logo

DEBATT

Krönika: Engelskan - de styrande klassernas språk

Foto: Wikimedia Commons

2018-01-25

I Sverige talar man svenska, sade moderatledaren Ulf Kristersson i sitt jultal. Sant, så till vida att vanligt folk inte kan hävda sig i det svenska samhället om de inte kan svenska. 

Mindre sant om man ser till maktens folk. Större företag har engelska som koncernspråk, och styrs på engelska: AstraZeneca, Electrolux, Ericsson, H&M, IKEA, Skype, Spotify, Sandvik, Scania och många, många andra. Advokatfirmor inriktade på affärsjuridik arbetar på engelska.  Cirka 85 procent av alla vetenskapliga publikationer vid svenska universitet författas på engelska – naturvetenskaperna över 95 procent, i en del humanistiska vetenskaper som historia ännu bara ungefär 50 procent. En gästforskare eller företagsledare som stationerats i Sverige några år klarar sig bra utan svenska.

Visst, engelska behövs för internationell kommunikation. Det är utmärkt att kanske 85 procent av den vuxna svenska befolkningen klarar att läsa en dagstidning och föra ett samtal på engelska. 

Men språk med hög status blir också maktinstrument för att skilja ut politisk, ekonomisk eller kulturell överklass från den breda samhällsgemenskapen.  Exklusiva konsthallar skriver utställningstexterna på god engelska, medan de svenska texterna är obegriplig rappakalja som körts i Google translate. Seminarier hålls på engelska därför att en av deltagarna kommer från Danmark. Sådant kan man skratta åt, men inte åt de 3-4 procent av Sveriges gymnasister som läser flertalet av sina ämnen på engelska, trots att de följer svensk läroplan och att både de och deras lärare oftast har svenska som modersmål. Det är tragik. Dessa gymnasister blir obetydligt bättre på engelska än andra, men framför allt blir de sämre på en vuxen, mer avancerad svenska.  De väljer inte utbildningen på grund av engelskintresse. Men de har fått för sig att de engelskspråkiga klasserna samlar ambitiösa medelklassbarn; de är helt enkelt lite finare. Det fria skol- och språkvalet som klassegregeringscentrifug, med andra ord.  

Nu var det inte engelskan Kristersson vände sig mot. Nej, det är fattiga invandrare som inte vill veta av svenska, antyder Kristersson: ”Därför borde man inte kunna leva år efter år på bidrag, utan att göra sitt yttersta för att också lära sig svenska”. Sådant förekommer, men de allra flesta invandrare vill inget hellre än att lära sig svenska. Prioriteringen borde vara mer stöd till svenska för invandrare (sfi) och skolämnet svenska som andraspråk. 

Samtidigt måste invandrarnas språkresurser tillvaratas. Av samhällsekonomiska skäl: det är en tillgång att vi numera är bra på stora språk som arabiska och persiska. Av pedagogiska skäl: forskningen visar att barn med annat modersmål än svenska som får modersmålsundervisning klarar också svenskan och skolarbetet i allmänhet bättre. Och av rent demokratiska skäl: människor ska inte berövas sitt språkliga historiska arv, vare sig detta är samiska, franska, grekiska eller somaliska. Det sade inte Kristersson.

Sverige är flerspråkigt och kommer att så förbli. Det gemensamma, samhällsbärande språket är och bör vara svenska – såsom det helt riktigt står i Språklagen från 2009. Den ställningen är inte på allvar hotad i dag, men kommer hotet från något språk så är det engelskan, de styrande klassernas språk. En ledande svensk politiker väljer att i stället varna för de språk som talas av de fattigaste och mest förtryckta i Sverige, de som flytt hit från ett annat land. Det är rå klasspolitik.     

Teckna en prenumeration här

Olle Josephson

DEBATT

En bok om det nya klassamhället i Sverige!

Torbjörn Wikland

FiB/K:s Torbjörn Wikland läser Göran Therborns Kapitalet, överheten och vi andra – Klassamhället i Sverige – det rådande och det kommande och välkomnar en intressant bok om de ökade klassklyftorna i Sverige.

DEBATT

Wallströms lögnaktiga svar!

Christer Lundgren

Utrikesminister Margot Wallströms uttalande om krisen i Venezuela är inte bara slirigt. Det är direkt lögnaktigt!

DEBATT

Miljön kan inte räddas i ett ojämlikt samhälle!

Lars Drake

Imorgon lördag fortsätter de Gula västarna att demonstrera i Frankrike. Den tändande gnistan för demonstrationerna var höjningen av bensin- och dieselskatter – en punktskatt som slår mot fattiga. Lars Drake, adjungerad professor i miljöekonomi och medlem i FiB/K skriver om varför miljön inte kan räddas i ett ojämlikt samhälle.

DEBATT

Kan Gula västarna bli verklighet i Sverige?

På Facebook finns redan minst två svenska grupper som heter Gula västarna. En med liknande budskap som Gula västarna i Frankrike. De ska ha en manifestation den 2 februari. Men det finns också en grupp med högerextrem och främlingsfientlig ton. De ska ha möte imorgon i Stockholm.   Men kommer vi att få se några Gula västar här i Sverige à la modell Frankrike? FiB/K har frågat runt.