd. Samhället hade förändrats. Det är det jag har upplevt som jag dels har skrivit om, dels har blivit politiskt aktiv för att förändra.

Hur länge har du varit politiskt aktiv?
– Jag gick med i Ung vänster när jag var 16 år. Sedan dess har jag varit aktiv till och från på olika sätt. 

Hur ser du att arbetarlitteraturen kommer in i den förändringsvisionen?
– Jag tror att det finns en väldig kraft i dels att få andra att se samhället ur ett annat perspektiv, dels själv se att man inte är ensam. För mig har skrivandet varit mycket att upptäcka hur saker är, hur samhället fungerar och varför. Och att inse att man inte är ensam om att känna av klassamhället.

Läs hela intervjun i Folket i Bild nr 8

Teckna en prenumeration här

Du kan få ett gratis ex eller ge bort ett här

KAMPANJ! 3 NUMMER FÖR 50 KR! SWISHA 50 KR TILL 1232240356, SKRIV "KAMPANJ" OCH ADRESS

Jan Bjerkesjö

KULTUR

Arundhati Roy: ”Det vore idiotiskt att inte vara rädd”

Sigge Andersson

2017-10-18

Hur känns det att vara en stjärna kvittrar DN-tanten från scenen som dominerar FiB/K:s flygel av bokmässan, där FiB mittemot slagit upp sin monter och som en påminnelse om att hegemonin utmanas med en vepa där av en mun igenstängd med blixtlås öppnas upp. 
- Är jag en stjärna, det vill jag inte vara. Om jag är en stjärna vill jag att folk ser upp - man ska inte lita på stjärnor, svarar Arundhati Roy.

DN-tanten pratar mod och känslor, pratar rädsla - frågar om Roy är rädd, rädd för hatare, rädd för att framträda.
- Det vore idiotiskt att inte vara rädd, säger Roy lågmält.

KULTUR

Konstauktion: lägg ett bud på linoleumsnitt av Gun Kessle

Agnes Käll

2017-10-12

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under oktober ligger ute till försäljning är är ett signerat linoleumsnitt med titeln ”De landsteg i gryningen” (med motiv från Indien) av Gun Kessle (1926-2007).

KULTUR

”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön …”

Bengt Berg

2017-10-04

Gustaf Fröding tillhör de i bästa mening klassiska svenska diktarna. Trots hans relativt korta levnad (1860–1911) och den mycket begränsade skaparperioden kunde han ändå åstadkomma så många både till form och innehåll vitt skilda dikter. Ibland folkligt humoristiska på rimmad värmländska, ibland sökande, filosofiska eller helt enkelt galna dikter, som tillkom under hans sjukdomsperiod. Bland Frödings dikter finns också dikter med stort socialt och politiskt patos, till exempel den skoningslösa Den gamla, goda tiden.

KULTUR

Bokrecension: Alla de andra dagarna

Christer Lundgren

2017-10-03

Döden kan vara lätt som en fjäder eller tung som Taiberget, sa en kinesisk tänkare.
Ett cancerbesked skärper naturligt nog funderingarna kring liv och död.
Två kvinnor i min bekantskapskrets har med denna utgångspunkt skrivit ner sina betraktelser. Agneta Willans är den ena. Hon lever ännu. Den andra är den nu bortgångna Siv Öberg med boken Min död eller din – om en klasskamp.
Deras böcker är mycket olika.