logo

DEBATT

Kommentar till senaste tidens diskussion

Efter att Jan Myrdal, en av vår tidnings mest profilerade krönikörer, valt att samarbeta med den kontroversiella tidningen Nya Tider skriver föreningens ordförande Pelle Sunvisson en kommentar till den uppstådda situationen.

Under en veckas tid har jag läst ett hundratal kommentarer, ringt ett tiotal samtal och suttit i timslånga diskussioner. Det var inte det jag hade planerat att göra. Det var inte heller något jag egentligen hade tid att göra. Men det är sånt ordförande gör.

I den brokiga skara som är våra medlemmar har jag försökt förstå vem som tycker vad. Jag har också skrivit själv. En handfull mejl i olika mejltrådar, ett par brev direkt till Jan och en lång text som inte kommer att publiceras. Den kommer inte publiceras för att den inte bidrar med något. För att den inte för föreningen framåt. För att det är så en ordförande gör.

I debatten med alla sina stickspår, fallgropar och påhopp har jag deltagit för att åtminstone hålla vårt gemensamma fokus. Jag har lyft fram det vi är eniga om. Att yttrandefriheten omfattar också Nya tider, att enskilda medlemmar har rätt att skriva var de vill och att privata mässarrangörer liksom enskilda redaktioner (och redaktionskommittéer) fritt väljer vilka de vill samarbeta med, samt att Dagens nyheter bedriver krigshets. Det för att jag har uppfattat att det är vad en ordförande gör. 

Med samma nit som gäller mitt skrivande har jag rättat debattens faktafel. När det påståtts att det rör sig om en text refuserad av Expressen och Aftonbladet har jag visat att texten ifråga är skriven exklusivt för Nya tider. När det förts fram argument om SD har jag förklarat skillnaden mellan riksdagspartiet (och dess väljare) och Nya tider. När Nya tiders tryckfrihetsambitioner hyllats har jag påpekat att flera av deras anställda journalister skriver under pseudonym. För att hålla debatten saklig är vad en ordförande bör göra.

När ilska och förstämning spritt sig i styrelse och redaktionskommitté har jag försökt hitta vägar framåt. När styrelsemedlemmar har velat hoppa av har jag övertygat dem om att det är värt att stanna. När kostnaden i tappat engagemang och engagerade preliminärt har kunnat summeras har jag rakt och öppet skrivit om det till Jan. Jag har också förklarat att samarbetet med Nya tider var ett misstag. Och jag har gjort det för att det är vad jag själv förväntar mig av en ordförande.

Jag har ställt kostnaderna mot de eventuella vinsterna. Trots timmar av lyssnande och läsande ser jag inga vinster med publiceringen. Försvaret av yttrandefriheten har inte blivit starkare. Snarare har argumentet att vi stödjer också vämjeliga tidskrifters rätt att existera försvagats. Det har inte inneburit att ”ta debatten". Texten handlar ju om det ni är överens om. Läsarna av Nya tider har heller knappast kommit till några nya insikter. Av den digniteten är inte texten. Det här har jag förklarat i ett privat brev till Jan och genom den här texten nu för alla medlemmar och läsare.

För så allvarligt tar jag mitt uppdrag. Om någon har en annan syn på hur en ordförande – eller en hedersordförande för den delen - bör förhålla sig till sitt uppdrag är det läge att komma med den ganska omgående och allra senast till stämman i april.

Pelle Sunvisson

DEBATT

SEX PUNKTER: Därför borde Sverige lämna EU-samarbetet

Jan-Erik Gustafsson

Det finns flera skäl till Svexit, varför Sverige borde likt Storbritannien dra sig ur EU-samarbetet. Det anser Jan-Erik Gustafsson från folkrörelsen Nej till EU. Här listar han sex skäl som talar för ett Svexit.

DEBATT

Tolv år av dimridåer och halvsanningar

Lars-Gunnar Liljestrand

Utredningen Sverige i Afghanistan 2002–2014 presenterades av ensamutredaren Tone Tingsgård den 2 mars på Utrikesdepartementet. Resultaten av tolv års krig med svenskt deltagande under Natos ledning är förödande. På de flesta områden har det blivit sämre. 

DEBATT

Intressant men märklig och väsentligen oriktig

Anders Romelsjö

Pierre Gillys diskussion är intressant – men märklig och väsentligen oriktig. Låt mig bara uppehålla sig vid de två exemplen han anger, skriver Anders Romelsjö.