logo

DEBATT

Kommentar till senaste tidens diskussion

Efter att Jan Myrdal, en av vår tidnings mest profilerade krönikörer, valt att samarbeta med den kontroversiella tidningen Nya Tider skriver föreningens ordförande Pelle Sunvisson en kommentar till den uppstådda situationen.

Under en veckas tid har jag läst ett hundratal kommentarer, ringt ett tiotal samtal och suttit i timslånga diskussioner. Det var inte det jag hade planerat att göra. Det var inte heller något jag egentligen hade tid att göra. Men det är sånt ordförande gör.

I den brokiga skara som är våra medlemmar har jag försökt förstå vem som tycker vad. Jag har också skrivit själv. En handfull mejl i olika mejltrådar, ett par brev direkt till Jan och en lång text som inte kommer att publiceras. Den kommer inte publiceras för att den inte bidrar med något. För att den inte för föreningen framåt. För att det är så en ordförande gör.

I debatten med alla sina stickspår, fallgropar och påhopp har jag deltagit för att åtminstone hålla vårt gemensamma fokus. Jag har lyft fram det vi är eniga om. Att yttrandefriheten omfattar också Nya tider, att enskilda medlemmar har rätt att skriva var de vill och att privata mässarrangörer liksom enskilda redaktioner (och redaktionskommittéer) fritt väljer vilka de vill samarbeta med, samt att Dagens nyheter bedriver krigshets. Det för att jag har uppfattat att det är vad en ordförande gör. 

Med samma nit som gäller mitt skrivande har jag rättat debattens faktafel. När det påståtts att det rör sig om en text refuserad av Expressen och Aftonbladet har jag visat att texten ifråga är skriven exklusivt för Nya tider. När det förts fram argument om SD har jag förklarat skillnaden mellan riksdagspartiet (och dess väljare) och Nya tider. När Nya tiders tryckfrihetsambitioner hyllats har jag påpekat att flera av deras anställda journalister skriver under pseudonym. För att hålla debatten saklig är vad en ordförande bör göra.

När ilska och förstämning spritt sig i styrelse och redaktionskommitté har jag försökt hitta vägar framåt. När styrelsemedlemmar har velat hoppa av har jag övertygat dem om att det är värt att stanna. När kostnaden i tappat engagemang och engagerade preliminärt har kunnat summeras har jag rakt och öppet skrivit om det till Jan. Jag har också förklarat att samarbetet med Nya tider var ett misstag. Och jag har gjort det för att det är vad jag själv förväntar mig av en ordförande.

Jag har ställt kostnaderna mot de eventuella vinsterna. Trots timmar av lyssnande och läsande ser jag inga vinster med publiceringen. Försvaret av yttrandefriheten har inte blivit starkare. Snarare har argumentet att vi stödjer också vämjeliga tidskrifters rätt att existera försvagats. Det har inte inneburit att ”ta debatten". Texten handlar ju om det ni är överens om. Läsarna av Nya tider har heller knappast kommit till några nya insikter. Av den digniteten är inte texten. Det här har jag förklarat i ett privat brev till Jan och genom den här texten nu för alla medlemmar och läsare.

För så allvarligt tar jag mitt uppdrag. Om någon har en annan syn på hur en ordförande – eller en hedersordförande för den delen - bör förhålla sig till sitt uppdrag är det läge att komma med den ganska omgående och allra senast till stämman i april.

Pelle Sunvisson

DEBATT

Schack och matt

Mats Parner

Nyligen förklarade polismannen Peter Springare på Facebook eller i något annat sammanhang, att han ville utveckla Sverige till ett bättre samhälle att leva i för både infödda svenskar och invandrare.

DEBATT

Patrik Oksanens påhopp en uppvisning i ohederlighet

Pelle Sunvisson

I en ledare på helahälsingland.se hoppar Patrik Oksanen på riksdagsledamoten för Vänsterpartiet Stig Henriksson, ordföranden för Sveriges Fredsråd Agneta Norberg och undertecknad. Patrik Oksanen menar att vi är den ryska imperialismens förlängda armar. För den som följt Patrik Oksanens skriverier är det kanske inte helt förvånande, skriver Pelle Sunvisson.

DEBATT

Den mediala diktaturen i postsanningens tid

Ignacio Ramonet

Detta är en krönika av den kända journalisten Ignacio Ramonet, som profilerat sig i frågor som tigs eller förvrids i andra medier. Han har länge jobbat för Le Monde Diplomatique, en fransk tidning som utkommer en gång i månaden med analyser av världspolitiken. Han var också med och skapade den globaliseringskritiska rörelsen ATTAC.