logo

DEBATT

Krönika: Engelskan - de styrande klassernas språk

Foto: Wikimedia Commons

2018-01-25

I Sverige talar man svenska, sade moderatledaren Ulf Kristersson i sitt jultal. Sant, så till vida att vanligt folk inte kan hävda sig i det svenska samhället om de inte kan svenska. 

Mindre sant om man ser till maktens folk. Större företag har engelska som koncernspråk, och styrs på engelska: AstraZeneca, Electrolux, Ericsson, H&M, IKEA, Skype, Spotify, Sandvik, Scania och många, många andra. Advokatfirmor inriktade på affärsjuridik arbetar på engelska.  Cirka 85 procent av alla vetenskapliga publikationer vid svenska universitet författas på engelska – naturvetenskaperna över 95 procent, i en del humanistiska vetenskaper som historia ännu bara ungefär 50 procent. En gästforskare eller företagsledare som stationerats i Sverige några år klarar sig bra utan svenska.

Visst, engelska behövs för internationell kommunikation. Det är utmärkt att kanske 85 procent av den vuxna svenska befolkningen klarar att läsa en dagstidning och föra ett samtal på engelska. 

Men språk med hög status blir också maktinstrument för att skilja ut politisk, ekonomisk eller kulturell överklass från den breda samhällsgemenskapen.  Exklusiva konsthallar skriver utställningstexterna på god engelska, medan de svenska texterna är obegriplig rappakalja som körts i Google translate. Seminarier hålls på engelska därför att en av deltagarna kommer från Danmark. Sådant kan man skratta åt, men inte åt de 3-4 procent av Sveriges gymnasister som läser flertalet av sina ämnen på engelska, trots att de följer svensk läroplan och att både de och deras lärare oftast har svenska som modersmål. Det är tragik. Dessa gymnasister blir obetydligt bättre på engelska än andra, men framför allt blir de sämre på en vuxen, mer avancerad svenska.  De väljer inte utbildningen på grund av engelskintresse. Men de har fått för sig att de engelskspråkiga klasserna samlar ambitiösa medelklassbarn; de är helt enkelt lite finare. Det fria skol- och språkvalet som klassegregeringscentrifug, med andra ord.  

Nu var det inte engelskan Kristersson vände sig mot. Nej, det är fattiga invandrare som inte vill veta av svenska, antyder Kristersson: ”Därför borde man inte kunna leva år efter år på bidrag, utan att göra sitt yttersta för att också lära sig svenska”. Sådant förekommer, men de allra flesta invandrare vill inget hellre än att lära sig svenska. Prioriteringen borde vara mer stöd till svenska för invandrare (sfi) och skolämnet svenska som andraspråk. 

Samtidigt måste invandrarnas språkresurser tillvaratas. Av samhällsekonomiska skäl: det är en tillgång att vi numera är bra på stora språk som arabiska och persiska. Av pedagogiska skäl: forskningen visar att barn med annat modersmål än svenska som får modersmålsundervisning klarar också svenskan och skolarbetet i allmänhet bättre. Och av rent demokratiska skäl: människor ska inte berövas sitt språkliga historiska arv, vare sig detta är samiska, franska, grekiska eller somaliska. Det sade inte Kristersson.

Sverige är flerspråkigt och kommer att så förbli. Det gemensamma, samhällsbärande språket är och bör vara svenska – såsom det helt riktigt står i Språklagen från 2009. Den ställningen är inte på allvar hotad i dag, men kommer hotet från något språk så är det engelskan, de styrande klassernas språk. En ledande svensk politiker väljer att i stället varna för de språk som talas av de fattigaste och mest förtryckta i Sverige, de som flytt hit från ett annat land. Det är rå klasspolitik.     

Teckna en prenumeration här

Olle Josephson

DEBATT

De nordiska länderna, kärnvapenhotet och de pågående krigen

Jan Myrdal

2018-05-29

När jag talade i Degerfors inledde jag på förekommen anledning med att säga: ”Också på den kant som kan kallas vår finns sådana som liksom Henry Ford menar att ’History is bunk’. Alltså att det förflutna vore skräp och skit och utan intresse. Dels vill de inte inse att den lilla härskande klassen inte bara styrs av sina profitintressen utan därtill är ständigt splittrad - inte utgör en enda svart liten massa, dels innebär detta att vi på vår kant ständigt måste analysera dessa motsättningar och utnyttja dem i det arbetande folkets intresse. Så till exempel när det gäller akuta krigsfaror.” Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

En accelererande ojämlikhet

Hans Isaksson

2018-05-02

Huliganer mordbränner, skjuter varandra och kastar handgranater i tre större städer. Och angriper offentliga myndighets- och servicepersonal. Kriget är här. Det säger Kristersson och Åkesson i Riksdagen.

DEBATT

Hög tid att se kriget i Syrien för vad det egentligen är

2018-04-26

Kriget i Syrien har pågått i snart sju år efter den späda början i form av det så kallade upproret 2011. Sedan dess har hundratusentals dödats, miljoner drivits på flykt och ett av FN:s medlemsländer slitits sönder. Tiotusentals ton vapen har vräkts in i landet – och fortfarande är det många som inte ser vad detta krig är, utan klamrar sig fast vid föreställningen att det är ett krig (eventuellt en ”revolution”) ”mot diktatorn Assad”. Har de någon gång försökt tänka igenom varifrån dessa tiotusentals ton vapen kommer? Kan de inte känna igen ett imperialistiskt krig genom ställföreträdare när de ser det?

DEBATT

En hedersam begravning

Peo Österholm

2018-03-08

Den 27 november 2006 sköts den amerikanske stridspiloten Troy Gilbert ner några mil norr om Baghdad. Han hade från sitt flygplan skjutit ihjäl fiendesoldater och därmed räddat livet på några landsmän som befann sig i strid. Planet slog i marken. Hans kropp, illa tilltygad, togs om hand av fiendesoldater, rullades in i en matta och sedan var kroppen försvunnen.