logo

KULTUR

Lyrik: Mörk sång – trots allt, tack vare!

Illustratrationer: Birger Lundqvist

2017-07-04

Det finns en mycket vacker sång som heter Georgia on My Mind, vars odödlighet den fantastiske sångaren Ray Charles har bidragit till. Men det nostalgiska skimret kan lätt bytas ut mot helt andra stämningar, om man tittar på den nordamerikanska historien i backspegeln. 1906, inför ett guvernörsval i delstaten Georgia, utbröt fruktansvärda raskravaller i Atlanta, med resultat att tio färgade människor bragtes om livet och många fler lemlästades av den vita mobben.
 
Dessa händelser skriver Thorsten Jonsson om i sitt förord till diktantologin Mörk sång, utgiven i Sverige 1949 på Albert Bonniers Förlag. Thorsten Jonsson (1910–1950) var själv en utsökt novellist i den hårdkokta genren, som han inspirerats till vid sina översättningar av Hemingway, Faulkner och Steinbeck.
 
Blues och gospel är välkända uttryck för de färgades känslor i Sydstaterna, men den kyrkliga touchen kompletterades också av jazz och annan ”syndig” musik från det hektiska nattlivet i Harlem. 
Dikterna kom också att präglas av såväl vrede som vemod; efter andra världskriget uppstod en tydlig gräns mellan att å ena sidan vara med och slåss för den påstådda frihetens sak i Europa och å den andra de djupa samhällsklyftor och de grova kränkningar av människovärdet på hemmaplan som drabbade dem med fel hudfärg.
En annan tveeggad känsla som afroamerikanerna bär på är ju den dubbla hemhörigheten, eller om man så vill, det dubbla främlingskapet, mellan de afrikanska och nordamerikanska kontinenterna.
 
Mörk sång är en uttrycksfull men inte oproblematisk bok, den bär prägel av sin egen utgivningstid. Underrubriken Fyrtiofem amerikanska negerdikter skulle ju vara helt otänkbar idag, men den publicerades i slutet av 1940-talet när det fortfarande var lång väg kvar insikten om etnicitetens roll ett icke-hierarkiskt tänkande. Bokens vällovliga ambition var att lyfta fram en annars marginaliserad, bortglömd eller förbisedd diktning som skrevs av såväl slavättlingar som välutbildade svarta människor. 
 
Boken Mörk sång är också försedd med svartvita tuschteckningar av en klassisk illustratör vid namn Birger Lundqvist. Samma kritiska blick kan också läggas på illustrationerna, som ibland är både exotiserande och erotiserande, men samtidigt ger de ett starkt uttryck för de livs levande människorna som dikterna handlar om. Det handlar och kärlek och längtan, om våld och vrede och om den mörka historia som vilar över det än i dag så segregerade USA.
 


Margaret Walker
Åt mitt folk

 
Åt mitt folk som överallt sjunger sina slavsånger oupphörligt:
     sina sorgesånger och visor, sina blues och jubilees, var kväll
     uppstämmer sina böner till en okänd gud och ödmjukt knäböjer
     inför en osedd makt;
 
åt mitt folk som lånar sin styrka åt åren, åt gångna år och nya år
     och åren kanhända, tvättar stryker diskar skurar syr lagar
     mejar plöjer gräver sår beskär lappar släpar sig fram
     aldrig skördar aldrig höstar in aldrig vet och
     aldrig förstår;
 
åt mina lekkamrater i leran och sanden och dammet på
     Alabamas bakgårdar som lekte dop och predikan och
     doktor och fängelse och soldater och skola och mamma
     pappa barn och matlagning och lekstuga och konsert
     och butik och frisörska och bjudning hos miss
     Choomby;
 
åt de förvirrade krampår vi gick i skolan för att lära oss
     orsakerna och varför och svaren på och människor
     som och ställen där och dagar när, till åminnelse av
     den bittra stund då vi blev varse att vi var svarta och
     fattiga och små och annorlunda och ingen brydde sig
    om och ingen undrade och ingen förstod;
 
åt de pojkar och flickor som trots detta växte upp till män
     och kvinnor, till att skratta och dansa, sjunga och
     leka och dricka vin gudstro och framgång, gifta sig
    med sina lekkamrater och få barn och sedan dö av
     lungsot, blodbrist och lynchning;
 
åt mitt folk som trängs på 47:e gatan i Chicago och 
     Lenox Avenue i New York och Rampart Street i
     New Orleans, vilsegångna urarva och lyckliga människor
     som fyller kabaréer krogar och andras fickor saknar
     bröd och skor och mjölk och jord och pengar och
     något – någonting som bara är vårt eget;
 
åt mitt folk som blint går omkring och sprider glädje,
     tappar tid på lättja, sover när de är hungriga, skriker
     när de är betungade, super när de känner sig hopp-
     lösa, bundna okade och sammanknutna inbördes av
     de osedda som tornar över oss allvetande och skrattar;
 
åt mitt folk som famlar snubblar snavar i mörka kyrkor
     och skolor, klubbar och föreningar, sällskap och
     nämnder och kommittéer och sammankomster, osäkra
     och bekymrade, bedragna uppslukade av penning-
     svultna vördnadskrävande blodiglar, rov för statens
     smidiga makt och dagens senaste påhitt, byte för falska
     profeter och heliga fränder i tron;
 
åt mitt folk som står där stirrande fram mot en bättre väg
     ur förkommenheten, från förljugenhet och missförstånd,
     som söker skapa en värld med plats för alla,
     alla ansikten, alla ursprung och alla tallösa släkten
     efter dem;
 
låt en ny jord uppstå. Låt en ny värld födas. Låt en blodig
     fred skrivas i skyn. Låt en andra generation full av mod
     springa fram; låt ett folk som älskar frihet växa upp.
     Låt en helande skönhet och en avgörandets styrka
     pulsera i vårt blod och ande. Låt kampsånger
     skrivas, låt sorgesångerna tystna. Låt ett folk
     av män nu stå upp och ta makten.
 
Margaret Walker (1915–98) var dotter till en metodistpastor i Alabama. Hon utgav
sin första diktsamling 1942, med titeln For my people. Till yrket var hon collegelärare.

Jean Toomer
Bikupa

 
I den svarta kupan svärmar
denna natt miljoner bin;
bin som trafikerar månen,
bin som flyger genom månen ut i det fria,
bin som återvänder genom månen,
silverbin, målmedvetet surrande,
silverhonung dryper från bisvärmarna
jorden är en cell i alltets vaxkaka,
och jag en drönare,
på rygg,
honungslapare
snart berusad av silverhonung,
önskar jag kunde flyga ut genom månen
och somna för alltid hopkurad i en blomma på en fjärran bondgård.
 
Debuterade 29 år gammal med boken Cane. Var en betydelsefull person i Harlem Renaissance, en rörelse som förde fram de färgades kultur.

Bengt Berg

KULTUR

Bok: Operation Barbarossa – Världshistoriens största fälttåg

Sisela Björnsson

2018-01-16

Att invadera Sovjetunionen var Hitlers huvudplan under andra världskriget, konkretiserad i ”Generalplan Ost” och ”Plan Oldenburg”. Samtliga östeuropeiska territorier fram till Uralbergen, samt Kaukasus, skulle koloniseras och 45 miljoner slaver och judar förintas eller fördrivas.

KULTUR

Bokrecension: Blixt från oklar himmel

Olof Rydström

2018-01-16

Men vad står det egentligen? Det är en i bästa mening överraskande samhällskunskapsbok av Sara Granér. Rimmen håller samman tre olika saker, begrepp eller företeelser. Du tvingas själv fundera över samband – om det alls finns.

KULTUR

Film: Lyser med sin frånvaro på svensk biografscen

Joacim Blomqvist

2018-01-15

Ännu lyser den Oscarsnominerade haitiske Raoul Pecks film om de unge Karl Marx, Le jeune Karl Marx (Den unge Karl Marx) med sin frånvaro på den svenska biografscenen. Att filmen i huvudsak diskuterar Kommunistiska manifestets (Manifest der Kommunistischen Partei, 1848), tillblivelsehistoria verkar inte så intressant trots att det i år har gått 170 år sedan Karl Marx och Friedrich Engels, efter Kommunisternas förbunds beslut, inledde arbetet med denna klassiker. Att det dessutom har gått 100 år sedan ryska revolutionen slutligen populariserade Marx och Engels idéer, som elegant formulerades i Manifestet borde kanske ha ökat intresset för Raoul Pecks film.