logo

DEBATT

Krönika: Engelskan - de styrande klassernas språk

Foto: Wikimedia Commons

2018-01-25

I Sverige talar man svenska, sade moderatledaren Ulf Kristersson i sitt jultal. Sant, så till vida att vanligt folk inte kan hävda sig i det svenska samhället om de inte kan svenska. 

Mindre sant om man ser till maktens folk. Större företag har engelska som koncernspråk, och styrs på engelska: AstraZeneca, Electrolux, Ericsson, H&M, IKEA, Skype, Spotify, Sandvik, Scania och många, många andra. Advokatfirmor inriktade på affärsjuridik arbetar på engelska.  Cirka 85 procent av alla vetenskapliga publikationer vid svenska universitet författas på engelska – naturvetenskaperna över 95 procent, i en del humanistiska vetenskaper som historia ännu bara ungefär 50 procent. En gästforskare eller företagsledare som stationerats i Sverige några år klarar sig bra utan svenska.

Visst, engelska behövs för internationell kommunikation. Det är utmärkt att kanske 85 procent av den vuxna svenska befolkningen klarar att läsa en dagstidning och föra ett samtal på engelska. 

Men språk med hög status blir också maktinstrument för att skilja ut politisk, ekonomisk eller kulturell överklass från den breda samhällsgemenskapen.  Exklusiva konsthallar skriver utställningstexterna på god engelska, medan de svenska texterna är obegriplig rappakalja som körts i Google translate. Seminarier hålls på engelska därför att en av deltagarna kommer från Danmark. Sådant kan man skratta åt, men inte åt de 3-4 procent av Sveriges gymnasister som läser flertalet av sina ämnen på engelska, trots att de följer svensk läroplan och att både de och deras lärare oftast har svenska som modersmål. Det är tragik. Dessa gymnasister blir obetydligt bättre på engelska än andra, men framför allt blir de sämre på en vuxen, mer avancerad svenska.  De väljer inte utbildningen på grund av engelskintresse. Men de har fått för sig att de engelskspråkiga klasserna samlar ambitiösa medelklassbarn; de är helt enkelt lite finare. Det fria skol- och språkvalet som klassegregeringscentrifug, med andra ord.  

Nu var det inte engelskan Kristersson vände sig mot. Nej, det är fattiga invandrare som inte vill veta av svenska, antyder Kristersson: ”Därför borde man inte kunna leva år efter år på bidrag, utan att göra sitt yttersta för att också lära sig svenska”. Sådant förekommer, men de allra flesta invandrare vill inget hellre än att lära sig svenska. Prioriteringen borde vara mer stöd till svenska för invandrare (sfi) och skolämnet svenska som andraspråk. 

Samtidigt måste invandrarnas språkresurser tillvaratas. Av samhällsekonomiska skäl: det är en tillgång att vi numera är bra på stora språk som arabiska och persiska. Av pedagogiska skäl: forskningen visar att barn med annat modersmål än svenska som får modersmålsundervisning klarar också svenskan och skolarbetet i allmänhet bättre. Och av rent demokratiska skäl: människor ska inte berövas sitt språkliga historiska arv, vare sig detta är samiska, franska, grekiska eller somaliska. Det sade inte Kristersson.

Sverige är flerspråkigt och kommer att så förbli. Det gemensamma, samhällsbärande språket är och bör vara svenska – såsom det helt riktigt står i Språklagen från 2009. Den ställningen är inte på allvar hotad i dag, men kommer hotet från något språk så är det engelskan, de styrande klassernas språk. En ledande svensk politiker väljer att i stället varna för de språk som talas av de fattigaste och mest förtryckta i Sverige, de som flytt hit från ett annat land. Det är rå klasspolitik.     

Teckna en prenumeration här

Olle Josephson

DEBATT

Be om ursäkt, det är nationaldag!

Ingemar Folke

Ingemar Folke har genom Katarina Kyrkas kyrkokör förundrats över den för vänstern och många liberaler känsliga frågan om den svenska nationen.

DEBATT

Tag Hindutva på allvar!

Jan Myrdal

Jan Myrdal skickade på onsdagen (29 augusti) en text till SVT Opinion om gripandet i Indien av fem framstående rättighetsaktivister. Han bad om svar med vändande post, men fick inget, vilket han uppfattade som de facto en refusering beroende på att kritik mot Hindutva var ”för svensk exportindustri taktiskt olämplig”. Därför har han skrivit följande skarpare inlägg för FiB/K och vidare spridning.

DEBATT

Robespierre mot egendomsrättens såriga tumme

Jan Myrdal

Inte nog med att det härskande tänkandet är de härskandes, det framträder inför oss också som det Strindberg med rätta kallade den offentliga lögnen. Den som vill handla förnuftigt måste därför gå till källorna. Söka sig dit tvärs genom de vanföreställningar som sprids av skola, officiella och officiösa medier samt politiker och informatörer av olika tjänstegrad. Det skriver Jan Myrdal.

DEBATT

Så blev vi blåsta på våra pensioner

Jan Hagberg

Dagens offentliga pensionssystem, som ersatte ATP-systemet, tillkom genom ett principbeslut 1994 i samförstånd mellan Socialdemokraterna och de borgerliga. Sedan dess har den allmänna pensionen försämrats ytterligare. Med utgångspunkt i Inga-Lisa Sangregorios nyutkomna bok Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla kommenterar försäkringsmatematikern Jan Hagberg striden om våra pensioner.