logo

DEBATT

Kris och krig kommer – är du beredd?

Framsidan av broschyren ”Om kris eller krig kommer”. Foto: MSB.

2018-08-20

Att samhällsorgan skickar ut pappersinformation till alla svenska hushåll – bortsett från val och skatt - är mycket ovanligt. Men håller broschyren om kris och krig måttet?  

När jag nyligen besökte några vänner låg broschyren Om krisen eller kriget kommer överst i korgen för lästa tidningar och tidskrifter. Broschyren hade precis skickats ut till alla svenska hushåll men deras exemplar skulle gå direkt som skräp till kommunens kretsloppscentral. Andra bekanta har sagt att de har tittat i broschyren, suckat och sedan kastat den. Visst borde de ha sparat broschyren, men det gör de alltså inte.

Den senaste liknande broschyren Om kriget kommer gavs ut för 57 år sedan, 1961. Flertalet som då gjorde broschyren är döda sedan länge.  Något förkortat fanns broschyren kvar som några sidor i den numera avsomnade allmänna telefonkatalogen – sedan var det stopp för utdelning till alla hushåll. Upphörde därmed säkerhetshoten mot Sverige? Inte alls, vi har ju facit. Stormakternas krig och krigshot, särskilt USA:s, har varit mer intensiva och Sverige har dragits in i krig i ”Långbortistan” (så betecknas bland annat Afghanistaninsatsen i folkmun). Dessutom har det varit ännu ouppklarade u-båtincidenter i svenska vatten. Men politiker i stat och kommun liksom myndigheter har struntat i att direkt till Sveriges hushåll informera om vad Sveriges invånare i krigs- eller krisläge bör göra. Visst är det egentligen mycket märkligt!

Samtidigt har Sveriges försvarsmakt förändrats dramatiskt. Efter en långsam minskning av försvarsanslagen fram till omkring 1990 började en våldsam neddragning och nedläggning av förband och försvarsanläggningar. Socialdemokratiska regeringar inledde, men alliansregeringarna ökade takten och förklarade senare att försvarsanslagen bara är ett ”särintresse”. Då var också värnplikten avskaffad. Samtidigt började insynsskyddade flerpartiöverläggningar överge den traditionella svenska neutralitetspolitiken, det vill säga alliansfrihet för neutralitet i krig, för ett allt närmare samarbete med Nato och USA. Inför valet 2014 var det klart att flerpartiöverläggningarna syftade till medlemskap i Nato. När valet närmade sig fick den socialdemokratiska ledningen kalla fötter när flera partiorganisationer och oppositionsröster började reagera. Då valde partiledningen att stanna vid ett så kallat värdlandsavtal med Nato. I detta läge började partierna en plötslig budgivning om ökade försvarsanslag – i stil med de lantliga sommarauktionerna. Det sker utan en stavelse av självkritik för de tidigare neddragningarna av försvarsanslag, förband och försvarsanläggningar. Politiker och myndigheter undvek inte bara att sprida försvarsinformation direkt till allmänheten utan gjorde även stora ansträngningar för att hålla säkerhetspolitiken borta från den allmänna politiska debatten.  

Men försvarsindustrin gick redan då på högvarv. Den tidigare försvarsministern Björn von Sydow tillsammans med Marcus Wallenberg kysste saudiarabiska ledares fötter för att säkra svensk vapenexport så att den kan användas i bland annat kriget i Jemen. Tänk om herrarna i stället hade åkt land och rike runt till alla hemvärnsförband och förklarat hemvärnets betydelse. Då hade ÖB inte behövt vara orolig för uppslutningen till den stora hemvärnsövningen i början av sommaren. Inte är det konstigt om många svenskar i likhet med mina vänner väljer att kasta den nya broschyren som skräp.

Men det är bra att denna broschyr har tagits fram och skickats ut till alla hushåll – även om det borde ha gjorts för flera decennier sedan. Det också bra att man lyfter fram frågan om stora samhällskriser. Gränsen mellan krig och stora kriser är mindre tydlig i dag än den var för 57 år sedan. Både den fysiska och informationsmässiga infrastrukturen i Sverige är nu mycket känsligare för störningar. En del av våra invånare har upptäckt detta. De kallas lite föraktfullt för preppare, det vill säga de förbereder sig själva på långvariga krisperioder då el, vattenförsörjning, matdistribution med mera inte fungerar. De och andra är minst sagt kritiska till att broschyren säger att varje hushåll ska förbereda sig för avspärrning ”minst ett par dygn”. Vad som händer sen är oklart. Inga långvariga kriser eller krig? Fungerar infrastrukturen igen? Tro't om ni vill! Men den stora svagheten med broschyrens och prepparnas perspektiv är att skyddet för oss invånare fokuserar på individuella förberedelser. Vid den förra broschyrens tillkomst var det självklart att förberedelserna i första hand skulle lösas på samhällsnivå av stat, kommun och myndigheter.

Makthavare och etablerade medier kommenterar broschyren med att det bara handlar om ryska säkerhetshot, fake news och dolda påverkansförsök. Ändå visar bland annat amerikanska studier att USA genom bland annat CIA har understött militärkupper och gjort en imponerande mängd intrång i och påverkansförsök på andra länder sedan andra världskriget. Men i Sverige är det USA-regeringens partsinlaga om världen som har gjorts till sanning. Med bibelns ord bör svenska politiker och medier varnas för att inte bara ”se grandet i din nästas öga (alltså Ryssland) utan även bjälken i ditt eget öga (alltså USA)”.

Oroande och märkligt är att den nya broschyren helt saknar det stora avsnittet i broschyren 1961 om personligt skydd vid kärnvapenanfall. När upphörde risken för kärnvapenanfall? USA har nyligen deklarerat att man arbetar intensivt för att ta fram nya och mer effektiva taktiska kärnvapen. USA och Nato har också använt urannedsmutsad ammunition bland annat i kriget i Irak. I amerikanska krigsspel har Sverige beskrivits som en trampolin i kommande krig mellan USA och Ryssland där kärnvapen inte alls utesluts. Är alltså vårt alternativ bara att be en bön om att ingen atombomb faller ner över Sverige?

Eftersom jag yrkesmässigt arbetar med riskhantering konstaterar jag att broschyren felinformerar om ett viktigt budskap till landets invånare. Broschyrens titel inleds med ett OM. Det borde stå NÄR kris eller krig inträffar. För varje större organisation finns aldrig hundraprocentig säkerhet. Det säger enkel sannolikhetskalkyl. Risker realiseras alltid förr eller senare och i större eller mindre omfattning. Det gäller även kris och krig – så länge de faktorer som genererar kriser och krig i världen finns kvar. Därför bör nästa broschyr heta När kris eller krig kommer och det bör inte dröja 57 år till en ny upplaga tas fram. Och då med mer trovärdig information.

Torbjörn Wikland

DEBATT

Fördjupa det nordiska samarbetet!

Thomas Lindh

För en liten nation i en värld med alltmer tillspetsade motsättningar är det lärorikt att återvända till de principer som den alliansfria rörelsen samlades kring. Dess program förenar nationellt oberoende mot stormaktsdominans med ökat internationellt samarbete. Det skriver FiB/K medlemmen Thomas Lindh som även har webbplatsen Bandung.se

DEBATT

Vad händer i Elitfabriken?

Torbjörn Wikland

Gapet mellan ”vanligt folk” och makteliten växer. Så aldrig har väl en bok om Handelshögskolan varit mer aktuell än nu. FiB/Kulturfronts Torbjörn Wikland har läst den omdiskuterade boken om sin gamla skola Handels – där mycket har förändrats sedan han gick där.

DEBATT

Vem var egentligen Khashoggi?

Lars Drake

En av de mest omtalade händelserna de senaste veckorna i internationell press är mordet på Jamal Khashoggi på det saudiarabiska konsulatet i Istanbul. Khashoggi beskrivs som en journalist och det är korrekt eftersom han varit  skribent på Washington Post det senaste året. Det är trots det inte en adekvat beskrivning. För att förstå varför han mördats bör man ta reda på vem han var i relation till makthavarna i Riyadh. Vad har han gjort de övriga åren av sitt 59 åriga liv?

DEBATT

Varför ska SVT få håna kineser?

Torbjörn Wikland

Komikern Jesper Rönndahl har i SVT fått håna kineser. Han och och de programansvariga på SVT får nu finna sig i att kallas tvättäkta rasister av kineserna. Och varken etablerade massmedia eller politiker verkar förstå att Sverige och "Västerlandet" inte längre är världens "kungar i baren" skriver FiB/Kulturfronts Torbjörn Wikland i ett träffsäkert debattinlägg. Missa det inte!