logo

KULTUR

Lyrik: Karta över nästa värld

Foto: Gage Skidmore/Wikimedia commons

2018-03-28

Joy Harjo, född 1951, har sina rötter i Mvskoke-nationen och hon anser sig själv höra hemma i det som vi vanligtvis kallar Creekindianer, något som också med jämna mellanrum framkommer i hennes diktning. Naturen, och särskilt djuren, har sin givna plats i Jo Harjos verk, men här framträder också de svåra sociala villkor som gäller för många minoritetsfolk i USA. Hennes dikter är både personligt berättande och laddade med en stark livskänsla. Joy Harjo lyckas sammanlänka de personliga erfarenheterna med en samhällskritik, som balanserar såväl magin som myten.

Dikterna är hämtade ur en osedvanligt vacker volym, Karta över nästa värld (Bokförlaget Tranan), ett urval dikter på svenska av den nordamerikanska poeten Joy Harjo. Stewe Claeson, som översatt skriver bland annat i sitt informativa förord: ”… hon är en av de poeter som gör flest framträdanden i sin generation, och det kan till någon del ha att göra med ett växelbruk värt att särskilt nämna. Hon är inte bara poet utan också musiker, och har under flera decennier turnerat med musikgrupper som från scenen blandat poesiuppläsning med musik, ett slags jazz med tydliga inslag av ”Native Music.”

JOY HARJO

Örndikt

Att be att hela ens jag öppnar sig
mot himmel, mot jord, mot sol, mot måne
mot den stora röst som är du själv.
Och veta att det finns sådant
man inte kan se, inte kan höras,
inte veta utom korta ögonblick
som hela tiden växer, och på språk
som inte alltid är ljud utan
andra rörelser.
Som örnen den där söndagsmorgonen
över Salt River. Den cirklade i vind under
blå himmel och borstade hjärtat rent
med heliga vingar.
Vi ser dig, vi ser oss själva och förstår
att vi måste handskas med alla ting
med yttersta försiktighet och kärlek.
Andas in och veta att vi skapats av
allt detta, och andas, och veta att
vi sannerligen välsignats därför att vi
blivit födda, och snart ska dö inom
denna cirklande rörelse
likt en örn som gör morgonen
fullständig inom oss.
Vi ber om att detta måtte ske
i skönhet
i skönhet.

Dagjämning

Jag måste med kraft avhålla mig från att bryta in i berättelsen
för gjorde jag det skulle jag finna mig ha en stridsklubba i handen
sorgens rök skulle ostadigt ringla upp mot solen,
och min nation ligga död intill dig.

Jag fortsätter att gå min väg fast det gått en evighet
och fast nya söner och döttrar, träd,
berg av sorger och sånger, stiger
ur varenda blodsdroppe.

Detta berättar jag för dig i skymningen från en liten stad i norr
inte långt från det ställe där bilar och fabriker föddes.
Gässen återkommer för att häcka och krokusar har
brutit genom den frusna marken.

Snart kommer man för att hämta mig och jag ska försvara mig
inför ödets jury. Ja, jag ska svara i oväsendet
från den nya världen, jag har brutit med min böjelse för krig
och åtrå. Ja, jag ska säga, jag har begravt de döda
och gjort sånger av deras blod, deras märg.

Teckna en prenumeration på FiB/K här

Bengt Berg

KULTUR

Illusion – sant eller falskt?

Eva Wernlid

Än lever det gamla järnbruket i Avesta, ett semestertips som står sig i alla väder. I år visar Avesta Art utställningen Illusion, en samlingsutställning med tretton konstnärer. Fotografen Eva Wernlid har besökt utställningen. Här återger hon den i ett kortare referat.

KULTUR

Bokrecension: Populistiska manifestet

Stefan Estby

"Populistiska manifestet behövs verkligen nu när det är valår och förhoppningsvis kommer de 151 teserna med ibland långa, ibland korta kommentarer bli lästa och reflekterade över. Bra att både höger- och vänsterpopulism granskas på detta genomgripande sätt." Det skriver recensenten Stefan Estby.

KULTUR

Pale Rider: Jan Aghed 1934-2018

Carl Henrik Svenstedt

"I mitt liv stegade Jan Aghed in som Gary Cooper i High Noon. Sheriffen som skulle skapa struktur i den svenska filmkritikens förvirring. Året var 1964 och han kom över dynerna vid Venedigs Lido, en stadig bit på lite krumma fotbollsben men med trampet långt fram på fotsulan som en boxare, redo för fight. Och fight skulle det bli." Det skriver filmkrönikören Carl Henrik Svenstedt.

KULTUR

Jag är vitter och Bellmansk

Jan-Erik Back

Nu är det så här! Jag är inte bitter! Men lite sur blir jag allt efter alla turer i en kunglig akademi där ”snille och smak” ska vara ledord och ändå lyckas ledamöterna köra hela tillställningen i botten. Snillet har således bara gett en bitter eftersmak där den talang som ”snille” ska beskriva uppenbarligen inte omfattar det salig Ribbing kallade ”vett och etikett”. Det skriver FiB/K:s Backstugusittaren.