logo

KULTUR

Kidnappningsindustrin

2017-03-24

Loretta Napoleoni
Fri Tanke förlag

Loretta Napoleoni följer penningströmmarna. Det är en utmärkt metod för att beskriva samhällsutvecklingar och orsakssamband, men svår. Officiella fakta på området saknas som regel. En stor del av berättelsen och helhetsbilden måste därför skapas genom att pussla ihop ett fåtal officiella uppgifter och intervjuer med involverade personer. Deras trovärdighet och vilja att yttra sig bygger på anonymitet och förtroende för författaren, som med åren har skaffat sig ett imponerande personligt nätverk. På det sättet har Napoleoni skrivit en trovärdig, spännande och skrämmande bild av vår tids människohandel. Att ”följa pengarna” gör utvecklingen begriplig.

Napoleoni börjar sin historia efter den 11 september 2001. De colombianska knarkkartellerna kunde inte längre tvätta vinster i amerikanska dollar utan gick över till euro och sökte nya vägar. Leveranserna gick via Guinea-Bissau, Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik med många smågrupper. En av dessa grupper kidnappade 32 européer år 2003, fick ut 5,5 miljoner euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida. 
Kidnappningar visade sig vara en bättre affär än knarksmuggling och spred sig över Mellanöstern och Afrika. Successivt utvecklades en extremt lönsam industri av människohandel som finansierade nya grupper av jihadister och kriminella – gränsdragningen är ofta oklar.

Denna varumarknad av människor skapades främst av Förenta staternas, Natos och Europas aggressionskrig. Länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Sudan och Mali bröts sönder av krig, bombningar och inbördeskrig. De blev ”failed states” utan fungerande statsapparat. Många människor förlorade sina hem och försörjningsmöjligheter och flydde från politiskt kaos och våldsamheter mot en förmodad bättre värld. De blev offer för cyniska människohandlare som utsatte dem för omänskliga umbäranden och stora risker.

Utvecklingen genomgick flera faser. Turister var lätta att kidnappa, men journalister och diplomater gav mer pengar i utbyte. De ansvariga i hemländerna, liksom medierna, höll i början tyst om riskerna. De ville inte skada turistindustrin eller oroa allmänheten. Men unga idealister, hjälpare och journalister var ofta okunniga om risker och lokala förhållanden och var därför lätta att kidnappa. Efter en tid höll sig turisterna borta och säkerheten höjdes för andra kategorier. Samtidigt uppstod nya möjligheter, som piratverksamheten i och utanför Somalias kust, och nya smågrupper började kidnappa i andra delar av kontinenten. 
Under senare år har ett starkt decentraliserat nätverk utvecklats i Mellanöstern och Nordafrika som vidarebefordrar stora människomassor norrut mot Europa. En mängd kriminella smågrupper opererar oberoende av varandra och blir allt svårare att bekämpa. Det finns inga stora gangstersyndikat eller maffiafamiljer att ta itu med. 
Det är känsligt för regeringar att förhandla om och betala ut lösensummor som finansierar kriminalitet och terrorism. De vill inte stå till svars för en verksamhet som, tillsammans med Förenta staternas stöd och kriminalitet, finansierar den terrorism som de säger sig bekämpa.

Industrin drivs inte av idealitet, ondska eller religion, utan av rent vinstintresse. Den är numera jämförbar med droghandeln i storlek och genererar årligen över en miljard euro till kriminella fickor. Såväl kidnappningarna som transportsträckorna har sina bestämda taxor. Den som inte har ett antal tusen dollar göre sig icke besvär. 

Åke Kilander

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.

KULTUR

Satir: Hoppet och klippet

Jan-Erik Back

2018-05-30

Livet kan vara bekymmersamt ibland. Särskilt tillkrånglat är det när det är mycken månad kvar i slutet på lönen. Av någon okänd anledning brukar det speciellt då finnas hundratals saker att betala medans kylskåpet innehåller ett kvarts paket härsket smör och en urklämd tub senap plus något oidentifierat som var menat som jobblunch två månader tidigare.

KULTUR

Två ting äro vita - oskuld och arsenik

Mats Parner

2018-05-28

En tidig sommarmorgon år 1851 avvek en 57-årig man av medellängd spårlöst från sitt hem i kungliga huvudstaden. Stockholmspolisen, som leddes av den nyutnämnde Wilhelm Stråle, engagerade sig per omgående i ärendet: husrannsakan genomdrevs, handlingar beslagtogs, förhör hölls med de närmast berörda och en rad tänkbara flyktvägar kartlades.