logo

KULTUR

Kidnappningsindustrin

2017-03-24

Loretta Napoleoni
Fri Tanke förlag

Loretta Napoleoni följer penningströmmarna. Det är en utmärkt metod för att beskriva samhällsutvecklingar och orsakssamband, men svår. Officiella fakta på området saknas som regel. En stor del av berättelsen och helhetsbilden måste därför skapas genom att pussla ihop ett fåtal officiella uppgifter och intervjuer med involverade personer. Deras trovärdighet och vilja att yttra sig bygger på anonymitet och förtroende för författaren, som med åren har skaffat sig ett imponerande personligt nätverk. På det sättet har Napoleoni skrivit en trovärdig, spännande och skrämmande bild av vår tids människohandel. Att ”följa pengarna” gör utvecklingen begriplig.

Napoleoni börjar sin historia efter den 11 september 2001. De colombianska knarkkartellerna kunde inte längre tvätta vinster i amerikanska dollar utan gick över till euro och sökte nya vägar. Leveranserna gick via Guinea-Bissau, Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik med många smågrupper. En av dessa grupper kidnappade 32 européer år 2003, fick ut 5,5 miljoner euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida. 
Kidnappningar visade sig vara en bättre affär än knarksmuggling och spred sig över Mellanöstern och Afrika. Successivt utvecklades en extremt lönsam industri av människohandel som finansierade nya grupper av jihadister och kriminella – gränsdragningen är ofta oklar.

Denna varumarknad av människor skapades främst av Förenta staternas, Natos och Europas aggressionskrig. Länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Sudan och Mali bröts sönder av krig, bombningar och inbördeskrig. De blev ”failed states” utan fungerande statsapparat. Många människor förlorade sina hem och försörjningsmöjligheter och flydde från politiskt kaos och våldsamheter mot en förmodad bättre värld. De blev offer för cyniska människohandlare som utsatte dem för omänskliga umbäranden och stora risker.

Utvecklingen genomgick flera faser. Turister var lätta att kidnappa, men journalister och diplomater gav mer pengar i utbyte. De ansvariga i hemländerna, liksom medierna, höll i början tyst om riskerna. De ville inte skada turistindustrin eller oroa allmänheten. Men unga idealister, hjälpare och journalister var ofta okunniga om risker och lokala förhållanden och var därför lätta att kidnappa. Efter en tid höll sig turisterna borta och säkerheten höjdes för andra kategorier. Samtidigt uppstod nya möjligheter, som piratverksamheten i och utanför Somalias kust, och nya smågrupper började kidnappa i andra delar av kontinenten. 
Under senare år har ett starkt decentraliserat nätverk utvecklats i Mellanöstern och Nordafrika som vidarebefordrar stora människomassor norrut mot Europa. En mängd kriminella smågrupper opererar oberoende av varandra och blir allt svårare att bekämpa. Det finns inga stora gangstersyndikat eller maffiafamiljer att ta itu med. 
Det är känsligt för regeringar att förhandla om och betala ut lösensummor som finansierar kriminalitet och terrorism. De vill inte stå till svars för en verksamhet som, tillsammans med Förenta staternas stöd och kriminalitet, finansierar den terrorism som de säger sig bekämpa.

Industrin drivs inte av idealitet, ondska eller religion, utan av rent vinstintresse. Den är numera jämförbar med droghandeln i storlek och genererar årligen över en miljard euro till kriminella fickor. Såväl kidnappningarna som transportsträckorna har sina bestämda taxor. Den som inte har ett antal tusen dollar göre sig icke besvär. 

Åke Kilander

KULTUR

Bokrecension: På drift

Agneta Willans

2017-11-22

Marianne Lindberg De Geer är en person som de allra flesta av oss känner till, främst som konstnär –  bildkonstnär och skulptör – och som engagerad debattör. Nu får vi även lära känna henne som romanförfattare, när hon 71 år gammal debuterar med boken På drift; en titel som hon lånat från Jack Kerouacs beatnikklassiker.

KULTUR

Tiden blir synlig i Örebro

Carl Henrik Svenstedt

2017-11-20

Nu har filmen landat i gatan. Inte på gatan eller med väggar till duk, utan just mitt i gatan där du går. Ett nytt steg för filmkonsten som kanske inte heller du hade trott var möjligt. Men detta händer i Örebro. Mitt eget fönster mot ”den andra filmen” öppnades på 60-talet i målarnas ateljeer. Konstakademierna hade plötsligt blivit högskolor för den nya filmen, liksom för den nya musiken. Mick Jagger och David Bowie likaväl som Bruce Baillie och Gunvor Nelson var konstelever. Själv fick jag som ung konstvetare och journalist chansen av tidningen att genomkorsa Amerika 1968 på jakt efter  det som kallades The New American Cinema. Det skriver Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Ulf Lundkvist tecknar bilder av samtidens berättelser

Jan Bjerkesjö

2017-11-18

Han är serietecknare, konstnär och illustratör. Mest känd för de grovhuggna seriefigurerna ”Mannen med näsan” och ”Assar” på uppdrag av tidningarna ETC och DN. Hans bilder är en ständigt pågående ström av berättelser om samtiden, eller om en parallell värld i Nollberga. Han bär alltid anteckningsblocket med sig, en tät skog utanför tågfönstret som plötsligt öppnar sig för en sekund till en glänta där en liten pojke ensam spelar bandy på en frusen tjärn, blir en bild. 

KULTUR

Fjärran bilder av krig

Agnes Käll

2017-11-14

Ett besök vid utställningen Bilden av krig på Bonniers konsthall sätter igång en ström av självförebråelser hos skribenten. Tankarna mynnar ut i en uppgörelse med sin och den närmaste omgivningens ytlighet och förnekelse av vad som äger rum på avlägsna platser i världen.