logo

KULTUR

Kidnappningsindustrin

2017-03-24

Loretta Napoleoni
Fri Tanke förlag

Loretta Napoleoni följer penningströmmarna. Det är en utmärkt metod för att beskriva samhällsutvecklingar och orsakssamband, men svår. Officiella fakta på området saknas som regel. En stor del av berättelsen och helhetsbilden måste därför skapas genom att pussla ihop ett fåtal officiella uppgifter och intervjuer med involverade personer. Deras trovärdighet och vilja att yttra sig bygger på anonymitet och förtroende för författaren, som med åren har skaffat sig ett imponerande personligt nätverk. På det sättet har Napoleoni skrivit en trovärdig, spännande och skrämmande bild av vår tids människohandel. Att ”följa pengarna” gör utvecklingen begriplig.

Napoleoni börjar sin historia efter den 11 september 2001. De colombianska knarkkartellerna kunde inte längre tvätta vinster i amerikanska dollar utan gick över till euro och sökte nya vägar. Leveranserna gick via Guinea-Bissau, Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik med många smågrupper. En av dessa grupper kidnappade 32 européer år 2003, fick ut 5,5 miljoner euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida. 
Kidnappningar visade sig vara en bättre affär än knarksmuggling och spred sig över Mellanöstern och Afrika. Successivt utvecklades en extremt lönsam industri av människohandel som finansierade nya grupper av jihadister och kriminella – gränsdragningen är ofta oklar.

Denna varumarknad av människor skapades främst av Förenta staternas, Natos och Europas aggressionskrig. Länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Sudan och Mali bröts sönder av krig, bombningar och inbördeskrig. De blev ”failed states” utan fungerande statsapparat. Många människor förlorade sina hem och försörjningsmöjligheter och flydde från politiskt kaos och våldsamheter mot en förmodad bättre värld. De blev offer för cyniska människohandlare som utsatte dem för omänskliga umbäranden och stora risker.

Utvecklingen genomgick flera faser. Turister var lätta att kidnappa, men journalister och diplomater gav mer pengar i utbyte. De ansvariga i hemländerna, liksom medierna, höll i början tyst om riskerna. De ville inte skada turistindustrin eller oroa allmänheten. Men unga idealister, hjälpare och journalister var ofta okunniga om risker och lokala förhållanden och var därför lätta att kidnappa. Efter en tid höll sig turisterna borta och säkerheten höjdes för andra kategorier. Samtidigt uppstod nya möjligheter, som piratverksamheten i och utanför Somalias kust, och nya smågrupper började kidnappa i andra delar av kontinenten. 
Under senare år har ett starkt decentraliserat nätverk utvecklats i Mellanöstern och Nordafrika som vidarebefordrar stora människomassor norrut mot Europa. En mängd kriminella smågrupper opererar oberoende av varandra och blir allt svårare att bekämpa. Det finns inga stora gangstersyndikat eller maffiafamiljer att ta itu med. 
Det är känsligt för regeringar att förhandla om och betala ut lösensummor som finansierar kriminalitet och terrorism. De vill inte stå till svars för en verksamhet som, tillsammans med Förenta staternas stöd och kriminalitet, finansierar den terrorism som de säger sig bekämpa.

Industrin drivs inte av idealitet, ondska eller religion, utan av rent vinstintresse. Den är numera jämförbar med droghandeln i storlek och genererar årligen över en miljard euro till kriminella fickor. Såväl kidnappningarna som transportsträckorna har sina bestämda taxor. Den som inte har ett antal tusen dollar göre sig icke besvär. 

Åke Kilander

KULTUR

När ska blodlösa DN få en ny Olof Lagercrantz?

Mats Parner

Idag tisdag är det precis 100 år sedan Rosa L bragtes om livet av representanter för de kretsar som obetydligt senare slöt sig till den österrikiske korpralen A Hitler. FiB/Kulturfronts Mats Parner läser en fantastisk essä av Olof Lagercrantz om Rosa Luxemburg, polsk-tysk socialist. 

KULTUR

Testa dina 68-kunskaper!

Demonstration, ockupationer, hungerstrejker och drömmen om revolutionen. I historikern och författaren Henrik Berggrens bok -68 utforskas det laddade året. FiB/K har gjort ett test utifrån boken. Hur radikalt var egentligen 1968? Testa dina kunskaper och skicka in till redaktionen - du kan vinna boken -68. 

KULTUR

Alex Schulman far med osanning i nya boken!

Mats Parner

Alex Schulman har gått för långt i den nya boken Bränn alla mina brev anser litteraturkritikern Mats Parner. Han ändrar datum på viktiga händelser så att det blir förtal av avlidna. Och frågan man ställer sig är vad som är sant i boken om hans morfar Sven Stolpe och mormor Karin?

KULTUR

Så stöttade DN:s kulturredaktion Kulturprofilen!

Idag inleds rättegången mot Kulturprofilen i hovrätten i Stockholm. Det är inte bara Svenska Akademien som stöttat honom. Även några av landets största kulturredaktioner har krattat manegen åt honom. Här skriver en person som har haft stor insyn i det outtalade samarbetet mellan Kulturprofilens Forum och landets största kulturredaktioner. Läs om hur redaktionerna "sponsrat" Kulturprofilen och hans scen Forum.