logo

KULTUR

Klassikertipset: En förlorad värld

2018-03-13

Evelyn Waugh: En förlorad värld
(Brideshead Revisited)

Många svenskar som var i TV-mogen ålder 1982 tycks än i dag bevara minnet av Brideshead Revisited som Charles Sturridges och Michael Lindsay-Hoggs uppenbarligen mycket förtjänstfulla TV-serie med samma namn; ”världens bästa TV-serie”, och så vidare.

Evelyn Waughs roman bör rimligtvis vara lite mindre känd i vårt land även om försäljningssiffrorna sannolikt steg med nya upplagor som trycktes i samband med TV-succén. 2008 gick en filmatisering upp på bio. Den har visats i TV och fick mycket blandad kritik. Vågar man gissa att antalet Brideshead Revisited-puritaner är förvånansvärt stort på landets kulturredaktioner? 

Det står i alla händelser ett nostalgiskt skimmer kring En förlorad värld och den väldigt märkliga sociala miljö som berättelsen utspelar sig i, den brittiska societeten, och visst är tweed sedan flera år ett helt accepterat material på innerstadens gator. Tiden går och samhället förändras.

En förlorad värld handlar på ytan om just det. Det är på sätt och vis en mindre pratsam På spaning efter den tid som flytt i engelsk överklasstappning, och romanen bör kunna nå ut till ständigt nya läsare tack vare ett aldrig minskande intresse för rävjakt till häst. Ser man förbi alla sådana detaljer inser man att Evelyn Waugh har skrivit en bok som handlar om tro och vantro, om kris och om faktiskt helt vanlig mänsklighet. Trots att figurerna i romanen naturligtvis är privilegierade på ett sätt som nästan inte alls förekommer i exempelvis dagens Sverige. Ändå går mycket igen i både medelklassens och den nygamla överklassens attityd till missöden inom familjen (alkoholism och förfall). En förlorad värld är på så sätt intressant inte endast som vittnesbörd om något dött och begravet. Man kunde säga att skenet bedrar.

Själva handlingen är egentligen ganska enkel: huvudpersonen Charles Ryder, målare, återvänder under andra världskriget till slottet Brideshead, där han tillbringat mycket tid något decennium tidigare som vän till den adliga familjen Flyte – främst till Sebastian; familjens svarta svår och Ryders studiekamrat i Oxford. När Ryder återvänder är det i egenskap av officer. Familjen Flyte har lämnar det stora palatset, som en gång var platsen för ett liv avskärmat från samhället i övrigt. Nu är allt förändrat. Charles Ryder minns och berättar om det förflutna: om den katolska familjen Flyte, om Sebastian och alkoholen, om överklassens vanor och totala förakt för moderniteten. En förlorad värld.

Tre romaner att hålla utkik efter i vår:

Agnes Lidbeck: Förlåten (Norstedts)
Även om man till äventyrs skulle vara allergisk mot uttryck som ”succédebutant” och ”succédebut” finns det inget bättre sätt att beskriva Agnes Lidbeck och hennes debutroman Finna sig från 2017. Finna sig var en finstämd och känslig skildring av vuxenlivet ur kvinnligt perspektiv, och nu i vår kommer Förlåten: ”ett närgånget, detaljerat porträtt av Ellen och Maria, det komplexa systerskapet och relationen till de människor som kretsar kring dem: föräldrarna, männen och barnet.”

Charlotta Aquilonius: Här kommer natten (Modernista)
Charlotta Aquilonius är förläggare på Bonniers sedan 2007 och debuterar i vår med Här kommer natten på annat förlag. Bokens framsida signalerar att det rör sig om dekadenta saker: mystisk, storögd kvinna med lindade händer. Blod på en vit bordsskiva. Modernista beskriver romanen på följande sätt: ”Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek.”

Christian Kracht: De döda (Ersatz)
Man får lätt uppfattningen att Christian Krachts författarskap fortfarande är underskattat i Sverige, trots förlaget Ersatz imponerande insats med Krachts romaner i helgjuten översättning (till och med formgivningen håller hög klass). Vad det här beror på är förstås onödigt att spekulera i. Kracht skriver underhållande böcker med självdistans och stundom lite småprovokativt innehåll. Tematiskt är det en helt annan femma, men stilistiskt och annat kommer åtminstone jag ibland att tänka på Per Hagman.
 

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Mattias Arreborn

KULTUR

Svenska akademien borde lyssna på Svenska akademien!

Peo Österholm

Det är skillnad på Svenska akademien och Svenska akademien. De frackklädda herrarna med snille och smak är inte kända för att spela hip-hop, reggae och liknande musik. Det är däremot den skånska parafrasen på Svenska akademien, med samma namn. 

KULTUR

"Fan, pappa, nu är det tufft, nu är det jävligt tufft!"

Marte Michelet

Den norske författaren Jon Michelet dog i våras, 73 år gammal. Hans omfattande författarskap präglades av ett starkt samhällsengagemang och ställningstagande för tredje världen mot kapitalismen. Här skriver hans dotter, Marte, om sin far.

KULTUR

Matilda Magnusson: ”Jag behövde någon som kunde ge mig styrka”

Torbjörn Wikland

Matilda Magnusson sjöng i Varberg den 21 april i samband med utdelningen av Lenin- och Robespierrepriset. Som 12-åring ”fann” Matilda Magnusson Björn Afzelius. Det blev starten till en musikalisk karriär som nu lett fram till en skiva med sånger av – Björn Afzelius. Idag kombinerar Matilda ett lärarjobb med en solokarriär på scen. Här intervjuas hon av FiB/K:s Torbjörn Wikland.

KULTUR

Gerhard Nordström: "Krig löser inga politiska frågor"

Gösta Elmquist

I Folket i Bild/Kulturfront nummer 6-7 visas Gerard Nordströms verk från sviten Sommaren 1970 och De antimilitära planscherna, vilka befäste Nordströms position som en av vår tids främsta antikrigskonstnärer. Med 93 års erfarenhet är han övertygad: krig löser inga politiska frågor. Dessvärre har USA:s katastrofala Asienpolitik från 1900-talet inte förbättrats. Det säger konstnären till FiB/K:s gästredaktör Gösta Elmquist i en kort intervju.