logo

KULTUR

Klassikertipset: Stendhal - Rött och svart

Wikimedia Commons

2018-04-05

Stendhal: Rött och svart

Stendhal (1783–1842), eller Mari-Henri Beyle som han egentligen hette, är i dag kanske mest känd för romanerna Rött och svart och Kartusianerklostret i Parma, men på sin tid var han en av Europas mest uppburna författare. Han har kallats Frankrikes största genom tiderna, utgör en klar föregångare i den realistiska genren, mitt under romantiken, och ses ibland som den psykologiska romanens uppfinnare.

Rött och svart (1830), En krönika från det 19:e århundradet, är lika mycket ett porträtt av den sociala kameleonten Julien Sorel som en satirisk framställning av det hårt inrutade klassamhället under den bourbonska restaurationen; perioden i fransk historia från Napoleons slutliga nederlag 1814 fram till Julirevolutionen 1830. Romanen är en illustration av tidens sociala strukturer och en vidräkning med flera inflytelserika grupper i det gamla Frankrike. Läsaren stiftar bekantskap med präster och jesuiter, med revolutionärer och andra politiskt radikala, med rojalister och kontrarevolutionära konspiratörer, med kälkborgare och med stenrik adel.

Julien Sorel, huvudperson i Rött och svart, en egentligen rätt skamlös uppkomling, drar nytta av sina intellektuella talanger men är rov för sina känslor. Han är en egendomlig dubbelnatur som förför och förstör och lever på medmänniskornas förtroende. Han glänser en tid men förlorar nästan alltid och tvingas gång på gång dra vidare, inringad och trängd, när möjligheterna är uttömda. Och det är klart att slutet inte är lyckligt, om än på sätt och vis vackert. Romanen innehåller nästan ett mord. 

Nästan ingen kan låta bli att på ett eller annat sätt beundra missdådaren som arbetat sig upp vid en tid då lyckade klassresor inte var legio, som vunnit inträde i den högsta societeten och som jagats därifrån som den inkräktare han i grund och botten är. Själv beundrar Julien Sorel Napoleon, folkets beskyddare, och folket älskar Julien Sorel som brann, som älskade och svek, levde och dog.
 

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Mattias Arreborn

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.