logo

KULTUR

Kidnappningsindustrin

2017-03-24

Loretta Napoleoni
Fri Tanke förlag

Loretta Napoleoni följer penningströmmarna. Det är en utmärkt metod för att beskriva samhällsutvecklingar och orsakssamband, men svår. Officiella fakta på området saknas som regel. En stor del av berättelsen och helhetsbilden måste därför skapas genom att pussla ihop ett fåtal officiella uppgifter och intervjuer med involverade personer. Deras trovärdighet och vilja att yttra sig bygger på anonymitet och förtroende för författaren, som med åren har skaffat sig ett imponerande personligt nätverk. På det sättet har Napoleoni skrivit en trovärdig, spännande och skrämmande bild av vår tids människohandel. Att ”följa pengarna” gör utvecklingen begriplig.

Napoleoni börjar sin historia efter den 11 september 2001. De colombianska knarkkartellerna kunde inte längre tvätta vinster i amerikanska dollar utan gick över till euro och sökte nya vägar. Leveranserna gick via Guinea-Bissau, Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik med många smågrupper. En av dessa grupper kidnappade 32 européer år 2003, fick ut 5,5 miljoner euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida. 
Kidnappningar visade sig vara en bättre affär än knarksmuggling och spred sig över Mellanöstern och Afrika. Successivt utvecklades en extremt lönsam industri av människohandel som finansierade nya grupper av jihadister och kriminella – gränsdragningen är ofta oklar.

Denna varumarknad av människor skapades främst av Förenta staternas, Natos och Europas aggressionskrig. Länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Sudan och Mali bröts sönder av krig, bombningar och inbördeskrig. De blev ”failed states” utan fungerande statsapparat. Många människor förlorade sina hem och försörjningsmöjligheter och flydde från politiskt kaos och våldsamheter mot en förmodad bättre värld. De blev offer för cyniska människohandlare som utsatte dem för omänskliga umbäranden och stora risker.

Utvecklingen genomgick flera faser. Turister var lätta att kidnappa, men journalister och diplomater gav mer pengar i utbyte. De ansvariga i hemländerna, liksom medierna, höll i början tyst om riskerna. De ville inte skada turistindustrin eller oroa allmänheten. Men unga idealister, hjälpare och journalister var ofta okunniga om risker och lokala förhållanden och var därför lätta att kidnappa. Efter en tid höll sig turisterna borta och säkerheten höjdes för andra kategorier. Samtidigt uppstod nya möjligheter, som piratverksamheten i och utanför Somalias kust, och nya smågrupper började kidnappa i andra delar av kontinenten. 
Under senare år har ett starkt decentraliserat nätverk utvecklats i Mellanöstern och Nordafrika som vidarebefordrar stora människomassor norrut mot Europa. En mängd kriminella smågrupper opererar oberoende av varandra och blir allt svårare att bekämpa. Det finns inga stora gangstersyndikat eller maffiafamiljer att ta itu med. 
Det är känsligt för regeringar att förhandla om och betala ut lösensummor som finansierar kriminalitet och terrorism. De vill inte stå till svars för en verksamhet som, tillsammans med Förenta staternas stöd och kriminalitet, finansierar den terrorism som de säger sig bekämpa.

Industrin drivs inte av idealitet, ondska eller religion, utan av rent vinstintresse. Den är numera jämförbar med droghandeln i storlek och genererar årligen över en miljard euro till kriminella fickor. Såväl kidnappningarna som transportsträckorna har sina bestämda taxor. Den som inte har ett antal tusen dollar göre sig icke besvär. 

Åke Kilander

KULTUR

Novell: Stationen är obemannad

Carl Krantz

2018-04-10

Jag är 19 år. Jag vaknar tidigt av att väckarklockan på min Nokia 3310 ringer. Det är dagen efter studenten, och jag har ställt klockan tidigare än vad jag normalt skulle ha gjort för att kunna gå och skriva in mig på Arbetsförmedlingen.

KULTUR

Tre godbitar på årets bokrea

Mattias Arreborn

2018-04-09

Tre böcker, februari 2018: Tre godbitar på årets bokrea:

Franz Werfel: En kvinnas blekblå handstil (Ersatz)

Don DeLillo: Amerikana (Modernista)

Stefan Zweig: Amok (Ersatz)

KULTUR

Bokrecension: Välskrivet om grunden till svensk alliansfrihet

Christer Lundgren

2018-04-06

Ove Bring är professor emeritus i folkrätt vid Försvarshögskolan och var tidigare bland annat folkrättsrådgivare på UD. Politiskt har han förordat R2P (”Responsibility to protect”); västmakternas folkrättsliga instrument för att undergräva FN-stadgans princip om våldsförbud och staters lika rättigheter. Det är därför med viss misstro jag öppnar hans senaste bok.

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Mattias Arreborn

2018-04-05

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.