logo

KULTUR

Kidnappningsindustrin

2017-03-24

Loretta Napoleoni
Fri Tanke förlag

Loretta Napoleoni följer penningströmmarna. Det är en utmärkt metod för att beskriva samhällsutvecklingar och orsakssamband, men svår. Officiella fakta på området saknas som regel. En stor del av berättelsen och helhetsbilden måste därför skapas genom att pussla ihop ett fåtal officiella uppgifter och intervjuer med involverade personer. Deras trovärdighet och vilja att yttra sig bygger på anonymitet och förtroende för författaren, som med åren har skaffat sig ett imponerande personligt nätverk. På det sättet har Napoleoni skrivit en trovärdig, spännande och skrämmande bild av vår tids människohandel. Att ”följa pengarna” gör utvecklingen begriplig.

Napoleoni börjar sin historia efter den 11 september 2001. De colombianska knarkkartellerna kunde inte längre tvätta vinster i amerikanska dollar utan gick över till euro och sökte nya vägar. Leveranserna gick via Guinea-Bissau, Sahel och Sahara till Europa i en välorganiserad trafik med många smågrupper. En av dessa grupper kidnappade 32 européer år 2003, fick ut 5,5 miljoner euro i lösensumma och kunde på egen hand finansiera en ny väpnad enhet av al-Qaida. 
Kidnappningar visade sig vara en bättre affär än knarksmuggling och spred sig över Mellanöstern och Afrika. Successivt utvecklades en extremt lönsam industri av människohandel som finansierade nya grupper av jihadister och kriminella – gränsdragningen är ofta oklar.

Denna varumarknad av människor skapades främst av Förenta staternas, Natos och Europas aggressionskrig. Länder som Afghanistan, Irak, Libyen, Somalia, Sudan och Mali bröts sönder av krig, bombningar och inbördeskrig. De blev ”failed states” utan fungerande statsapparat. Många människor förlorade sina hem och försörjningsmöjligheter och flydde från politiskt kaos och våldsamheter mot en förmodad bättre värld. De blev offer för cyniska människohandlare som utsatte dem för omänskliga umbäranden och stora risker.

Utvecklingen genomgick flera faser. Turister var lätta att kidnappa, men journalister och diplomater gav mer pengar i utbyte. De ansvariga i hemländerna, liksom medierna, höll i början tyst om riskerna. De ville inte skada turistindustrin eller oroa allmänheten. Men unga idealister, hjälpare och journalister var ofta okunniga om risker och lokala förhållanden och var därför lätta att kidnappa. Efter en tid höll sig turisterna borta och säkerheten höjdes för andra kategorier. Samtidigt uppstod nya möjligheter, som piratverksamheten i och utanför Somalias kust, och nya smågrupper började kidnappa i andra delar av kontinenten. 
Under senare år har ett starkt decentraliserat nätverk utvecklats i Mellanöstern och Nordafrika som vidarebefordrar stora människomassor norrut mot Europa. En mängd kriminella smågrupper opererar oberoende av varandra och blir allt svårare att bekämpa. Det finns inga stora gangstersyndikat eller maffiafamiljer att ta itu med. 
Det är känsligt för regeringar att förhandla om och betala ut lösensummor som finansierar kriminalitet och terrorism. De vill inte stå till svars för en verksamhet som, tillsammans med Förenta staternas stöd och kriminalitet, finansierar den terrorism som de säger sig bekämpa.

Industrin drivs inte av idealitet, ondska eller religion, utan av rent vinstintresse. Den är numera jämförbar med droghandeln i storlek och genererar årligen över en miljard euro till kriminella fickor. Såväl kidnappningarna som transportsträckorna har sina bestämda taxor. Den som inte har ett antal tusen dollar göre sig icke besvär. 

Åke Kilander

KULTUR

En elitism som förargar

Jan-Erik Back

2017-09-22

Det finns en elitism som förargar och så finns det elitism som den elit man själv tror sig tillhöra. Den förargande elitismen hittar du hos åsiktsmotståndare, din egen elittillhörighet uppfinner du själv. Här pratar vi Johan Hakelius!

KULTUR

Konstauktion - lägg ett bud på träsnitt av Mats Eriksson

Agnes Käll

2017-09-15

Varje månad auktionerar vi ut ett konstverk, som kan förvärvas genom budgivning på auktionssajten Tradera. Samtliga försäljningsintäkter går till tidningens nya bildfond. Därmed kommer konstverken ut ur förråden och tidningen kan fyllas med ny konst.

Konstverket som under september ligger ute till försäljning är Mats Erikssons Sundsvallsstrejken (1979), ett trä- och linoleumsnitt som skapades till 100-årsjubileet 1979.

KULTUR

En urusel poet av mycket hög klass

Mats Parner

2017-09-13

Skickliga imitatörer är typiska snyltgäster, låt vara snyltare som förtjänar såväl respekt som beundran. Pianisten Victor Borge, Bosse Parnevik och Olof Buckard är klassiska namn i genren. Men deras artisteri stod och föll, törs jag hävda, med värddjurens – de efterapades – lyskraft och publika anseende. För så är det ju: aldrig så lyckade imitationer av ”icke-kändisar” ger tyvärr inga skrattpoäng eller några poäng över huvud taget. Nils Adolf Elias Hasselskog (1892–1936) från Broddetorps komministerbostad någon mil från Hornborgasjön och lika långt från Billingen var på sin tid en väl så fullfjädrad imitatör som de nyssnämnda storheterna, kanske rent av strået vassare.

KULTUR

Second opinion: Dunkirk – en pyrrhusseger

Carl Henrik Svenstedt

2017-09-12

Om en ung man i början av en krigsfilm eller en western ljuger om sin ålder för att komma med ut i fält, och sen vid ett givet tillfälle säger att ”hemma i byn var det ingen som trodde på mig”, då vet man att han är dödens lammunge innan filmen är slut.

En klassisk kliché. Den engelske regissören Chris Nolan missbrukar minst fem av den sorten i sitt jättespektakel om det historiska slaget vid Dunquerque.